© Text och bild Tommy Sörstrand för UNIKABOXEN.NET 2014

Kalmar slott är beläget vid Slottsfjärden, där Kalmars hamn låg under medeltiden. Slottet har spelat en viktig roll i Sveriges historia ända sedan uppförandet i slutet av 1100-talet. Det första som byggdes och som fortfarande finns rester av är den kastal, ett runt befästningstorn, som byggdes under Knut Erikssons tid och stod klart 1180. Magnus Ladulås lät 100 år senare bygga en försvarsborg runt kastalen. Kalmar slott blev snabbt en av de viktigaste fästningarna i landet jämte slottet Tre kronor, Viborgs slott och Älvsborgs fästning.

Borgens tillkomst

Redan innan 1180 byggdes en befästning på fastlandet i närheten på grund av Kalmars strategiska läge. Befästningen bestod av en kärna med en omkringliggande ringmur. Den nuvarande platsen på en halvö utanför stadens hamn valdes omsorgsfullt för att öka möjligheterna till ett effektivt försvar. Borgen bestod av torn med mellanliggande murar, som var typiskt för den tidens borgbyggen. Med tiden byggdes hus innanför murarna som sedan blev stommen för själva slottet. År 1337 lät Magnus Eriksson genomföra en betydande om- och tillbyggnad av slottet. Bottenvåningarna till flyglarna uppfördes, och utanför slottet byggdes ytterligare en ringmur med småtorn samt ett framskjutande portvärn.

I centrum för Kalmarunionen

20 juli 1397 stod slottet i centrum för en av de viktigaste politiska händelserna i Nordens historia; bildandet av Kalmarunionen och kröningen av Erik till unionens första kung. Unionen bestod av de tre Nordiska länderna Sverige, Norge och Danmark, jämte Finland, Island, Grönland, Färöarna, Orkneyöarna och Shetlandsöarna. Idén och vägen dit var iscensatt av den mäktiga drottning Margareta I av Danmark. Margareta var dotter till den legendariske danska kungen Valdemar Atterdag och gift med den Norska kungen, Håkan Magnusson, son till den Svenska kungen Magnus Eriksson.

Unionens förste regent blev Erik av Pommern, Margaretas adopterade systerdotterson. Erik var inte myndig vid kröningen varför Margareta utsågs till förmyndare och hela hennes plan hade lyckats. Kung Byxlös regerade myndigt och strängt fram till sin död 1412. Det blev femton händelserika år och hon lyckades faktiskt ena de Nordiska länderna och mobilisera mot Hansan och den Tyska dominansen. Trots det lät inte kritiken från Svenskarna vänta på sig. Man ansåg att allt bara var en förevändning för att stärka Danskt inflytande i regionen. Kritikerna hade förvisso rätt i att de adelsmän som tillsattes till länsmän och fogdar i Sverige företrädesvis var Danska eller Tyskfödda adelsmän, men hon lyckades ändå vända kritiken till sin fördel och så länge som hon styrde fanns ingen oenighet om Unionens bästa och det rådde fred mellan de Nordiska länderna, något som tidigare aldrig existerat. Unionen varade i princip fram till 1523 då en ny stjärna äntrade scenen, Gustaf Vasa.

Glansperioden

Den gamla medeltidsborgen var efter Unionens upplösning föråldrad. 1535 anlades under ledning av Henrik von Cöllen de fyra karakteristiska runda hörntornen, postejerna, och slottet försågs med nya flyglar på uppdrag från självaste kungen, Gustav Vasa. Något senare 1555-59 byggdes den stora trappan under ledning av Jacob Richter. Borgen började nu anta formen av ett residens. Gustavs son Erik XIV bodde på slottet under sin tid som hertig av Kalmar och Kronobergs län, 1557-1560.


De tre bilderna i mitten ovan är från Kristine kyrka i Falun som uppfördes under 1600-talets glansperiod och visar utsmyckningen av bönstolarna. Jämför med sängstolparna i kungens sängkammare.

Även efter tiden på slottet fortsatte Erik, nu som Sveriges kung, med arbetet att försköna interiören med utsmyckningar och dyrbara möbler. Hans bror Johan III tog vid efter Eriks död 1577. Det gamla kärntornet revs för att ge plats åt nya bostadslängor. Ytterligare tre torn byggdes om till flyglar, bland dem det så kallade Vattentornet. Kvarvarande torn försågs med huvar i renässansstil. Slottskyrkan tillkom 1589-92 och bönstolarna 1619.

Under denna tid utfördes även många andra ombyggnationer, såsom portaler och den läckra brunnsbyggnaden på inre borggården. Salarna inreddes och dekorerades ytterligare och slottets olika delar fogades samman och blev såsmåningom till en fulländad förening av försvarsfästning och sagoslott. Vid början av 1600-talet uppgick slottets bestyckning till imponerande 287 kanoner.

Belägringen under Kalmarkriget

År 1611 kom Danskarna tillbaka och intog Kalmar under det så kallade Kalmarkriget. Johan III tågade söderut mot staden för att undsätta sina landsmän och befria dem från Danskarna, men slottet hann belägras och dess nyutsedde hövitsman Christer Somme kapitulerade. Varför är oklart. En del pekar på att det berodde på brist på ammunition andra hävdar att det rörde sig om förräderi.

Två år senare lyckades i alla fall Svenskarna ta tillbaka slottet med sin ointagliga fästning. En stor del av bestyckningen var förstörd, men kunde snart återställas och under andra häften av 1600-talet hade slottet återfått sin status som en stark befästning. Under sin tid som fästning hade slottet belägrats 22 gånger, men aldrig intagits genom stormning.

Förfall och fängelse

Vid slutet av 1600-talet upphörde slottet att vara ett residens för kungar och i och med det inleddes en lång tid av förfall. Det inre fick förfalla, men fästningen upprätthölls nödtorftigt. På 1740-talet byggdes slottsravelinen på landsidan. 1766 beslutades att slottet skulle rustas upp. Tornöverbyggnaderna var uppruttna och hade blåst ned, golven var ruttna och murarna hade delvis fallit samman.

Byggnaderna anpassades och stora delar av konstruktionen gjordes om till ett kronobränneri. Vissa delar användes även som fängelse. Placeringen ute på udden lämpade sig bra, men förhållandena för fångarna var vidriga. Så vidriga att självaste landshövdingen i länet klagade till Kunglig Majestät. Många fångar fick skörbjugg, de tilldelades inga ordentliga kläder och ingen ved att elda med under vintern.

Återuppbyggnad

Under 1850-talet påbörjades en upprustning av Kalmar slott. Oscar I lät år 1850 återställa brunnsöverbyggnaden på borggården och Erik XIV:s gemak upprustades 1855-62, tyvärr med ganska hårda metoder där ursprungstanken fick ge vika för 1800-talets nationalromatiska trender. Fångarna flyttades från slottet 1852 och riksdagen beviljade hela 80 000 kronor till en yttre restaurering och då fick bland annat tornen nya huvar.

En upprensning gjordes även invändigt i ett försök att återställa åtminstone lite av slottets forna glans. Renoveringsarbetena fortsatte på 1880-talet av Helgo Zettervall och 1921 satte professor Martin Olsson igång ett noggrant restaureringsarbete, där även slottets äldsta delar kartlades och togs fram.

Sedan dess har slottet underhållits och är idag Sveriges bäst bevarade renässansslott, ett underbart utflyktsmål och en levande historiebok genom de skådespelande guider som visar runt turisterna. Deras förmåga och tidsenlig klädsel tillsammans med modeller och rekonstruktioner gör slottet till en upplevelse för alla och något som jag varmt rekommenderar.

/Tommy Sörstrand.

 

Stay tuned and keep that crazy feeling at UNIKABOXEN.NET...

© Text och bild Tommy Sörstrand för UNIKABOXEN.NET 2014