Män av skugga
Det var 1981, möjligen 1982, jag gjorde lumpen i Karlskrona och hade sett att Lustans Lakejer skulle ha en spelning på stadshotellet. Jag hade lyssnat in mig på låtarna från deras genombrottsplatta Uppdrag i Genève och var riktigt sugen på att se dem live.
Musiken var annorlunda i en tid då punken och proggen dominerade. Detta var mums för oss som inte kunde förlika oss med ABBA. Synthpop på Svenska, där texterna handlade om dimmiga gränder hämtade från någon bok av John Le Carré och som associerade till James Bonds charm och hunger efter kvinnor. Spännande och lite farligt.
Tom Wolgers pumpande och stilsäkra slingor på synthen förstärkte trovärdigheten och där och då var jag kär i dessa män av skugga. Mins det som en fantastisk konsert som inspirerade mig att drömma vidare om den charmiga hårfrisörskan som tidigare i veckan skapat det där rätta stuket på frillan, så jag skulle passa in bland de andra fansen. Problemet var bara hur jag skulle få tag på diamanter...
Skivan finns kvar i vinylsamlingen och jag rös när jag nu fick höra Män av skugga live igen här i Kungsträdgården. En låt jag burit med mig hela livet. En tämligen banal text om en pojkdröm, med ett sugande beat blev min signaturmelodi och så här i efterhand, efter 37 år; Non, je ne regrette rien. Det blev i och för sig inte några uppdrag i Genève för mig, men romantiken, svärtan i livet och lite kajal kan jag pricka av och än är det inte slut.
Idag lyssnar jag och ser Lustans Lakejer med estradören Johan Kinde på ett annat sätt. Vi har båda mognat och fått insikter. Låtarnas texter är de samma, men innebörden en annan. I ett av mellansnacken gör Johan ett politiskt inspel, något som varit helt otänkbart på 1980-talet. Han berättar om sin Tyska mamma och flykten från Nazityskland till Sverige. -Låt det inte hända igen - tänk på det när ni går och röstar i höst, var hans budskap.
Lustans Lakejer anno 1981
...ödet förde oss tillsammans, en efter en, tills vi var, fyra unga män
i nattens tjänst...män av skugga...
Lustans Lakejer 2018
Johan Kinde, sång, Tom Wolgers, klaviatur och Christer Hellman, trummor från 1981 års sättning, förstärkta av Fredrik Hermansson, klaviatur, Anders Ericsson, gitarr och Julian Brandt, bas.
Stay tuned and keep that crazy feeling at unikaboxen.net
© Text och bild Tommy Sörstrand för UNIKABOXEN.NET 2018