En utställning i skogen
Skogen står samlad, den binder hotet i jorden.
Vi kommer att hålla två meters avstånd från
varandra och orientera oss med hjälp av en karta.
Använd din inre kompass.
Vi ska visa ansvar och solidaritet. Uppoffring
betyder skog och ingen är skog förrän alla är skogar.
Ha underställ närmast kroppen och beroende av väder,
bygg på med lager av värmande kläder. Om det blåser
kan det vara bra med en vindtät jacka. Vi svettas in våren.
Kom till skogen.
Ha ordentligt på fötterna.
Vi struntar inte i döden. Vi kan förlora varandra.
Bräckligheten är ett väderstreck. Vi vill inte dö.
Vi tror nog inte på ett liv efter detta, förstås.
Utanför skogen finns ett ekonomiskt system som leder
in i väggen. Använd inte vår karta när du orienterar dig där.
Våren är tyst.
Konstnärer är kulturutövare, vi har inget i skogen att göra
men den stora bräckligheten har tagit oss hit. Våra institut,
museum och gallerier hade väggar, nu har de stängt.
Skogen har ingen gallerist.
Vi vet inte vad frihet är men vi söker efter den med hjälp av
bräckligheten. Vi blev på kort tid blivit rätt förmögna på tid,
vars värde går att jämföra med guld. Den långsiktigaste
investeringen är också svårast att lyckas med, den
jämför sig inte med guld.
Vi fick höra att en omställning inte var möjlig.
Vi fick höra att en kapitalistisk ordning var den enda
ordningen, också i skogen.
Allt stänger men skogen är öppen. Det finns många skogar
att hålla två meters avstånd i. Konsten kan vara varsomhelst.
Skogen säger ingenting och den här våren är tyst.
Vi bestämmer inte i skogen.
Kartan visar var verken finns. Det är bara konst. Den
kanske hänger i träden, eller ligger under en sten.
Två meters avstånd och varma kläder närmast kroppen är
det enda vi begär. Kaffetermosen väljer du själv om du
vill ha med, men vi vill inte att du ska frysa.
Konstverken blir aldrig färdiga utan sin betraktare.
Hen går inte att köpa och vi har inget att sälja.
Vi får inte hänga konstverk i skogen.
Hela vägen hit har asfalterats, vi har en skog i huvet
