Halm inledde övertygande

Umeåbandet Halm var en glad överraskning. Riktigt bra ös och ljuvlig stämsång. Americana behöver inte alltid betyda att artisterna kommer från Amerika. Efter konserten var jag nästan orolig för om Whitney Rose kunde matcha detta Norrländska gäng. Nu var inte detta första gången som de delade scen och Whitney verkade ha full koll där hon satt och lyssnade uppe på balkongen. Inför sommarturnén berättade bandet för Nicolina Burman på Umeå X att tre konserter planerats tillsammans med stjärnan.

– Whitney är en riktig queen och det ska bli så kul att spela med henne igen.

De tre tjejerna Johanna Sandgren banjo och sång, Lisa Johansson gitarr och sång och Maja Lundgren bas och sång har spelat sedan plugget och firade tio år tillsammans i år. William Eriksson på gitarr och Gustav Nestander på trummor har kört med tjejerna några säsonger och var med när det 2016 började skrivas artiklar om Halm, tjejbandet som sjunger om hur det är att vara tjej och inte känna sig trygg i dagens samhälle. Efter flera övergrepp i Umeå vill bandet Halm se en förändring, skrev Julia Hedlund på SVT Nyheter 18 november 2016.

Stjärnan från Austin

Så kom hon ut till publikens stora förtjusning. Bryggarsalen har en liten kul finess. Logerna ligger bakom balkongen vilket gör att artisterna måste ta sig igenom publiken för att komma upp på scenen. Det blir en speciell känsla både före och efter framträdandena. Familjärt på något vis. Lokalens storlek påverkar också stämningen. Ett hundratal personer ryms, men denna kväll var det ett hundratal klart dedikerade fans som verkligen längtat efter Whitney. 2018 såg jag henne på Stockholm Americana och fastnade. Sedan har jag följt henne och när biljetterna släpptes till konserten här i Stockholm var jag snabb att skaffa mig en plåt.

Whitney är född i Kanada, men det är i Texas hon fått stjärnstatus. Närmare bestämt Austin som blivit ett centrum för musik inom kategorin Americana. Americana är ingen musikstil. Kategorin rymmer det mesta inom traditionell Amerikansk musik från Country, Blues och Rock till Punk. Whitney rör sig i gränstrakterna mellan traditionell Country och Rock.

Det jag gillar mest är hennes vassa texter som kontrasterar knivskarpt mot de romantiska och finstämda harmonierna. De kontrasterar också mot hur hon presenteras i videos och på skivkonvolut. På scenen är hon grym och räds inte att beskriva livets vedermöder från ett kvinnligt perspektiv. Mycket är traditionell rocklyrik om brustna hjärtan, flykt och uppbrott, men hon får ändå till det på ett eget sätt med mycket pondus och kraft. Hon sjunger You don´t scare me och jag tror henne.

Efter konserten fick jag ett kort samtal med henne, där jag fick uttrycka min tacksamhet och ge henne mitt visitkort. Vore kul om hon tog sig tid och spanade in reportaget. Även om jag skriver på Svenska så kanske hon gillar bilderna. Vem vet. Jag gillar henne i alla fall.