Är det inte så att hela livet är som en dragshow. Kanske inte alltid så vågad och uttrycksfull som den drag som drugorna visar upp, men alla försöker vi hitta uttrycksformer som gör att vi antingen sticker ut från mängden och blir synliga eller anpassar oss för att smälta in.
Min vän Jan-Erik kan konsten att sticka ut, både i drag och privat. På något vis är livet för kort för att hela tiden gå omkring och vara rädd för vad andra tycker. Pride skapar utrymme för att uttrycka sig, men kanske är det de små detaljerna i vardagen som gör skillnad.
Att acceptera och inkludera är det viktigaste och bara för att du tar på dig en rosa peruk nästa gång du går till jobbet blir du inte en bättre medmänniska, men det kan öppna upp för en dialog.
Att se dig i spegeln, ödmjukt validera dina attityder och kritiskt granska ditt sätt att bete dig mot andra människor är inte alltid så lätt. Drag är en konstform, men blir också en satir som driver med våra könsnormer. Rätt hanterat blir det signaler till oss alla att omvärdera vårt sätt att leva. Var hade vi varit utan After Dark och Babsan? Humor har alltid varit ett instument för att häckla etablissemanget och peka på orättvisor. De i antal alltfler Dragkings som driver med mansrollen är extra roliga tycker jag. De synliggör det töntiga på ett sätt som samtidigt lyfter fram skönhet och ömhet i det manliga.
Nadjas Dragrace på Mälarpaviljongen är tradition sedan 2017. 2021 upplevde jag detta befriande spektakel för första gången. Alla som anmäler sig under kvällen får exponera sig på en catwalk från den lilla scenen. Jan-Erik kom som Rosetta Bay Bay, charmade juryn och vann första priset - en middag för två på Mälarpaviljongen.
