Kicks hade satt upp ett tält vid kajen och hjälpte de som ville att få till den rätta looken. Hängde lite med dem och fick några pärlor klistrade på ena örat. Flott värre och ingenting som påverkade mitt fotograferande eller kameran. Vid ett annat tillfälle hade min dotter hjälpt mig att sätta glitter i skägget. Snyggt, men kameran blev aldrig riktigt fri från allt glitter som fastnade.
Efter några vändor bland paraddeltagarna dök Jan-Erik upp. I år som diskret sjökapten. Vännen från otaliga pride-festivaler har alltid en inspirerande effekt på mig. Jag vet vad han gått igenom och vet att det fortfarande i Sverige finns människor som känner sig hotade för att de avviker från normen på ett eller annat sätt. Han gör Pride viktig och nödvändig för mig. My personal Pridegenerator.
Jan-Erik är en kille som gillar killar. Det gör jag också, men vi gillar olika. Han har en pojkvän sedan många år tillbaka och jag är gift med en kvinna, men framförallt gillar vi varandra. En stark känsla av tillhörighet har växt fram genom åren och vi kan prata med varandra om i princip allt.
Inför paraden var det en hel del snack om det förändrade säkerhetsläget och hur tryggheten skulle säkras för de över 500 000 som på ett eller annat sätt ämnade delta i manifestationen.
Säkerhetschefen på Stockholm Pride med 25 års erfarenhet Ulrika Gustafsson utstrålade ett lugn, när hon inför firandet intervjuades av tidningen QX:
– Vi gör allt som står i vår makt och förmåga för att besökarna och paraddeltagarna ska känna sig trygga, säger hon. Vi har ett tätt samarbete med Säpo, polisen och Stockholm stad och det är något vi har under hela året. Vi har en dialog, vi planerar detta gemensamt, vi samverkar och har möten, möten, möten. De har investerat väldigt mycket tid och resurser för att skapa en säker Stockholm Pride.
Allt gick bra. Jag märkte inte av någonting, men läste i efterhand om motdemonstranter, en mindre batalj och att några fick avlägnas av polis. Ingen större skillnad från tidigare år.