© Text och bild Tommy Sörstrand för UNIKABOXEN.NET 2015

Ett kärt återseende av häxmästaren

Redan 1975, som tonåring, hade jag lyckan att få se denna facinerande publikdomptör på Gröna Lund. Nu 40 år senare på samma plats är det en hel del av scenshowen från 70-talet som går igen. Det häftiga är att jag får lika mycket gåshud, inget känns mossigt och jag uppskattar verkligen vad jag ser och hör trots all uppdämd erfarenhet, som ibland kan döda mycket av det som kändes magiskt och häftigt i unga år.

Alice Cooper håller och rockar fett då som nu och det är nog tack vare Vince Furnier. En smart artist och kreatör som redan i plugget fattade att ensammen inte är stark. Hårt arbete och rätt samarbetspartners gjorde bandet till en världssensation och skapade en ny genre inom populärmusiken.

När motsättningarna i bandet 1975 blev för stora och Alice Cooper som band splittrades tog Vince och bytte namn till Alice Cooper, för att säkerställa användandet av det nu etablerade varumärket. Ett smart drag som skapade förutsättningar för att hela tiden omge sig med rätt människor och utveckla produkten. Idag spelar idel ädla hårdrocksartister under Alice Coopers paraply. Musiker som verkligen imponerar.

1975 var publiken ganska homogent ung. Idag finns alla åldrar representerade. En av fansen längst fram vid scenen, som bänkat sig redan strax efter att portarna till Gröna Lund öppnats berättade om sin första konsert i London 1975. Tyckte han sa att han därefter deltagit på 96! konserter med Alice Cooper.

I skuggan var det närmare 30 grader. I solen framför scenen betydligt mer och trots skyddande paraplyer blev det olidligt hett.

Detta verkade inte bekymra de trogna fansen som när konserten började klockan 20 suttit i värmen upp emot åtta timmar. Ansvariga på Gröna Lund oroade sig för att alla inte skulle klara att upprätthålla vätskebalansen och beordrade därför personal att servera vatten till den väntande skaran.

Kvart i åtta gick det nästan att ta på spänningen och förväntningarna hos den väntande publiken. Platser var inmutade, högklackat hade plockats av trots möjligheten till bättre utsikt och nu var vi alla förberedda på att ta emot vår hjälte. När kommer han?

Nästan på klockslaget 20:00 föll äntligen skynket och bandet för dagen tillsammans med allas vår Alice Cooper började sin show och från den gigantiska ljudanläggning släpptes de pampiga inledande tonerna från Hello Hooray (från Billion Dollar Babies 1973), den klassiska inledningen.

Let the show begin are you ready?

Låtarna, spelordningen och låtarnas innehåll bildar tillsammans en perfekt enhet, den rockteater som gör mellansnack och förklaringar helt överflödiga.
Enda avbrottet under hela konserten blev en presentation av bandmedlemmarna, vilket kändes relevant.

Hello! Hooray!
Let the show begin, I've been ready
Hello! Hooray!
Let the lights grow dim, I've been ready

Ready as this audience that's coming here to dream
Loving every second, ev'ry moment, ev'ry scream,
Oh I've been waiting so long to sing my song

Första försöket till allsång trots att alla inte kände till megahiten från 1973. Jag och min dotter Fredrika sjöng i alla fall med i låten som får mig att tänka på utanförskapets konsekvenser och vårt gemensamma ansvar för varandra. 1973, 13 år gammal hade jag inte lika djupa tankar och det är det som är häftigt med både musiken och texterna, att de håller och får nya innebörder. Kanske är det därför som Alice kan sjunga de idag med samma trovärdighet.

I got no friends 'cause they read the papers
They can't be seen with me and I'm feelin' real shot down
And I'm gettin' mean

'

No more Mister Nice Guy, No more Mister Clean,
No more Mister Nice Guy, They say he's sick, he's obscene.

My dog bit me on the leg today. My cat clawed my eyes.
Ma's been thrown out of the social circle, And dad has to hide.
I went to church incognito. When everybody rose, the Reverend Smith,
He recognized me, And punched me in the nose, he said...

He's sick he's obscene!

Nita Strauss

Spelar i bandet sedan juni 2014, då den förra kvinnliga gitarrstjärnan Orianthi hoppade av. Trots Nitas tämligen ringa ålder, 28 år, har hon hunnit med en hel del och räknas som en av de främsta hårdrocksgitarristerna i världen. Har bland annat blivit utnämnd av månadsmagasinet Guitar World till nummer ett på listan 10 Female Guitar Players You Should Know. Hon har turnerat med Michael Jackson, men är kanske mest känd för sin roll i det kvinnliga LA baserade tribute-bandet Iron Maidens, där hon tillsammans med Cortney Cox hyllar Brittish Heavy Metal.

Innan konserten visste jag ingenting om bandet och trodde nog att någon av de gamla stötarna fortfarande skulle vara med, samt att både blås och piano skulle vara representerat på scen. Men med tiden har det jazziga och lite burleska försvunnit och ersatts av mer traditionell hårdrockssättning med fokus på ett gigantiskt gitarrsound uppbackat av bas och trummor. De tre gitarrerna dominerar, men riffen och duellerna har å andra sidan alltid varit stommen i Alice Cooper´s musik ända sedan starten med gitarristerna Michael Bruce och Glen Buxton.

Något som för tankarna till en jazzkonsert trots allt, är utrymmet för varje musiker att sväva ut i solonummer. Nitas förhållande till och förmåga att få ut så mycket som möjligt av sitt instrument avslöjades i några orgasmiska scener till publikens och min förtjusning

Billion dollar baby
Rubber little monster, baby, I adore you
Man or woman living couldn't love me like you, baby

We go dancing nightly in the attic
While the moon is rising in the sky
If I'm too rough, tell me
I'm so scared your little head will come off in my hands

När jag hör titelspåret till succéplattan från 1973 går mina tankar åter till de som hamnat utanför och inte stämmer in på samhällets och omgivningens normer. Beskrivningen av missfostret som söker tröst och kärlek hos en gummidocka på vinden vittnar om otrevliga personliga upplevelser och en insikt i hur grymt livet kan vara för dem som inte passar in. Låten som jag saknar i detta sammanhang är Elected från samma album. Hade blivit en fin inramning.

Hey, hey, hey, hey, hey stoopid  What ya tryin' to do 
Hey, hey, hey, hey, hey stoopid  They win you lose 
Hey, hye, hey, hey, hey stoopid 

This ain't your daddy talkin' You know, I know 
Your story ain't so shocking You know, I know 
Blow some steam C'mon and scream 

Låten från 1991 bibehåller ursprungsidén om den missanpassade med en uppmaning till resning och gemensam kamp mot orättvisor.

Observera att tolkningen av texterna och deras inbördes förhållanden är högst personlig och min egen analys, ingenting som Alice själv gett uttryck för.

Welcome to my nightmare I think you're gonna like it
I think you're gonna feel that you belong

We sweat laugh and scream here 'Cause life is just a dream here
You know inside you feel right at home here
Welcome to my nightmare Welcome to my breakdown Yeah

1975, året efter att bandet Alice Cooper splittrats och Vince Furnier byter namn till Alice Cooper skapas med hjälp av bland annat musiker från Lou Reeds band och producenten/låtskrivaren från Billion Dollar Babies, Bob Ezrin, Welcome to my nightmare.

Plattan räknas officiellt som den bästa av hans soloalbum och beskriver från början till slut hans mardröm. En mardröm som trots skräcken och den gastkramande stämningen beskrivs som en semester från verklighetens grymheter.

Enligt en obekräftad källa föddes Vince med en missbildning. Han saknade ytteröra och genomled en tuff barndom där han utsattes för omgivningens ondska, brist på förståelse och stöd. Något som blev till en ocean av underlag för den kreativa Vince redan som ung textförfattare.

I'm a Teenage Frankenstein The local freak with the twisted mind
I'm a Teenage Frankenstein These ain't my hands  And these legs ain't mine

Det missförstådda monstret, som bara ville väl...

När en zombie i sjuksköterske dräkt entrar scenen går mina tankar till Gökboet och den onda syster Ratched...

...men kanske är det skolsyster som dyker upp i Alice´s mardröm och som han vill strypa.

Straffet att ifrågasätta samhällets normer och ge sig på en representant för ordningen låter inte vänta på sig...

Halshuggning med giljotin! En scen som varit med, om än i lite varierande former, ända sedan de första framträdandena på 70-talet och ett fullkomligt naturligt sätt att avsluta en mardröm på. I det ögonblick du ska dö i drömmen brukar du som regel vakna.

Några morbida scener utspelar sig när bödeln vandrar runt på scenen med det avhuggna huvudet och avslutar akten med en necrofil kyss.

While friends and lovers mourn your silly grave
I have other uses for you, Darling

Efter en pampig allsång med hela publiken sjungande och gungande I love the dead från Billion Dollar Babies, övergår showen till en hyllning av bortgångna rockvänner. Med Break On Through (To The Other Side), Revolution, Foxy Lady, och My Generation hedrades minnet av rockgiganterna.

Kan tyckas vara ett litet onödigt avbrott i den annars så välregiserade showen att välja covers på bekostnad av låtar från det egna musikbiblioteket, men samtidigt befriande att våga vara anorlunda och utmana. Det är ju andemeningen med hela showen.

He's the man behind the mask And he's out of control
He's back The man behind the mask
And he crawled out of his hole (1986)

I want to love you but I better not touch (don´t touch)
I want to hold you, but my senses tell me to stop
I want to kiss you but I want it too much (too much)
I want to taste you but your lips are venomous poison
You're poison, running through my veins
Poison
I don't want to break these chains

Megahiten från 1989 som gjorde Alice Cooper älskad av en ny generation och väckte liv i de fans från 70-talet som fortfarande bara nynnade på No more Mr Nice Guy. Kvällens bästa allsång och jag tror att hela Grönan sjöng med.

No more teacher's dirty looks

School's out forever 
School's out for summer
School's out with fever 
School's out completely

Precis som Hello Hooray är det självklara öppningsnumret är School´s out den självklara avslutningen. Låten som 1972 inledde hela karriären.

Med ballonger och såpbubblor förvandlas mardrömmen till en fest där kärleken besegrat ondskan
och vad kan vara bättre än ett lycligt slut i bästa Hollywoodanda.

Stay tuned and keep that crazy feeling at UNIKABOXEN.NET...

 

© Text och bild Tommy Sörstrand för UNIKABOXEN.NET 2015