Samling klockan 10:00 på Kongens Nytorv

Jag hade bilat ner till den Danska huvudstaden under fredagen och haft en skön kväll med god mat och dryck. Sov sedan gott på hotellet och vaknade tidigt. Nyfiket öppnade jag balkongdörren och kikade ut från mitt hotellrum på Vesterbro. Solen tittade fram mellan molnen och det lovade gott. Efter dusch och genomgång av kameraväska och lämplig klädsel hörde jag något som lät som strilande vatten; -Hade jag glömt att stänga av duschen? Nej så väl var det inte. Regnet utanför öste ner och tiden började närma sig samlingen på Kongens Nytorv. Så tråkigt tänkte jag. Kändes faktiskt lite hopplöst, särskilt som besvikelsen över Mosquitos inställda 6:e juni firande fanns färskt i minnet. Då var det inte vädret utan staden som hade dragit in tillståndet. Skulle nu även detta sedan länge planerade evenemang hotas? Jag gick ner till bilen där jag visste att det fanns ett paraply, men förstod inte hur jag skulle kunna jobba med kameran och samtidigt hålla i ett paraply.

När klockan var halv tio hade regnandet övergått i ett mindre duggregn och himlen började spricka upp lite grann. Jag började då promenaden från hotellet till Rådhuspladsen och vidare längs Ströget ner till Kongens Nytorv utan paralply. Vid torget hade regnet helt slutat och solen tittade faktiskt fram mellan molnen. Dansare och trummare hade då börjat lämna sina regnskydd och var i full färd med att göra sig klara för årets Pingstkarneval, en tradition sedan 1982. Jag minns karnevalerna på 1980-talet. Jag bodde då några år i staden och karnevalen var ett naturligt om än exotiskt avbrott i vardagen. Paraderna var då inte organiserad på samma sätt som idag och pågick lite varstans. Någon egentlig publik fanns inte utan alla rörde sig i sambatakt och ölen flödade på gator och torg kring stadens kommersiella pulsåder Ströget. Dagens organisation med Preparty, Afterparty i kombination med lördagens parad och efterföljande show från en scen på Rådhuspladsen med fri entré är egentligen ett resultat av den tämligen påvra tillställningen som hölls 2017, efter att Köpenhamns kommun dragit in det ekonomiska stödet. Sambaskolorna i regionen slöt sig då samman med latinoklubben och dansskolan Club Mambo i spetsen och levererade 2018 års succé utan vare sig pengar från sponsorer eller kommunen. Genom aktionen kunde traditionen bevaras och enligt min uppfattning, trots ostadig väderlek, upprepades succén 2019. Återigen tack vare entusiasm och en massa idiellt arbete.

Batedeira (NL) & Brighton School of Samba

Förutom de inhemska skolorna hade utländska skolor bjudits in. Batedeira från Nederländerna ovan och Brighton School of Samba bilden nedan var två som entusiastiskt gladdes åt inbjudan och skapade spännande och rytmiska förutsättningar för dansarnas böljande kroppar. Tre utlädska grupper med lite kortare resväg var Bateria Malmö, Vai Dance and Art och Kuru Mapu. Samtliga från Malmö. Hade dock hoppats att några av mina nyförvärvade vänner från Stockholms sambaskolor skulle dyka upp, men så blev det inte denna gång.

Stärkta av solens ankomst och befriade från regn började de första grupperna lämna torget strax efter tio och dansande upp på Ströget. Mellan huskropparna studsade ljudet från de taktfasta trummorna och dansarna gjorde allt för att visa upp sina färdigheter för turister, lördagsflanörer och alla förväntansfulla fotografer. Pingsten är av tradition den festligaste av de Kristna högtiderna och refererar till att Gud genom Den Heliga Anden närvarar hos oss människor. Den räknas också som Kristendomens födelse eftersom det var då som Jesu lärljungar organiserade sig och började sprida budskapet, 50 dagar efter Påsken och Jesus död och uppståndelse och 10 dagar efter Kristi Himmelfärdsdag. Ordet kommer från Grekiskan och betyder den femtionde. Den Svenska skalden Esaias Tegnér har genom dikten Nattvardsbarn gett Pingsten epitetet Hänryckningens tid, vilket var precis vad människorna i Köpenhamn fick bevittna när sambatåget dansade fram längs den smala paradgatan på ett medryckande, inspirerande och imponerande vis. Ett vitamintillskott som gav både liv och hopp åt frusna Skandinaver på ett inkluderade sätt och imponerade stort på ditresta turister, som dokumenterade allt i mobiler och på paddor..

En sprakande show från scenen på Rådhuspladsen

Publiken bjöds på en sprakande show från scenen som satts upp framför Rådhuset. Uppträdandena avlöste varandra och började så fort de första grupperna anlände till Rådhuspladsen vid tvåtiden och pågick sedan fram till midnatt.

Mellan akterna spelades rytmiskt svängig musik för att hålla igång publiken och spontandans med individuella uppvisningar skapade en avslappnad och inkluderande stämning. Alla fick vara med. När Sambadrottningarna bytt om och klivit av scenen efter sina framträdanden fanns de med i publiken och hjälpte till med att höja temperaturen och skapa feststämning.

Det blev många fina möten denna innehållsrika dag som utan avbrott övergick i nästa dag. En hel del bilder blev det också. Några av alla dessa bilder återfinns här på sidan, men långt ifrån alla. Jag delade flitigt ut visitkort och beskrev Unikaboxen för mina spontant anlitade modeller. Några kommer säkert höra av sig, några har jag redan etablerat en kontakt med i sociala medier.

Många av dansskolorna turnerar flitigt i Europa. Följ dem på Facebook för att hitta evenemang. Kanske dyker de upp på en plats nära dig.

Renata och Luciano lärde publiken grunderna i Baile Funk och Samba

Tydlig pedagogik från scenen fick snart hela Rådhuspladsen att röra sig rytmiskt till de Brasilianska tonerna. Instruktörerna inspirerade till spontandans på ett inkluderande sätt. I en stad som Köpenhamn med en internationell prägel och med innevånare från hela världen kan just dans och musik vara det som förenar. Musik är ett internationellt språk i likhet med dansen och dessa sammankomster som för människor samman är som ett vitamintillskott i våra västerländska samhällen. En frisk fläkt som vädrar bort unken rasism och främlingsfientlighet och skapar hopp. En ögonöppnare. Allt är inte så svart som nyheterna beskriver det och lösningen behöver inte vara så svår, bara vi vågar. Vågar bjuda till, släppa in och ge oss hän en smula.

Vi har alla förutsättningar att glädjas och göra livet värt att leva. Vi kan alla göra något som gör missnöjesivrarnas propaganda verkningslös. Den kärlek och glädje jag kände under dessa dagar i Köpenhamn är på riktigt. En delad äkta glädje slår allt.

Full fart fram till midnatt

Tillställningen på Rådhusplatsen avslutades med DJ Tyron Boykins (Supa Soca Bass) och hans show. Denna energiska DJ imponerade. Inte bara genom hans låtval och mix av hard core rythm, utan även hans oefterhärmliga sätt att hantera scenen och domptera publiken. Vid midnatt tystnade musiken och ett gäng började bege sig mot Halmtorvet 9 och efterfesten med Tyron. Jag hängde på till klubben, men efter några timmar gav jag upp och promenerade upp till mitt hotell på Vesterbrogade. De riktiga entusiasterna höll på till fem halv sex på söndagsmorgonen. Jag ville ändå sova några timmar för att orka söndagens Afterparty på Teglværket.

En av mina nyblivna vänner under karnevalen återsåg jag på Teglværket dagen efter. Han berättade om sin avslutning på Rådhuspladsen. Tillsammans med en handfull personer frivilligt engagerade i arrangemanget rensade han hela torget från skräp och flaskor för att slippa en sur faktura från Köpenhamns kommun. Vid omkring sex på morgon var han hemma och kunde sova några timmar innan det var dags för fas två i denna intensiva weekend.

Vill du se mer finns ett separat reportage från söndagens fest, Afterparty på Teglværket. En reprisshow med de flesta från lördagens gratisarrangemang men med en intimare stämning i en läcker lokal ute i Sydhavnen.