Det som vi fortfarande inte vågar prata om

Redan på förra singeln Freak tydliggjordes för mig behovet av att prata om utanförskap och kampen om att bli accepterad och inkluderad. Att känna sig utanför och inte få vara delaktig är ohälsosamt på många sätt och påverkar vår förmåga att leva ett rikt liv, eftersom psykisk ohälsa handlar om så mycket mer än vad som medisinskt kan diagnostiseras.

Världshälsoorganisationen definierar psykisk hälsa på följande vis:

WHO definierar psykisk hälsa som ett tillstånd av psykiskt välbefinnande där varje individ kan förverkliga sina egna möjligheter, klara av vanliga påfrestningar, arbeta produktivt och bidra till det samhälle som hen lever i. Psykisk hälsa är alltså inte detsamma som frånvaron av psykisk sjukdom.

Min spontana reflektion på låtens titel Asylum för tankarna till att leva i asyl, söka asyl och att vara asylsökande, men här handlar det om en annan typ av flyktingar, inte flyktingar från krig och diktaturer, utan från dig själv och din egen normvärld. Bort från dina egna demoner skapade av genetiken och den miljö du fostrats i. Bort från den kropp du föddes i. Bort från ditt registrerade kön eller bara bort från begränsningar som marginaliserar och förminskar dig. Seymour och hans crew visualiserar detta på ett både skrämmande och omfamnande sätt. Det är ingen horrorshow eller freakshow. Det är ett rop i tystnaden och en uppmaning till alla att börja prata om vilken värld vi vill leva i. Behövs ett Asylum som skyddar individer lite utanför den standardiserade ramen? Ett skydd mot alla de hyenor som växer sig starka genom att hata, hota och förstöra tillvaron för andra. Eller vill vi egentligen leva i en gemensam, inkluderade och kärleksfull värld? Svaret är givet, men i vårt moderna samhälle med så många grupperingar och individuella krav ter det sig nästan omöjligt. Vem vågar släppa kontrollen över den egna flocken och förlora makt? Varje grupp bevakar sina intressen och vill till varje pris skydda sina individer från hot mot oliktänkande, de andra. Vi saknar gemensamma informella regler som styr våra sociala handlingar. I tvåtusen år har Kristendomen och Jesus kärleksbudskap spridits till världen med hjälp av hot och våld. Du ska älska din nästa är vackra ord, men ter sig närmast absurda i en värld där din nästa decimerats till dina närmaste. Befinner vi oss alla på ett sätt i Underworld, oförmögna att ta oss ut?

Asylum - an institution providing care and protection to needy individuals (such as the infirm or destitute) and especially the mentally ill, från Cambridge Diconary.

Am I trapped forever in underworld, frågar sig Seymour. Med tanke på den rådande världsordningen och vad som sker runt om i världen just nu är det inte sannolikt att vi inom den närmaste tiden får uppleva framsteg inom begreppen peace, love and understanding. Vi får istället omfamna Underworld och i den hitta vårt Asylum, en likt Blue Oyster Bar safe zon. En plats för oss att vara i, där respekt och kärlek råder och där alla är välkomna.

Vännerna värmde upp scenen

Inför kvällens höjdpunkt, framförandet av Seymours nya singeln Asylum från EPn Underworld, bjöds publiken på lite scengodis från vännerna Midnight Harlot och Lady Obscuria.