En svart adopterad transkille som tröttnat på frågor om hur länge han varit här, om han saknar sina biologiska föräldrar eller om han har kuk eller inte, 
en sammanfattande presentation av Loui Sand invigningstalare för Pride Park hämtat från QX.
För den stora massan är Loui mest känd som handbollsstjärnan med otaliga vunna titlar i damlandslaget, som 2019 sa upp sitt kontrakt med den Franska klubben Fleury Loiret, för att inleda ett högst personligt arbete med sin könsidentitet. 2021 gjorde Loui comeback i handbollen, men nu i ett herrlag. Augusti 2021 skrev han på ett kontrakt med Göteborgsklubben Kärra HF. En resa som naturligtvis har bidragit till en mängd erfarenheter inom området inkludera och acceptera, och en naturlig talesperson när det gäller könsnormer, kvinnligt och manligt och det ökade behovet att se varje individ exklusivt och personligt. I sitt tal poängterade han behovet av att inte ta sig själv på för stort allvar och behovet av att prata om vad som skrämmer oss. Med ökat fokus på individen och den så kallade valfriheten blir samtalet allt viktigare för att vi inte ska isoleras med våra rädslor. Pride Week är som ett återkommande pilotprojekt, där vi under en vecka får testa att mötas och samtala, om både det som skrämmer och lockar, på ett sätt som inte tillhör vardagen. Hela stan släpper för ett ögonblick på vaksamheten och rädslan att inte passa in. Stockholm blir varmare och helt plötsligt är det möjligt att tilltala en person i tunnelbanan utan att bli betraktad som farlig massmördare. Jag älskar verkligen detta fenomen och vad det gör med oss människor. Som grädde på moset bjuds besökarna varje kväll på en magnefik artistkavalkad från stora scenen i Parken.
Härliga Therese Sandin höll ordning på artisterna invigningskvällen och såg till att de blev ordentligt presenterade. Det var en imponerande samling som Gunn Lundmo mobiliserat; Johan Huumo framförde den officiella Pride-låten Dancing on a rainbow följt av Elwin Heikinen, Tomas Kaya, ILIC, Bishat och Moa Lignell innan Italienske Oswaldo Supino avslutade akt ett.
Andra akten inleddes med Patrik Jean som framförde sina hits, därefter Tami T och sedan när Cornelia Jacobs bjöd på en liten minikonsert med sina låtar hade publiken vuxit till sig och stämning steg inför kvällens vilda avslutning med Icona Pop.
