Min fotografiska bana började 1973 med en lånad Minolta SRT303 matad med Ilford svartvit film. Jag skulle plåta The Sweet i konserthuset. Med mig hade jag en 200mm Rokkor glugg för att komma artisterna in på livet. Jag var helt inne i fotograferandet och missade i princip hela konserten. Väl hemma i mörkrummet visade det sig att det inte bara var konserten jag hade missat. Inte en ända bild hade exponerats på filmen och katastrofen var ett faktum. Jag hade dessutom redan tagit upp beställningar från mina klasskamrater. Pinsamt!

1977 köpte jag en halvautomatisk XE-5 från Minolta, min första egna systemkamera. Körde några färgrullar med pappersbilder som placerades i album tillsammans med restaurangnotor, inträdesbiljetter och annat smått och gott som hörde tiden innan digitaliseringen till. Parallelt blev det en hel del svartvita rullar och 1979 bildade jag tillsammans med några klasskamrater Wasa Fotoklubb med eget mörkrum. Vi hade några utställningar innan klubben upplöstes 1980 i samband med att skoltiden var till enda och vi lämnade Wasa gymnasium. Samma år övergick jag till diafilm och Kodachrome 64 blev snabbt min favorit. 5 200 bilder blev det mellan åren 1980-2004 och de finns nu i mitt dia-bibliotek.

1996 var ett fantastiskt år. Jag gifte mig med mitt livs kärlek, men på bröllopsresan till Bali hände något förskräckligt. På en buss på norra ön stals min kära XE-5. Det var en svårsmällt förlust, men redan samma år i en antik fotobutik vid Hornspuckeln på Söder hittade jag en XE-7 i bra skick. Trots priset, som var i mesta laget för en så gammal kamera, slog jag till. Nu behövde jag bara hitta en glugg till kameran. Vid stölden satt mitt 35mm Rokkor f/1.8 på och självklart ville jag få tag på en likadan. I en second-hand butik i Solna hittar jag den tillslut. Jag var hel igen.

1998 blev jag datoriserad och började bana väg in i cyberrymden. Blev tidigt intresserad av nätet som en plats för att ställa ut mina bilder och presentera mig som fotograf. Jag köpte en diascanner, en Minolta Dimage Dual Scan och började överföra bilder till den nya kanalen. Det var ett ganska tidskrävande och väldigt meckigt jobb. Upplösningen på dataskärmen var dålig och det var oftast mer tur än skicklighet om en bild blev bra eller inte.

2004 kom jag billigt över min första digitalkamera, en Minolta E323. 3,2 Mpix var inte mycket att skryta med, men det var ändå revolutionerande för mig. Det blev så enkelt och det gick så snabbt. Samma dag kunde jag presentera bilder på nätet, fantastiskt.

Nu hade jag frälsts och anamat den digitala tekniken, men nu ville jag ha kvalitet. Jag ville få tillbaka fotokänslan och kunna skapa lika bra bilder med den nya tekniken som jag gjorde med den gamla. Jag började snegla på en Nikon. Efter ett drygt 30-årigt förhållande med Minolta kastade jag nu in handduken och våren 2007 köpte jag en D70s. Redan 1980 hade jag som fartygsfotograf ombord på ett av flottans skepp kommit i kontakt med Nikon och deras proffskoncept F. Jag hade och har fortfarande respekt för varumärket, men i övrigt var det inte mycket av mina tidigare erfarenheter som var behjälpliga när jag gav mig ut på mina första fotoexkursioner med min nya kompis.

Jag lärde mig ändå ganska snabbt att hantera kameran. Dessvärre lärde jag mig också efter ett tag dess begränsningar. Redan efter tre år var det dags att byta upp till en vassare modell. December 2010 köpte jag min nuvarande ögonsten, en D300s och min dotter fick min D70s i julklapp. D300s är en härlig kamera och jag tror att den kommer att hänga med länge. Kanske måste jag komplettera med en glugg till, men de är dyra, så det lär dröja.

Tommy Sörstrand
tommy.sorstrand@bredband.net