© Text och bild Tommy Sörstrand för UNIKABOXEN.NET 2013

Här vid berget Billingen mellan Skara och Skövde på Västgötaslätten hittar man de äldsta spåren av kristendom i Sverige. Utgrävningar på platsen visar genom att använda C14-metoden att kristnandet av Västergötland skedde 100 år tidigare än man tidigare trott. Man har funnit gravar från vikingatiden som vittnar om ett kristet gravskick. Det är troligt att den kristna begravningsplatsen togs i bruk under sent 800-tal. På platsen byggdes först en träkyrka och därefter en stenkyrka som tros ha uppförts senast på 1040-talet vilket gör den till den äldsta stenkyrkan på dåvarande Svensk mark.

Kung Sverker den äldre donerade under sin tid som Svensk kung under första hälften av 1100-talet flera gårdar och lät instifta ett Cistercienserkloster i Alvastra tillsammans med Biskop Eskil, men det var fru Sigrid av den Erikska ätten, en rik privatperson, som donerade sin stora gård Varnhem till munkarna och som sedan blev Varnhems klosterstad. Abboten Henrik anlände till Varnhem i maj 1150 från Alvastra kloster i Östergötland och påbörjade uppförandet av en ny klosterkyrka i romansk stil med klostret Fontaney som förebild. Munkarna byggde upp en liten klosterstad och utgrävningar visar på ett avancerat vatten- och avloppssystem och förmodligen också kanaler för värme och ventilation. I slutet av 1200-talet var klosterkyrkan i Varnhem Sveriges största kyrkobyggnad och verksamheten blomstrade i flera århundraden. I samband med reformationen på 1500-talet upphörde klosterverksamheten i Sverige, egendomarna konfiskerades och kyrkan med kringliggande byggnader lämnades att förfalla. Magnus Gabriel de la Gardie, färgad av tidens intresse för forntiden och Sveriges historia, lät restaurera kyrkan under 1600-talet. Det är honom vi har att tacka för att vi än idag kan besöka kyrkan och hänföras över munkarnas yrkesskicklighet och samtidigt ta del av ett stycke Svensk medletidhistoria. Klosterbyggnaderna fick däremot förfalla och inte förrän på 1920-talet började man gräva ut de gamla ruinerna.

Kyrkans nuvarande utseende både interiört såväl som exteriört är en 1600-tals skapelse med den gamla romanska stenkyrkan som grund. 1647 skänkte Drottning Kristina slottet Höjentorp, där Varnhems kyrka ingick, som bröllopsgåva till Greve Magnus Gabriel De la Gardie och hans hustru Maria Eufrosyne. Magnus Gabriel besökte platsen omkring 1650 och fann ganska snart att Varnhems klosterkyrka skulle bli en idealisk plats för en släktgrav. Under stormaktstiden ökade medvetenheten om Sveriges historia och intresset för att bevara fornminnen, bland annat utfärdades 1666 ett fornvårdsplakat. Magnus Gabriel konsulterade därför Johan Hadorph och andra fornforskare på antikvitetskollegiet och år 1668 kom uppbyggnadsarbetet av kyrkan igång på allvar.

Vid renoveringen, som leddes av Lars Skragge, värnade greven visserligen om klosterkyrkans medeltida återstoder, men han drog sig inte för att hämta sten från klosterbyggnaderna utanför. För att stötta murarna uppfördes mäktiga strävpelare, som ger kyrkan dagens pampiga utseende, nya valv slogs över det norra tvärskeppet och fönstren i södra sidoskeppet murades om och kyrkan fick sin mäktiga barockinredning. De medeltida fasaderna putsades och vitkalkades. Västra ingången flyttades från norra delen av fasaden till mitt på kyrkroppen. Slutligen restes ett mäktigt torn med en lökformad spira över kyrkans korsmitt och i väster uppfördes två mindre torn. Den enda byggnad som tillfogades var familjen de la Gardies gravkor i söder.

I kapellkransen (bilderna nedan) finns fyra gravmonument utsmyckade vid kyrkans renovering på 1600-talet. En kenotaf* över Kung Inge den äldre samt de tre kungarna från de Erikska kungaätten; Knut Eriksson (†1196), Erik Knutsson (†1216) och Erik den läspe och halte Eriksson (†1250). I kyrkan invid det heliga korsets altare vilar också Stockholms grundare Birger Jarl. Kyrkans räddare greven och sedemera rikskanslern Magnus Gabriel de la Gardie och hans maka Maria Eufrosyne vilar i sitt gravkor, samt deras äldste son, greve Gustaf Adolf och hans hustru, Elisabeth Oxenstierna.

*Kenotaf = Skengrav eller gravmonument rest till minne av avliden vars kvarlevor har gått förlorade eller har jordfästs på annan plats.

Kapellkransen konstruerades efter den omfattande branden 1234. Ett omfattande återuppbyggnadsarbete sattes igång direkt efter branden med understöd av Birger Jarl. Kyrkan täcktes med unggotiska valv och fick ett nytt östparti. Koret ändrades på samma sätt som munkarna ändrade klosterkyrkan i Clairvaux efter att Bernhard av Clairvaux avlidit 1153. Förändringen resulterade i en halvcirkelformad absid med koromgång och kranskapell. Kyrkorummet smyckades med finhuggna detaljer i sandsten, däribland flera individuellt utformade konsolhuvuden. Västfasaden fick i huvudsak sin nuvarande unggotiska utformning vid denna tid. Den nyrenoverade kyrkan blev i huvudsak klar under 1260-talet.

Ovan några av kyrkans många sevärda inventarier. Från vänster Det Heliga Korsets Altare 1000-tal, Predikstolen av träsnidare Hans Hebel och bildhuggare George Baselaque från åren 1672-1673 och ovan till höger den romanska dopfunten från 1100-talet med de la Gardies gravkor i bakgrunden.


Stenarbeten från kyrkans interiör. Det leende paret på en av gravarna vid högaltaret kanske symboliserar härligheten på andra sidan medan huvudet ovan till höger verkar mer skeptisk
.

 

Stay put and enjoy more at UNIKABOXEN.NET

© Text och bild Tommy Sörstrand för UNIKABOXEN.NET 2013