UNIKABOXEN reser i tiden och besöker Källa G:a Kyrka på Öland

Det är en märklig känsla att vandra runt bland de gamla gravhällarna, som många härrör från 1400-talet. Den äldsta som jag hittade var daterad 1410, men i kyrkan, under golvet har gravar med bevarade inskriptioner hittats från så tidigt som 1300-tal. På många hällar finns en känd symbol, svastikan, soltecknet. Här i ett mer kristet sammanhang där korset förtydligats för att symbolisera kristendomen i evigheten och livet efter döden, så som jag tolkar det. Korset med de två trianglarna gör mig dock lite brydd. Det känns som jag sett den förut. Trianglarnas form liknar seglen på en båt vilket är en gammal symbol för den kristna kyrkan. Båten är såklart även en symbol för resande och i kombination med korset en lämplig inskription på en plats där hav och handel med fjärran länder var central.

Källa ödekyrka eller Källa gamla kyrka är en relativt välbevarad kyrkobyggnad i Källa socken på Öland placerad längs vägen till Källahamn. Kyrkan har fortfarande kvar sitt tak, men av dess inre struktur finns inte mycket bevarat. Under 1800-talets första år, revs kyrkans medeltida interiör med valv, tvärmurar och pelare bort. Övrig inredning flyttades senare till Källa nya kyrka.

Kyrkans exteriör är däremot välbevarad från dess transformation till försvarskyrka på 1200-talet. Långhusets tak av tjärad ekspån har också restaurerats, när man tillslut insåg att detta är ett ovärderligt byggnadsminnesmärke.

Kyrkan är ovanlig eftersom den tidigt byggdes om för att rymma två våningar i försvarssyfte. På bottenvåningen fanns själva kyrkan, på andra våningen plats för att härbärgera människor och magasin för mat, medan översta våningen vigdes för försvar, med skottgluggar och vapenföråd. Öland var genom närheten till havet en orolig plats som behövde försvarsanläggningar och S:t Olof Källa var tidigt föremål för pilgrimsfärder. Valven mellan våningarna i dagens byggnad har dock delvis rasat in och sedan helt rivits ner. Ödekyrkan ligger idag 500 meter inåt land. Kan tyckas lite avsides, men när den byggdes låg den närmare kustlinjen och hade en mer central placering vid den viktiga hamnen i Källahamn, som då var en viktig länk i Östersjöhandeln.

Namnet Källa socken finns belagt i skrift för första gången 1360. Socknen har fått sitt namn av en hednisk offerkälla, som vid kristendomens införande under 1000-talets andra hälft utnyttjades och helgades åt S:t Olof, sjöfararnas helgon. En källa i Källahamn brukar identifieras med den, men 1960 upptäcktes en raserad brunn i den nordvästra delen av kyrkogården, som verkar mer trolig eftersom kyrkor byggdes vid den här tiden ofta på helgade platser.

Den äldre nedbrunna träkyrkan, som upptäcktes år 1971 vid utgrävningar under dagens kyrka, hade även en kyrkogård. Förutom spår av bränt trä upptäcktes nämligen gravar, orienterade enligt kristen tradition i öst-västlig riktning. Eftersom räderna och plundringarna från Östersjön ökade byggdes under 1100-talet ett försvarstorn i sten i direkt anslutning till träkyrkan. Det hade fem våningar och var högre än nuvarande byggnad.

Tidens tand har tuggat ganska ovarsamt på gravstenarna, men trots att inskriptionerna är svårtydda skapar naturens påverkan med träd som växt upp ur gravarna en vacker symbolik.

Inskriptionerna är på många stenar helt obefintliga och täcket av lavar och mossa gör det inte lättare, samtidigt som det bidrar till magin och den speciella känslan.

Fina trämodeller i kyrkan ger besökare möjlighet att förstå de olika stadier som kyrkan genomgått under sina tusen år i Kristendomens tjänst.

1. Den ursprungliga träkyrkan uppförd under senare hälften av 1000-talet och användes fram till omkring 1170. En stavkyrka med stående plankor.

2. Ett torn i sten byggs mellan åren 1170-1190 och en grund börjar läggas för en stenkyrka. Någon gång under denna tid eldhärjas träkyrkan och brinner ner, kanske på grund av ett fientligt anfall.

3. Ungefär 1190 står stenkyrkan färdig,med ett långhus lika bred som tornet och ett kor med en liten absid.

4. Mellan åren 1210-1240 börjar kyrkan transformeras till en försvarskyrka. Koret ersätts med ett större lika högt som långhuset och med en rak östlig vägg. Över koret och långhuset slås kryssvalv och över valven inrättas en övervåning, som användes som skyddsrum för Källaborna i orostider, men kunde även brukas som härbärge för de många pilgrimer som anlände till den heliga källan. Tre pelare delar upp kyrkan i två skepp.

5. Omkring 1240 förses kyrkan med ännu en våning försedd med bröstvärn och tornet rivs ner till samma nivå. Något senare förses kyrkan med vapenhuset. Takryttaren byggdes samtidigt som kyrkan fick nytt yttertak och takstolar. Detta utseende bevarades sedan ända fram till 1700-talets mitt.

Fundamenten till de tre pelarna i medeltidskyrkan finns bevarade och det är ganska enkelt även för en lekman att se de olika stadierna i kyrkans utveckling genom århundradena.

6. 1760-1802 genomförs om- och tillbyggnationer. Bland annat görs tornets nedre våningar om för att rymma en läktare på västgaveln 1760 och sakristian byggs 1761. Någon gång under denna tid förses kyrkan också med de fönster som vi idag ser.

7. 1802-1807 görs de sista justeringarna innan kyrkan lämnas att förfalla. De medeltida stenvalven ersätts med tunnvalv. I mitten av 1800-talet beslutas att Källa behöver en ny kyrka och 1888 står den klar på en plats mer central med den nya tidens referenser.

Av valven finns inget bevarat, men spåren är fortfarande synliga vid murverket. Skottgluggarna i golvet syns endast från insidan då utsidan täcks av puts.

Endast fragment minner om kyrkans storhetstid på 1400-talet. Redan på 1300-talet köptes konst, bland annat i form av vackra skulpturer, för att smycka kyrkan. Ett antal av dessa skänktes 1873 till Kalmar läns museum, som ett led i avecklingen av kyrkan och planeringen inför den nya kyrkan. Övrig inredning av värde överflyttades sedan till den nya kyrkan.

I vapenhuset finns dock två skatter kvar; en stenrelief som för tankarna till de Västgötska Liljestenarna och en gravsten från 1300-talet.

Kyrkogården omges av en mur av kalksten och sandsten. Den är ca 1,3 m bred och varierar i höjd mellan 90 cm och 1,3 m i sydväst. I muren finns två portar bevarade. Den södra byggdes 1756 runt en äldre trägrind. Den västra entrén som byggdes år 1827 hade också en föregångare av trä. Båda är gjorda av kalksten och har vackra trappgavlar. I nordöstra delen av kyrkogården finns resterna av flera byggnader. Om detta är resterna av en prästgård, är oklart. Klarlagt enligt samtida skrifter är att prästgården brann den 28 juni 1630 och att den var belägen väster om kyrkan.

Fler spännande kyrkor hittar du på unikaboxen.net/kyrkor

Källor: Wikipedia. Mer att ta del av finns på www.ekdahl.org samt www.olanningen.com