© Text och bild Tommy Sörstrand för UNIKABOXEN.NET 2018

Kristen symbol i en ständig övergångstid

Den Danska kungen Sven Estridsson med sönerna och efterträdarna Harald Hein och Knut den Heliga hade förmodligen alla en roll i kyrkans tillkomst och deras namn finns inristade på en minnestavla i kyrkan. Harald Hein ligger också begravd här. Kristendomen hade redan i mitten av 900-talet fått betydelse i Danernas rike genom Harlad Båtand. I det vi kallar Sverige har man vid utgrävningar intill Varnhems kloster funnit gravar från Vikingatiden som vittnar om ett Kristet gravskick. Det är troligt att den Kristna begravningsplatsen där togs i bruk redan på sent 800-tal. Parallellt hade Asatemplet i Uppland betydelse ända fram till 1083. Stephan Borgehammar lyfter i sin avhandling, Nordens äldsta bevarade byggnad? - Dalby kyrkas värde mellan historia och framtid från 2017, vårt sätt att hantera dessa arkitektoniska klenoder, vad som är viktigt för oss och vad vi egentligen vill bevara.

Dalby kyrkas framtid – liksom alla kyrkors och andra historiska byggnaders framtid – till stor del bestäms av hur vi väljer att den ska uppfattas och uppskattas, vilket speglas i hur vi skriver och talar om den. Våra ord skapar verklighet. De har kraft att bygga upp och förgöra, att bevara och förändra, skriver Stephan Borgehammar och ställer inledningsvis i sin avhandling frågan; Har inte Dalby kyrka andra egenskaper som är mer värdefulla än dess ålder? Vilka skulle dessa i så fall kunna vara? Och vilken betydelse får vår värdering av Dalby kyrka – vårt sätt att uppfatta dess värde – för hur vi väljer att vårda kyrkan i framtiden?

I jämförelse med många andra kristna monument är Dalby Kyrka tämligen anonym bland vanliga turister. Ingen strid ström av besökare, fritt inträde och egentligen inget annat än en vägskylt med symbolen sevärdhet. Med andra ord var jag tämligen ensam när jag närmade mig ingången till denna märkliga Kristna borg, Dalby Heligkorskyrka. Första gången jag besökte kyrkan var våren 1997 tillsamman med min fru och vår nyfödda dotter. Besöket fascinerade mig och det blev några analoga bilder som jag senare scannade för digital presentation här på unikaboxen.net. Har länge velat återvända för ett mer omfattande reportage och sommaren 2018 fick jag möjligheten att åka ner till Lund för att spendera en hel helg tillsammans med de båda monumenten; Dalby kyrka och Lunds Domkyrka. 2018 blev ett spännande år för mig och mitt intresse för tidiga Kristna byggnadsminnen. Tidigare under våren hade jag besökt Bologna och Santo Stefano, ett kyrkokomplex med anor från 300-talet. Det var därför extra spännande att återse de bägge Skånska kyrkorna och jämföra konstruktionen med krypta och högaltare. Uppförandet av Dalby kyrka och återuppbyggnaden av Heligkorskyrkan i Santo Stefano är ungefär samtida och jag kan inte låta bli att spekulera lite. Kanske influerades bägge av Korsriddarnas arbete med att återställa den Heliga Gravens kyrka i Jerusalem. Symboliken var viktig i Bologna där idén var att skapa ett nytt Jerusalem där besökare skulle kunna återuppleva Jesus sista vandring mot evigheten. Ett pilgrimsmål betydligt lättare att nå än förebilden i Jerusalem. Kanske ville man på ett liknande sätt genom Dalby skapa ett viktigt monument i en region där alla ännu inte anammat det Kristna budskapet. Här blev dopet och omvändelsen viktigast. Springkällan under kryptan förstärktes sannolikt med berättelser om Jordanflodens heliga vatten och dess underjordiska kopplingar vilket gjorde dopet extra heligt och skapade en närvaro av Johannes Döparen och Jesus dop. Något som förstärktes av bilderna på den fantastiska dopfunten utanför kryptan. Dopfunten har tillverkats av skickliga stenmästare i mitten av 1100-talet och är ovanlig inte bara på grund av sin ålder, utan också för sin storlek. Den är större och högre än vad som var vanligt för tidigmedeltida dopfuntar i Skåne och Danmark. På dopfunten finns en större scen som återger Jesu dop. En text på latin betonar förbindelsen mellan dophandlingen och Kristi offerdöd på korset. Kanske har dopfunten ursprungligen stått i kryptan, det som tidigare var förhall till kyrkan, något som Stephan Borgehammar ser som naturligt och därför skapat ett fotomontage som illustrerar detta., ovan till höger, Fotot hämtat från Nordens äldsta bevarade byggnad? - Dalby kyrkas värde mellan historia och framtid.

Kulturhistorisk karaktärisering för Dalby kyrkoanläggning
av Byggnadsantikvarie Max Laserna 2016

Dalby brukar omnämnas som den äldsta stående stenkyrkan i Norden. Förutom dess höga ålder har en lång rad händelser ägt rum som tillsammans bidragit till att forma det komplexa byggnadsverket och dess historia. Dalby hör till den lilla grupp svenska kyrkor som anses fullständigt unika, såväl ur ett nationellt som ur ett nordeuropeiskt perspektiv.

Kyrkan uppfördes 1060 som domkyrka på initiativ av kung Sven Estridsson i form av en treskeppig basilika, och fungerade därefter som biskopssäte åt den tyske biskopen Egino tills dess att han övertog sätet i Lund då den engelske biskopen Henrik avlidit. Det faktum att Dalby kyrka först fungerade som domkyrka i Dalby stift och under slutet av 1000-talet som domkyrka för Lunds stift, ger den en särskild position i stiftets historia och den nordiska kyrkoorganisationens utveckling. Sannolikt var det funktionen som domkyrka som gjorde att basilikan i Dalby byggdes så pass mycket större än andra basilikor från 1000-talet.

Dalby kyrkas ålder antyds av två historiska uppgifter. I Lunds domkyrkas nekrologium står att kung Sven Estridsson (1047–1076) var den som först byggde en kyrka i Dalby. Av Adam av Bremen får vi veta att kung Sven indelade Skåne i två stift, Lund och Dalby, och placerade Egino som biskop i Dalby. Denna händelse dateras numera till år 1059. Att en biskop behöver en kyrka är uppenbart, men ingen bevarad text säger något om huruvida Egino (död cirka 1071) kom till en färdig kyrka eller till en byggarbetsplats, eller om bygget påbörjades när han kom dit. Genom ett studium av allt tillgängligt källmaterial – historiska vittnesbörd, arkeologiska rapporter och den bevarade byggnaden – och genom en kombination av stilhistoriska iakttagelser och plausibilitetsresonemang har Georg Welin nått fram till hypotesen att Dalby kyrkas långhus byggdes cirka 1053–1066, det ursprungliga koret och västpartiet cirka 1075–1081,
från Stephan Borgehammars avhandling.

Några decennier efter att Egino flyttade till Lund (1066) bildade prästerna i Dalby ett korherresamfund och antog agustinerregeln. Dalby omvandlades därmed till klosterkyrka och den stora klosteranläggningen som växte fram intill kyrkan spelade en avgörande roll för kyrkans utveckling under medeltiden. Inte minst genom att kyrkorummet delades av med församlingskyrka i väster och klosterkyrka i koret bakom lektoriemuren i öster. Kyrkan förbands med kungsgården i väster via en svalgång vilken ledde till vad som tolkats som en kungliga loge över kyrkans förhall. I gudstjänstrummet manifesterade sig således både den världsliga maktens kontroll genom kungens närvaro, och kyrkans och den andliga makten genom agustinerbröderna i det avskilda koret. Dalby kyrka illustrerar på så vis ett större historiskt sammanhang och de maktstrukturer som präglade det medeltida samhället. Klostret var i sig en viktig komponent i det danska klosterväsendet och var vid medeltidens slut ett av landets rikaste med 450 gårdar i sin ägo. Det har tidigare även ansetts av den så kallade Dalbyboken, Danmarks äldsta liturgiska skrift, ska ha tillkommit i klostret.

Trots att stora delar av den ursprungliga kyrkobyggnaden inte längre finns kvar visar arkeologiska undersökningar, byggnadstekniken och de högtstående romanska stenskulpturerna att kyrkan tål att jämföras med samtidens kontinentala byggnadsverk. Tydligast framträder de byggnadshistoriska värdena i kyrkomurarnas äldsta delar med sidoaltaret, nischkolonnen, förhallen och västverket med portal. Förhallens ribblösa valv av tuffsten är vid sidan av valven i lundadomens krypta de äldsta bevarade kryssvalven i Skåne och troligen i hela Danmark. Kolonnernas stenhuggerier visar på högtstående hantverkstekniskt kunnande med unika konsthistoriska värden. Tillsammans med de byggnads- och konsthistoriska värdena är de arkitektoniska kvaliteterna så höga att förhallen i Dalby betecknas som ett av nordens främsta exempel på högromansk arkitektur.

Trots att förhallen genomgått vissa förändringar sedan den byggdes för omkring 900 år sedan ger den möjlighet för dagens kyrkobesökare att få uppleva ett romanskt kyrkorum.

Nischkolonnen i mittskeppets västra arkadpelare utgör en av kyrkans mest symboliskt laddade komponenter. Tillsammans med den förmodade pendangen i norr skapar den samtidigt en pedagogisk ingång till förståelsen för det medeltida kyrkorummets gestaltning. Även långhusvalven är av stort kulturhistoriskt intresse och då inte minst dess samtida målningar från mitten på 1200-talet, vars hjärtformade ornament i hjässan anses vara de äldsta i sitt slag i Skåne. Kyrkans sydportal finns ännu bevarad i muren mot vapenhuset och i dörrhålet hänger en medeltida plåtbeslagen dörr, en dörrtyp som sällan bevarats till våra dagar. Utöver de delar som ännu har kvar sina ursprungliga placeringar i byggnaden finns flertalet återanvända detaljer vilka flyttats då delar av kyrkan rivits. Till dessa hör bland annat vapenhusets sandstenskolonetter och bildstenarna i västverket samt konsolerna på in- och utsidan av i mittskeppets östra vägg. En del skulpturstenar och fasta föremål som funnits i Dalby kyrka förvaras idag på Lunds historiska museum. Trots detta finns ännu flera delar av kyrkans fasta och lösa inredning kvar i kyrkan, med höga kulturhistoriska och konstnärliga värden vilka bidrar till förståelsen av dess historia.

Ett av de främsta föremålen är den stora dopfunten från mitten av 1100-talet som anses vara en av Skånes äldsta. Funten med dess skarpskurna tvåplansrelief tros vara ett tidigt verk av den välkände gotländske stenmästaren kallad Byzantios. Funten är således en konsthistoriskt viktig del i arvet från den romanska kyrkobyggnadsepoken. Vidare utmärker sig den gotiska korstolen i ek från 1400-talet, sakristians ekdörr från 1500-talet och klockarbänken från 1700-talet. Även den övriga bänkinredningen, som troligen innehåller delar från 1700-talet, är kulturhistoriskt värdefull. Trots att domkyrkoarkitekterna Wåhlin och Brunius båda menade att Ullbergs 1700-talsaltaruppsats var ”så illa tecknad och så uselt utförd, att en liten landsortskyrka skulle därav vanprydas”, betraktas den idag som ett betydelsefullt exempel på den tidens bildhuggeri. I kyrkorummet finns även medeltida träsniderier som tillsammans bidrar till upplevelsen av det medeltida kyrkorummet. Till dessa hör Sankt Olofskulpturen och reliefen föreställande Veronikas svetteduk, vilka båda tillkom under tidigt 1500-tal. Kyrkklockan från 1300-talet är en av stiftets äldsta klockor som fortfarande är i bruk.

Dalby kyrka och kungsgård dominerar byns västra del intill det gamla sockencentrat som genom sitt äldre byggnadsbestånd och bevarade bebyggelsestruktur behållit karaktären av historisk centralort. Med sin storslagna placering på Romeleåsens utlöpare bildar kyrkan och kungsgårdskomplexet fond åt det flacka landskapet åt Malmö och Lund i väster. Kyrkogården har flera äldre kulturhistoriskt värdefulla gravplatser, inte minst den häll som enligt traditionen ska ha tillhört Estridsons son kung Harald Hen, död 1080. Kyrkogården med sin vida utsikt över lundaslätten samt parklandskapet i anslutning till kungsgården bidrar väsentligt till platsens kulturhistoriska värden och historiska karaktär.

Den besynnerliga St Olofsskulpturen från tidigt 1500-tal

Dopfunten från 1100-talet tillskriven den gotländske stenmästaren Byzantios

Korstolar från 1400-talet blandat med folklore från 1700-talet

Förhallens ribblösa valv av tuffsten - Nordens främsta exempel på högromansk arkitektur

 

© Text och bild Tommy Sörstrand för UNIKABOXEN.NET 2018

Källor: Dalby kyrka, Kulturhistorisk karaktäristik och bedömning - Max Laserna 2016-02-25 | Dalby kyrkas värde mellan historia och framtid - Stephan Borgehammar 2017 Riksantikvariämbetets bebyggelseregister | Kyrkoguiden.se