Emilia Lindberg i fokus

Konstnären Emilia Lindberg har fascinerat mig ända sedan vårt första möte på FoKo i NK passagen. Både personen och det hon skapar. Det var Emilia som bjöd in mig till detta vernissage den 20 april och genom henne jag blev pressackrediterad. Tanken var att bättra på mitt bildgalleri och ge lite variation till det porträtt av henne som jag jobbar på och som jag hoppas snart ska vara klar för publicering här på Unikaboxen.

Genom min pressackreditering fick jag ett kungligt mottagande när jag redan vid halv fyra anlände till lokalerna i Nacka Stand. En sakkunnig representant för Affordable Art Fair Stockholm, Carl Wilhelm Hirsch, gav mig en privat rundvandring bland montrarna och berättade om utbudet samt årets upplägg med en ny entré från ena långsidan av byggnaden, för att ge besökarna en mer direkt wow-känsla. En åtgärd som verkligen gjorde skillnad.

Affordable Art Fair 2021 använde sig av den vanliga entrén, som i och för sig är pampig och vetter mot det lilla Augustendalstorget, men som interiört inte har mycket att erbjuda förutom en trång och lång passage, som löper längs med själva utställningshallen. Nu kunde besökarna direkt från entrén i en rak linje se rätt in i hjärtat av mässan och redan genom glasdörrarna slås av omfånget och storleken.

Carl berättade också om hur NFT-art efter förra årets introduktion på mässan blivit superhett och något som inget galleri kan vara utan. NFT står för Non-Fungible Token, en digital kod som är unik och inte går att ersätta. Äktheten och ägarskapet till koden säkerställs genom så kallad blockchain technology, något som under en tid använts för att skapa säkerhet kring kryptovalutor. Vad är då vitsen med att köpa och äga dessa digitala koder?

För privatpersoner som har problem med för mycket pengar är det en investering, som betydligt enklare än fysisk konst, går att handla med. För konstnärer kan det vara ett komplement till sin försörjning. En sorts aktie för att skapa kapital till konstnären. Något som går hand i hand med mottot som Will Ramsay, grundare av Afordable Art, presenterade 1999 och som handlar om att ge levande konstnärer möjligheter att leva på sitt kulturarbete.
We want to support artists to make a living from their art.

NFT kan också bidra till att röra om lite i konstnärsvärlden i största allmänhet och kanske göra det ännu lättare för alternativa konstnärer att ta sig in på marknaden. För inte alltför länge sedan ansågs streetart och graffiti inte höra hemma i finkulturen och utövarna var ingenting annat än kriminella element. I Sverige har pionjärer som Jimmie Hall i Stockholm och Jimmy Skize Svensson i Helsingborg med flera slitit i motvind och krattat manegen för att göra streetart rumsren. Frukten av detta arbete kan vi nu få ta del av när gatan även flyttat in på Afordable Art Fair. Redan förra året såg vi radarparet Petronio och Tim Timmey (ovan) tillsammans med Oliw87, som blivit känd och etablerad genom sina Channel or Die varianter. Till en början salufördes dessa via det lilla galleriet Wallery på Riddargatan i Stockholm genom Jimmie Hall.

Allt detta skapar förebilder som vårt samhälle behöver och öppnar upp för en vidare syn på de människor, som inte riktigt passar in i de snäva ramar som vi lätt tror att allt ska rymmas inom. Under alla dessa år som jag följt utvecklingen inom streetart och graffiti har jag inte lyckats träffa Tobias Ekman, som är människan bakom psedonymen Oliw87. Inte heller denna gång fick tillfälle att ge honom cred för vad han betytt för mig, men jag fick i alla fall en pratstund med två vänner klädda i eleganta långklänningar med motiv från hans repertoar.

Idag finns inga dörrknackande konstnärer som kommer med en tavla, som de vill byta mot pengar till mat och hyra. Idag finns Instagram som ett alternativ till gallerier som gärna vill ha ända upp till 50/50 av intäkterna. Thomas Hammar nedan till vänster, som driver TH Visuals, berättade om sin och sin fru och konstnärskollega Mimmi Hammars resa till självförsörjande heltidskonstnärer, mycket genom försäljning och marknadsföring på Instagram och andra sociala medier. Med 149 000 följare på sitt Insta-konto är förutsättningarna klart bättre att nå intresserade köpare än att ställa ut på något galleri. Något som gallerierna säkert börjat märka. Ingen av dem hade någon konstnärlig utbildning när de började. Allt handlade om att utsmycka sitt nya hus och den tillgängliga konsten var alltför dyr att köpa, därför började de måla själva och nu har det blivit ett heltidsarbete, som de kan försörja sig på. Tillsammans med Thomas och Mimmi på bilden nedan och med sin konst i deras monter syns Emilia och den Värmländske konstnären Mathias Frykholm.

Stor variation

Även om mycket känns igen och att de trånande kvinnoansiktena lätt blir för många, var det mycket nytt och uppdaterat jämfört med förra årets mässa. Happy Wilder visade upp sin fotokonst. Han berättade för mig om hur han med olika former av ljus påverkar bilderna som skapas under långa slutartider. -Jag målar med ljus från både fiberoptik och ljussatta tygstycken som jag rör framför kameran, sa han. Uppfinningsrikedomen verkar vara oändlig och hela tiden föränderlig och anpassad till utvecklingen av digitala hjälpmedel.

Carl partade om efterfrågan av skulpturer under vår rundvandring och att skulptural konst i alla tänkbara former blivit hetare och hetare. Något som även jag märker som ordförande i en konstförening. Skulpturer kräver i regel ingen vägg och är lättare att placera, men samtidigt kan de ge väldigt mycket till en interiör miljö. Tomas Lacke är konstnären som kombinerar allt och i sitt sortiment har något för alla. Hans metallskulpturer har blivit hans särart. Ett modernt och avancerat sätt att skapa siluettkonst, där det svarta papperet är ersatt med polerat stål och saxen utbytt mot maskiner som med precision perforerar stålet. Han är också hantverkaren som i sitt eget liv kan kombinera konstnärligt skapande med vardagligt hantverk. En kombination han gillar och som ger honom både inspiration och avkoppling i dubbelriktad bemärkelse. Efter en tid i terpentinets dimma tycker kan det vara skönt att andas ut i det fria på en byggarbetsplats. Det verkar som han hittat en balans som gör honom trygg och tillfreds med sitt liv.

Bilden till höger får symbolisera den allt vanligare fria och naiva stil som lånat en hel del från den kaotiska, bombande graffitiscenen där more is more och där det aldrig blir för mycket av någonting. Jag älskar dessa kaotiska collage utan teaman eller specifika igenkänningsfaktorer. Frihet även för betraktaren.

Lisa Rinnevuo vars efternamn jag alltid har haft svårt att uttala är en välkänd artist i dessa sammanhang och hennes varelser hänger i många hem inklusive mitt eget. Det var första gången jag träffade henne och kunde naturligtvis inte låta bli att fråga henne hur dessa aliens en gång föddes.

 

 

-Lustigt att du säger aliens, för det stämmer ganska bra ihop med mitt sätt att definiera mina som jag säger varelser. Hur de kom till har jag ingen aning om. Helt plötsligt fanns de bara där, sa hon på ett befriande sätt. Allt som skapas behöver inte alltid ha en avancerad skapelseberättelse. Ibland kanske till och med ofta, händer det bara och vips finns där något som du kan identifiera dig med och som blir ett signum. Är framgången sedan ett faktum kan det bli problem med att skaka av sig detta signum och gå vidare.

Bakom artistnamnet DIVE döljer sig personen Fredrik Sologub. För honom verkar friheten vara total. Massor av energi skapas genom mycket färg och fria former. Ibland kompletteras kompositionen med en text för att ge betraktaren en fingervisning,

Som en spraybombare med pensel attakerar han sina dukar, som han föredrar att ha liggande på golvet när han skapar i sitt Madhouse. Fredrik har på kort tid etablerat sig på den internationella konstscenen med utställningar lite överallt i världen. Förutom sina dukar skapar han också NFT-konst och berättade om en pall som intresserade kunde köpa en del av. Ett sorts kollektivt ägande av ett digitalt föremål. En andel i ett sorts fondsparande. Modernt och nytänkande så det förslår.