Gotland i Bild - Juli 2010
© Tommy Sörstrand bild & text

Kutens Bensin på Gotland – en riktig klassiker
Ringmur och Roma i all ära. Men en semester på Gotland är inte komplett utan ett besök på Fårö – ön med de vackra stränderna, Bergmans smultronställen – och Kutens bensin.
Hit åker den som vill göra en resa i tiden: titta på rostiga amerikanare, äta en nygräddad ”Jerry Lee” och dansa till rockabilly. Välkommen till 50-talet! Elvis hälsar oss välkomna. Skylten, med Kungens namn format i röd neon, möter oss på infarten till Kutens bensin.

(Publicerad: AB 2009-02-06 av Annika Goldhammer)

En gång var han bara en egensinnig kuf som grannarna inte riktigt förstod sig på. Det var ingen vacker syn och närmast olämpligt med ett skrotupplag efter vägen till badgästernas mecka i Sudersand, men Kuten, Thomas Lindholm, hade en idé och ett brinnande intresse för ting som de flesta skulle kasta på tippen. Idag är Thomas en framgångsrik entreprenör som tillsammans med sin dotter Valériane har skapat ett underhållningskoncept med restaurang, motell och häftiga spelningar i ladan, som lockar gäster från när och fjärran. Ett besök på Fårö utan ett besök hos Kuten finns inte.

Slite
I dag finns här en av norra Europas största cementfabriker, Cementa Slitefabriken. Företaget grundades 1917 som Slite cement- och kalkaktiebolag, senare Skånska Cement AB. Cementfabriken har spelat en viktig roll i samhällets utveckling, och ägs i dag av Cementa, ett dotterbolag till österrikiska Heidelberg Cement Group. Slitefabriken producerar årligen mer än 2 miljoner ton cement, och är en av de största producenterna i norra Europa, råvaran kalksten bryts i närheten.
(Wikipedia)

Kalkbrottet i Slite är imponerande och man förstår att ett visst motstånd finns när det gäller etablering av nya brott. De tar plats och det blir bestående ärr i naturen. För att dölja ärren har mindre kalkbrott på Gotland vattenfyllts och gjorts om till vattenland. Slite kalkbrott skulle förmodligen bli världens största pool om man använde den metoden här.

Sylvis Döttrar hembageri & Café
Lisa Blochmann och Barbro Kalström är två systrar som startade Sylvis Döttrar hembageri och Café våren 1995. Vi flyttade från Fårö 1977 som barn och kom tillbaka 1984, (Lisa) och 1996 (Barbro). När vi var små tillbringade vi somrarna och andra lov hos pappa eller farmor och farfar, som på den tiden drev ICA på Fårö (i 40 år). Ända sedan dess har vi haft drömmar och visioner om ett bageri och Café på Fårö. Vi startade med lite kunskap och god vilja, vi har vuxit sakta men säkert till det bageri som idag för sjätte året i rad utnämnts till ett av Sveriges bästa caféer och konditorier av Stiftelsen Sveriges bästa bord. En utmärkelse som sporrat oss och som vi är mycket stolta över. Nu 15 år senare kan vi se tillbaka på mycket roliga men slitsamma år då vi både utvecklat företag och utökat familjerna.(Lisa väntar sitt femte barn, Barbro har tre) Vi har förstått att vårt bageri är ett mycket populärt och efterlängtat besöksmål på sommaren och det är ju också det som gjort att det är så roligt att fortsätta! Vi bor och verkar här på Fårö året runt och hoppas på att vi kan inspirera fler till att våga satsa och kämpa för den livskvalité man får när man lever här.
(Text hämtad från http://sylvis.dinstudio.se/news_1.html)

Jag tränger mig förbi kön av människor som ringlar sig genom butiken och letar mig in i det heligaste, bageriet. Där de goda bröden skapas. Jag får syn på en rågblond tjej
med huckle på huvudet och undrar stilla, är systrarna så unga?
- Kan jag komma in och ta några bilder, frågar jag försiktigt.
Tjejen som visar sig vara dotter till en av döttrarna ler stolt med hela ansiktet och svarar lite blygt.
- Visst, men jag är alldeles svettig och dan.
- Men det är ju så det ska vara. Då blir det liv i bilderna, svarade jag förtjust.
Vi samtalar om hur det är att arbeta i bageriet och egentligen är mina frågor överflödiga, för jag ser på hela hennes kropp att hon trivs med det hon gör och att hon älskar när pressen utanför hela tiden är på gränsen till vad som är möjligt i det lilla bageriet.
Alice är dotter till Lisa och tillhör sedan 2004 kärnan i företaget.
- Mamma är i telefon, men ska snart ta fram degen, säger Lisa, - Då får du ännu mer liv i bilderna.
Alice dyker upp, vi hälsar och hon slänger upp bunken med surdeg på bakbordet.
- Jag gillar inte att följa trender, men nu har jag börjat med surdeg i alla fall.
Med van hand formar och väger hon kakor av deg som sedan ska gräddas till det goda surdegsbrödet, medan hon berättar om företaget, familjen och sig själv.
- Det här passar utmärkt. Vi arbetar intensivt två och en halv månad med Bageriet och Cafét. Resten av året jobbar Barbro med sin lammgård och jag snor runt i hemtjänsten. Det skapar tid för barnen. Inte minst skapar det tid för att tillverka barn, skrattar Lisa.
Jag förstår på Lisa, mamma till fem, att barn är en central strategi och viktig i engagemanget för ett levande Fårö.
- För ett par år sedan drev vi restaurang och ordnade koncerter och även om det var roligt så blev det för mycket. Det finns alltid en gräns. När gränsen är nådd blir något lidande. Vi la ner projektet.
Nu koncentrerar sig familjen på bageriet och om jag inte hörde fel, omsätter företaget ca fyra miljoner/år. Det är imponerande när öppethållandet för verksamheten är begränsad till två och en halv månad.
Det är inspirerande att träffa eldsjälar som bara ser möjligheter, även i svårigheter och problem. Ingenting är omöjligt om du investerar med blod, svett och tårar.

Hejnumkällingen - Gertrud Ahlgren (1782-1874)

Porträttet föreställer den 88-åriga Gertrud Ahlgren – känd som "Hejnumkällingen", Gotlands mest omtalade boterska. Det var under sitt tredje och sista besök i den lilla stugan vid trevägskorsningen strax öster om Hejnum kyrka som Säve porträtterade henne i bild och även i ord:
Hon ser föga och är lite lomhörd; men är hon ännu vid full sinnesredighet. Likväl har hon upphört med allt botande; ty, sade hon, ’hon kan nu mera icke se och ej heller komma upp till sitt ’kantor pa lufte’ (vinden), hvarest hon har sina kryddor och andra botsaker’.
Ännu några år skulle Gertrud Ahlgren leva, men när hon dog vid 92 års ålder 1874, försvann den sista av flera generationers läkekunniga yrkeskvinnor. Gertrud Olofsdotter Ahlgren föddes i Hejnum 1782, som dotter till Greta Olofsdotter. Mor och dotter kom bägge att bli kända under namnet Hejnumkällingen, verksamma som kloka gummor, eller boterskor. De hade stor kunskap om örtmediciner och botekurer men också rykte om sig att besitta magiska egenskaper. Gotland skilde sig från övriga Sverige genom att professionella utövare av den folkliga läkekonsten övervägande var av kvinnligt kön. På fastlandet fanns det i allmänhet lika många kloka gubbar som kärringar. Boterskorna åtnjöt respekt hos allmänheten och man hade ofta större förtroende för dem än för provinsialläkaren i stan.
Doktorar botar eftar nöit (nytt), men sjaukdomar järo eftar gammelt, jag botar efter gammelt, jag, var Gertrud Ahlgrens egen förklaring till sina framgångar inom läkekonsten.
Text: Sara Eliason, Gotland.net
Bild: Teckning av Per Arvid Säve

Det är säkert ingen tillfällighet att Marie Jacobsson använt Hejnumkällingen för att marknadsföra sina fantastiskt goda ostar. Redan vid provsmakningen i hennes lilla gårdsmejeri kan jag förnimma en helande verkan och när jag lämnar Hejnum med en kasse ost är jag barnsligt upprymd och fast övertygad om ostens effekt på det mänskliga välbefinnandet. Än en gång har jag fått privilegiet att träffa ännu en av dessa entusiaster. Mer om hennes och även andra ostar hittar du på http://www.wisbyost.se/ost.html

Gotland bubblar och sjuder av entreprenöranda och kreativitet
Smakrike i Ljugarn bjuder på det mesta; Delikatessbutik, restaurang och avkopplande boende i klassisk badortsmiljö.
Gute Vin är inte sämre; Svenskt vin, föreläsningar och smakprovning, delikatessbutik, restaurang och ett vandrarhem i det gamla mejeriet i Hablingbo.
Ejmunds Gård satsar inte bara på svenskt kvalitetskött utan erbjuder även Gotländsk tryffel
och Gute Vin lär vara på gång med Gotländsk saffran.

Från smått till stort
Oavsett storleken på verksamheten har de alla ett gemensamt; GLÄDJEN.
Patrik von Corswant på Stavfa Gård visar stolt upp sina nya investeringar på gården. Det nya mejeriet och de tre nya djurhallarna för köttrasdjur som tillför Ejmunds Gård ytterligare tusen djur. Han beskriver investeringarna med samma glimt i ögat som tjejen som tar emot i den lilla gårdsbutiken på Fårö som säljer ägg och grönsaker från den egna gården. Bonden, kanske far eller morfar, sitter utanför butiken och rensar knipplök innan den läggs i de små korgarna inne i butiken. Alla vet de att inget kan tas för givet. En dålig sommar med färre sommargäster ger dålig avkastning och det måste hela tiden finnas alternativ. Vad hittar vi på nu då? Gården Direkt kan vara ett sätt för många att nå Stockholmsmarknaden även under de mörka månaderna. Idén till Gården Direkt föddes här på Fårö av en sommargotlänning och hans gamla kompis som sedvanligt var på besök. Björn Byström och Leif Mancovitz blev irriterade på att det var så svårt att få tag på Lamm att lägga på glöden. Något måste göras och idag sex år senare är Gården Direkt ett alternativ för småskalig produktion i hela Sverige att nå ut till fler kunder än genom försäljning i den egna gårdsbutiken. Gården Direkt har snabbt utvecklats från en idé till en kommersiell succé. Säkert har grundarna påverkats av gutarnas förmåga att överleva och vända motgångar till framgångar. Inte haka upp sig på problem utan se varje problem som en utmaning; Hur löser vi det här då?
Visby
Annika Goldhammer fick inleda reportaget med "Ringmuren och Roma i all ära..." och då menade hon med all säkerhet Visby ringmur och vad som ryms innanför samt Roma klosterruin som två gigantiska turistmagneter. Och det är just det jag känner när jag stiger in i det gamla Visby. Trycket från den aldrig sinande ström av sommargäster påverkar. Ingen pratar gotländska. Det känns lite grann som hemma i Stockholm. Här betyder plötsligt ytan mer än innehållet. Trots det måste jag imponeras av världsarvet Visby. Det är snyggt och putsat och visst känner jag av historiens vingslag och visst finns den även här, om man bara koncentrerar sig och sållar bort det som först upplevs som dominerande, entreprenörandan och att allt är möjligt - Det är upp till mig och vad jag gör just nu som påverkar morgondagen.
Havet styr och formar människorna på Gotland
Det är inte bara människorna som blir formade av havet. På Fårö i nordväst finns två vackra fridlysta raukfält, Langhammars och Digerhuvud. Där har havet skulpterat kalkstenen till märkliga skulpturer. Vid Digerhuvud, som är Gotlands största raukfält kan du vandra längs en 50 meter bred strandremsa i över tre kilometer och hela tiden förundras över vad naturen skapat i stort och i smått.
Digerhuvud eller Svarthuvud
Det behövs bara lite fantasi för att se att det är rauken ovan till höger som gett namn åt raukfältet. Nedan några klassiska bilder på Helgumannens fiskeläger vid Langhammars raukfält. Här fanns det en gång gott om torsk och kalkstensplatån utanför raukfältet möjliggjorde torskfiske även från land. Kalkstensplatån slutar i en brant klint och det blir genast 50-60 meter djupt. Riskfyllt för badare på grund av starka underströmmar, men idealiskt för fiskare utan båt.

Gotlands många historiska minnemärken
Kunde inte låta bli att ta med några bilder som minner om fornstora dar. Gotland är fullkomligen fylld till bredden med fornkristna och hedniska minnesmärken. Kyrkorna som nästan alla härrör från början av det andra årtusendet ligger här tätare än någon annanstans i Sverige och bildstenar från vikingatiden är unikt för Gotland, även om några exporterats till fastlandet. Om jag får tillfälle att återvända till Gotland kommer det sannolikt att resultera i ett kulturhistoriskt bildreportage. När jag läser om Gotland och Gutarna på Riksantikvariets hemsida ser jag likheter med dagens entreprenörer. Envisheten, beslutsamheten och stoltheten. Så här gör vi på Gotland!

Sveriges äldsta runinskrift kommer från Gotland. Den finns på ett spjutblad från 200-talet. Den yngsta gotländska runristningen är en gravhäll från 1600-talet. På Gotland har människorna alltså använt runor i minst 1 400 år. Det finns ungefär 450 runinskrifter från Gotland. Men det är bara omkring hundra som är från vikingatiden. De flesta är yngre, de är från medeltiden. Många av runstenarna på Gotland har samma form som bildstenarna. Bildstenar är flata kalkstenar, som oftast har samma form som en svamp, och som inte har några skrivtecken utan bara olika bilder. Så sent som 1988 hittades en ny runsten vid Hablingbo kyrka. Den här stenen har just samma form som bildstenarna, men ornamentiken (= figurerna och utsmyckningen) ser ut som på runstenarna. Den står nu inne i kyrkan. Runinskriften har huggits in i en sten av kalksten, som lätt blir förstörd om den står rest utomhus där det regnar och snöar. På runstenen i Hablingbo står det: "Vatgair och Hailgair reste stenen efter Hailgi, sin far. Han hade farit västerut med vikingar".
(Text hämtad från Riksantikvarieämbetet)

Bildstenen nedan från Hammars dateras till 700-800 talet och har en avgränsande oändlighetsfläta som ska symbolisera Tidsfloden. Nedanför beskrivs gärningar i livet och ovanför vad som kommer efter döden. Direkt ovanför en beskrivning av likbålet och hur den döde huggs in i sten. Örnen kan symbolisera elden som ska tända likbålet. Längre upp beskrivs ritten till Valhall.
(Läs mer på Bengt Hemtuns hemsida)

Stenkorset nedan står vid ett vägskäl inte långt från Rute Kyrka på norra Gotland och sägs enligt sägnen vara rest som ett minnesmonument över en tragisk händelse.

Ej långt från Rute kyrka står ett stenkors af omkring 4 alnars höjd, två alnar 1/4 tums bredd öfver armarna, och af omkring 3 till 41/2 tums tjocklek. På arm-ändarna äro fyra hjertan inhuggna, under till är en sexuddig rosett utarbetad, och mellan allt detta är ett kors midten genomhugget. - Man säger om detta stenkors det vanliga; nemligen: att en brud der fallit af hästen under sin brudfärd eller ridit ihjäl sig; eller ock att tvenne prester ridit i kapp till Rute kyrka om detta sistnämnda pastorat, och att en af dem med sin häst här stupat och dödt. Eller ock att någon ifrig Bonde vid någon prästkallelse, i brådskan att framföra segerbudet, här ridit ihjäl sig.
(J. Wallin.)

© Bild och text Tommy Sörstrand för UNIKABOXEN.NET 2010