Den 9 juli gick starten här på Björkvik Ring. Bilarna åkte sedan söderut till ytterligare fyra banor; Emmaboda, Malmö, Vårgårda och Karlskoga, för att sedan avsluta Gasoline Street Week lördagen den 14 juli här på Björkvik, tävlingens sista checkpoint. Alla tävlande ekipage måste ta sig runt till de olika banorna för egen maskin på ett så lagligt sätt som möjligt och få rutten registrerad vid en rad checkpoints. All utrustning, verktyg och mekaniker måste transporteras i tävlingsbilen eller genom släp, takräcke och andra finurliga konstruktioner. Själva tävlingsmomentet avgörs på en 201 meter lång bana som ska avverkas på kortast möjliga tid. Vinnare blir den som får snabbast snittid och klarat av alla checkpoints. Straffpoäng med tidstillägg kan tilldelas förare som missköter sig i trafiken eller bryter mot tävlingens regelverk. Det är med andra ord lika mycket en uthållighetstävling som dragracing, där både bil och förare ska genomföra ett maraton på cirka 200 mil. Ett verkligt kraftprov. Inget för veklingar.
Vädret var för en gångs skull med dessa entusiaster och många kunde ta sig runt utan att byta de mönsterlösa slicksen. Samtliga tävlingar gick att genomföra utan några större avbrott. Det var visst någon kort skur bara. Tror att denna sommar varit gynnsam för dragracing överhuvudtaget och ett uppsving för denna mycket väderberoende sport. Inställda tävlingar på grund av regn har annars varit något som begränsat både publiksiffror och intresse från sponsorer.
Jag hade planerat att vara på plats vid några av tävlingarna, men en trasig växellåda hindrade mig. Fick den utbytt lagomt till avslutningen här på Björkvik. Trist, men Crazy Muscle Meet gav mig ändå möjligheten att få träffa förare, mekaniker, bilbyggare och andra entusiaster. Fick åtminstone ta del av några berättelser och njuta av muskelbergen. Några spektakulära burnouts med släp blev det också, så helt lottlös blev jag inte. Detta var andra året som denna spektakulära tävling arrangerades och de begränsade deltagarbiljetterna sålde slut på bara några timmar, vilket bekräftar intresset. Förutom de tävlande lockar evenemanget publik och på Crazy Muscle Meet kommer bilbyggare och stolta ägare till häftiga jänkare och Hot Rods för att visa upp sina klenoder. En folkfest skulle man kunna säga fylld av farliga partiklar, avgaser och bensinångor. Helt underbart med andra ord.
Burnout Spot
När ekipagen anlände till Björkvik fanns möjlighet att stila lite för publiken, något som många utnyttjade och som inte bara jag ville dokumentera. Fotografer och filmare från Gasoline Magazine fanns på plats och tävlingsfunktionärerna försökte envist hålla oss andra borta från asfalten.
En katt bland hermelinerna
Daniel Azzarri med sin Ferrari 458 stack ut lite extra när han körde en uppvisning i drifting. Bästa repa fick han i Vårgårda med 7,6066.
Alexander Forsström med en svart Pontiac Le Mans och motor från en SAAB 9000 kom ner på 6,3544 och tävlade i värsta klassen Max Outlaw. Snittade 7,2937 vilket gav en imponerande tolfte plats. Han berättade att monstret gick upp på bakbenen i Malmö, något som gav lite extra puls särskilt då vagnen saknar Wheeliebar och som videon från Urban Hillbilly Videos visar kan det innebär att föraren tappar kontrollen. För Alexander gick det bra och han kunde genomföra en godkänd repa. Den andra videon visar en härlig burnout av Ulf Ramsay och hans Chevrolet Chevelle med husvagn på Björkvik 2018.
Sporten domineras fortfarande av män och av de 200 anmälda var endast tre kvinnor. En av dessa är Maria Öhlin från Nusnäs som tävlade med en Cuda i klassen True Street. Med en snittid på 7,2864 hamnade hon på en trettonde plats. Bilden till höger från när hon defilerar in på Björkvik efter en genomförd och prickfri tävling.
Vinnaren i år var liksom förra året en Corvette, men i år körd av Mats Olsson på 6,0762. Förra årets vinnare Micke Svensson på 6,4715 gick bra även i år och hade en femsekundersrepa i Vårgårda, men straffades i Karlskoga och halkade ner i resultatlistan.
True Street är klassen med flest deltagare. Hela 63 anmälda och 54 som fullföljde hela tävlingen. Klassen är hyffsat öppen. Dock är det inte tillåtet med slicks och inga rörchassiebilar får delta.
Däcken får vara max 295 breda och klassade som gatdäck.
I övrigt är allt fritt enligt de regler som presenteras på hemsidan, streetweek.se.
Förutom Alexander med sin SAAB/Pontiac ser vi nedan Dennis Andersson totalvinnaren som lutar sig mot sin supertrimmade Opel Kadett som han gjorde en fyrasekundersrepa med. Grattis! Mannen med halmhatten är Dick Berggren som körde in som tvåa i klassen Hot Rod med sin läckra T-23:a. Dick är också mannen som bär den talande tatueringen; man lever bara en gång.
Roine Kjellquist i sin röda Chevelle längst ner till höger slutade också tvåa i sin klass Ultimate Street och gjorde en imponerande femsekundersrepa i Vårgårda. Förra året fick jag en liten pratstund med honom. Läs reportaget från 2017. Då var det premiär för honom i offentliga sammanhang nu med erfarenheter från förra året lyckdes att fila rejält på snittiden och förbättrade med två tiondelar endast ett par tiodelar från vinnaren Kenneth Evertsson.
Uppvisning med Monster Truck
Som om det inte skulle räcka med att känna på tävlingens monster hade arrangören anlitat en Monster Truck med förare som visade hur man krossar personbilar och skapar imponerande hopp. Det var Patrik Tenbrock från Hölö som framförde sitt vidunder Putte 2 med 1 475 hästkrafter. Namnet Putte 2 syftar på ägaren, byggaren och föraren Patrik “Putte” Tenbrock. Hans intresse för monstertruckar fick han redan som ung grabb och den här trucken kom till 1988. Chassi, motor, växellåda, däck och fjädring har dock under åren uppgraderats, står det på hemsidan monstertruck.nu.
Stefan Svensson från Lidköping med sin 57:a tog hem ännu en buckla till samlingen. En modern bil i traditionell kostym, eller som Stefan uttrycker det när han beskriver arbetet för en internationell publik; every nut, bolt, socket, bushing, hoses etc is brand new...
Vidare berättade han att bilen även har en hyffsat modern bränsleekonomi och i blandad försiktig körning hamnar på 0,8 liter/mil. Siffror som kan konkurrera med vilken bruksbil som helst. Ibland blir naturligtvis frestelsen för stor att testa vad maskinen går för. - Rullade fint i 270 när jag testade och körde ifrån en ettrig BMW som inte tagit bort fabriksspärren på 250, sa han underfundigt och log. Nedan ser vi Stefan tillsammans med en annan stolt vinnare av snyggbilstävlingen. Följ gärna Stefans instagramkonto @ss57 för att se vad han hittar på och var du kan få se hans vackra 57:a förutom i Lidköping.