Det var allt för detta år, eller?

Inte riktigt för alla. För dem som fortfarande hade lite spring i benen kunde natten fortsätta på Münchenbryggeriet och egentligen ville väl ingen att det skulle sluta där och då. Efter en så intensiv vecka är det svårt att acceptera att det plötsligt är över. Nu måste jag vänta ett helt år till nästa gång. Eller går det att hitta Pride i vardagen? Kanske, kanske inte. I Sverige är vi priviligierade och kan fira Pride en vecka om året. Om denna fest pågick varje dag året runt skulle nog min kropp säga ifrån, men för andra människor i något av de 70 länder som i lag förbjuder sex mellan två män finns inget alternativ. För dem pågår Pride dygnet runt 365 dagar om året. En ständig kamp. En kamp som faktiskt lönar sig. Acceptansen växer faktiskt för hbtq-personer runt om i världen och fler och fler länder legaliserar samkönat sex. Petter Wallenberg och hans musikprojekt Rainbow Riots är en bidragande del till dett och den internationella rörelsen. 2017 deltog han på Stockholm Pride med ett gäng dansare och rappare från Uganda. I år hade han bjudit in dansgruppen Dancing Queen och rapparen Tropical Marca från Indien.

– Rainbow Riots andvänder konst och musik för att verka för hbtq-rättigheter världen över och jag bestämde mig för att jobba i Indien, för när jag kom dit var det fortfarande olagligt att vara gay, sa Petter Wallenberg i en intervju med TV4 inför Stockholm Pride.

En del av storheten med Stockholm Pride är att kunna fira och manifestera tillsammans. Visa hela världen att kärlek inte är farligt. Tidigare under kvällen hade den Indiska dangruppen och Tropical Marca, Indiens första öppet queera artist, uppträtt på stora scenen. Nu stod vi där tillsammans i Monkey Bar tältet och firade att Indien sedan lagändringen 2018 nu legaliserat homosexualitet och att den statligt sanktionerade homofobin i landet börjar luckras upp. Något som underlättar vardagen för många hbtq-personer i Indien.

Klockan hade passerat en bra bit över midnatt och parken var tämligen tom, när jag tog farväl av mina nya vänner från Indien. Volontärerna hade påbörjat städningen och väktarna gick runt med informationen att nu är det över, nu är det dags att gå hem, tack för i år. Men jag tänkte inte gå hem. Jag hade tidigare fått en inbjudan till värsta festen och haffade en taxi utanför grindarna med destination Münchenbryggeriet.

Flera festprissar från veckans firande fanns på plats

Det blev en intensiv avslutning med stora delar av Dragqueen scenen representerade påhejade av Robert Fux. Tonerna från Pam Ann´s musikmaskin skapade tryck på dansgolvet och från ett gigantiskt Champagneglas kråmade sig go-go dansare från Sthlm Dolls. Svettigt, sexigt och med en stor portion glädje. Sista natten med gänget skulle firas ordentligt. Avslutade med frukost på korvmojjen i korsningen Torkel Knutsson X Götgatan vid halv sex. En stadig tunnbrödsrulle innan en taxi tog mig hem till sängen. Wow vilket party och vilken härlig avslutning på årets Pride Week. Tack alla ni som villigt poserade för mig och min kamera - vi ses snart igen hoppas jag.