UNIKABOXEN besöker träkatedralen i Habo

Den unika träkatedralen i Habo några mil nordväst om Jönköping i Västergötlands landskap har facinerat och förbryllat ända sedan idén om att bygga en basilika i trä föddes i början av 1700-talet. Idén var så djärv att en modell byggdes för att övertyga kyrkobyggare att konstruktionen var möjlig. När Martinus Seth tillträdde som ny kyrkoherde 1704 började han att projektera en stor reparation av kyrkan tillsammans med inspektor Sven Nilsson Swan på Högsbäck.

I Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister står: Krig och elände gjorde att det dröjde till 1723 innan planerna kunde realiseras. Då innefattade planerna även "att Kyrkian måtte blifwa regulier". Koret gjordes lika brett som kyrkan i övrigt och försågs med en tresidig avslutning som inneslöt större delen av gamla sakristian och ett vapenhus för den östra ingången. Ett förhöjt mittskepp med överljus och sidoläktare omvandlade kyrkan till en basilika. I ändarna byggdes herrskapsloger. Ovan västgaveln restes ett kraftfullt torn och vid dess port ett nytt vapenhus. Ny altaruppsats och predikstol skars av Jonas Ullberg från Velinga. En ny orgel beställdes hos Johan Niclas Cahman och levererades 1736. 1741-43 målades väggar och tak av Johan Christian Pettersson och Johan Kinnerus från Jönköping med scener ur bibel och katekes. Ämnesvalet tycks ha dikterats av dåvarande kyrkoherden Christoffer Jungmarker.

Redan under sent 1200-tal omnämns Habo kyrka i skrift. Från ungefär denna tid finns en träskulptur och den rödfärgade dopfunten som användes för att blanda färg vid ombyggnaden bevarade. Ett relikskrin påträffades 1716 i det medeltida altaret. Denna ansågs innehålla delar av S:ta Ursula och de 11 000 jungfrurna, samt en lapp som omnämnde att biskop Sigge invigde altaret. Sannolikt var även medeltidskyrkan av trä, medan den bevarade sakristian var av sten.

Kyrkan badar formligen i en bondbarock som saknar motstycke i en tid då kyrkorna skulle renasas från allt, vitkalkas och utstråla ett avskalat lugn. Kyrkoherde Christoffer Jungmarker måste ha varit en inflytelserik och målmedveten herre, som lyckades trotsa tidens anda. Att kyrkans barbröstade änglar sedan överlevde 1800-talets Oskarianska moralism är också ett under.

Skansen var intresserad av kyrkan i början av 1900-talet och lämnade ett bud på 75 000 kronor till Habo församling för att få flytta kyrkan till Stockholm. Idag är både besökare och sockenbor tacksamma för att man inte antog budet, som säkert var frestande på den tiden.

Målningar på väggar och tak illustrerar pedagogiskt innehållet i Martin Luthers lilla Katekes. Det var Jungmarkers övertygelse att det skulle underlätta för sockenborna att ta till sig skriften och lära sig att leva efter den. Att läsa och skriva var inte alla förunnat i 1700-talets Sverige och istället för skolplikt hade vi då kyrkoplikt. Alla, hög som låg, var tvugna att besöka kyrkan och högmässan på söndagen. På 1700-talet blev sockenkyrkan dåtidens arena och i Habo kyrka blir känslan väldigt tydligt med sina vip-loger invid altaret, med egen ingång och rum för förfriskningar. Pig- och drängläktarna ligger högst upp under taket på behörigt avstånd från resten av besökarna och jag kan tänka mig att där kunde säkert en hel del hyss förekomma.

Det finns inte så många kyrkor som har en sån homogen sammansättning av utsmyckning och arkitektur. Det är inte svårt att skapa sig en bild av hur en högmässa gick till och hur mycket detta lilla efterlängtade avbrott i arbetsveckan uppskattades. För pigor och drängar kunde det betyda en flirt, kanske en kyss. För herrefolket gavs tillfälle att visa upp sina nya kläder, festa och demonstrera sin ställning i samhället.

Har du vägarna förbi Jönköping, då rekommenderar jag varmt en avstickare till Habo. Detta är den märkligaste kyrkan i Sverige och en levande historiebok som beskriver ett Svenskt 1700-tal på ett sällsynt tydligt sätt och jag förstår att Arthur Hazelius och Skansen var intresserad.

Fler spännande kyrkor hittar du på unikaboxen.net/kyrkor