UNIKABOXEN besöker Flatornas kväll i Pride Park 2013

Aktiviteterna började lugnt och avspännt med en rad av nya lovande artister, en del uppträdde för första gången för en större publik. Läckra Sanna Bråding presenterade fredagens första akt New Faces. Ovan ser vi från vänster Sanna Bråding, Tove Lo och Kristian Kaspersen. Bilden nedan visar hur läckra pojkbandet LVL5 var.

En av de som jag tyckte stack ut lite extra var Majestee Of Sweden. Inte bara för deras scennärvaro och engagerande musik utan även sångerskans oblyga och smått osvenska sätt att beskriva bandets framtid.

- Mitt mål är att vi ska stå på de allra största arenorna och frälsa världen med vår dans och musik, lovade Ina Forsberg.

Tidigare i en intervju för SVT uttryckte Ina appropå det faktum att bandet siktar på att bli den största svenska musikexporten någonsin
trots att de precis bara tagit det första steget:

- Jag tror att de flesta inte vågar satsa på att gå hela vägen till toppen.
Då tänker jag att konkurrensen där inte är så stor så jag tycker att målsättningen är helt rimlig.

Jag gillar den inställningen.

Efter första akten var det dags att rigga om scenen, men som tur var fanns det en scen till och där bjöd Tommy Nilsson på en personlig och fin show med alla klassikerna.

Självklart dök givetvis Mariette Hansson upp och inledde den musikaliska delen av Flatgalan.

Annars var det Moa Svan och Nour El Refai som höll i galan. Första pristagarna var tjejerna som driver klubbverksamhet för alla.

Sen blev det tung gung från tjejerna i Godess and She. Den amerikanska hip-hop duon som skakat om världen med monsterhiten Lick It.

Ett klart uppskattat tema bland den för kvällen tjejdominerade publiken. Det var faktiskt så många tjejer denna kväll att det aldrig blev kö till pissoaren. Skönt för mig.

Priset för årets insats gick kanske inte helt oväntat till Pia Sundhage för hennes insatser med det Svenska damfotbollslandslaget.
Pia, nyss hemkommen från fotbolls VM i Tyskland kunde av personliga skäl inte delta men skickade Caroline Seger som värdig mottagare av priset.
Pia hade skrivit ett tal som Caroline läste upp och inte ett öga var torrt.

Vem om inte Mian Lodalen, som själv gjort Flatan till någonting positivt och fint, fick äran att dela ut priset till årets flata. Mian berättade om hennes egna erfarenheter med elitidrott och uppdelningen i manliga och kvinnliga sporter, gubbväldet och svårigheterna att få utöva det som man brinner för på grund av konstiga regler.

Nilla Fischer, en värdig vinnare och en flata som aldrig tvekat att beskriva sin läggning eller varit blyg i intervjuer att tala om med vem hon delar sitt liv.

- På nästa Stockholm Pride kanske jag står här som en gift kvinna, avslutade stolt Nilla.

Akt 2 avslutades med en magnefik Loreen, som verkligen var i sitt esse.

Kanske en av våra största artister just nu.

Det jag hoppas är att Loreen får nya musikaliska utmaningar som gör att hon kan gå vidare.

En känsla som jag har är att allt som hon tar i blir guld, men det måste vara någonting som känns rätt för henne.

På något konstigt vis känns hon som en kvinnlig motsvarighet till Roger Pontare fast lite snyggare och jag hoppas att vi får höra och se mycket av henne i framtiden.

Slut på akt 2 och vid den andra scenen radade transorna upp sig för att bedömas i en tävling för att utse den bästa.
Jag tog tillfället i akt att kissa och hämta lite vatten inför akt 3 och den avslutande showen.

Under ledning av Robert Fux och två mystiska förkläden från en annan galax inleddes akt 3 Burlesque.

Först ut var de kritikerrosade damerna i Blackbird Burlesk.

En sprakande Las Vegas show med gungande höfter, plymer och guppande tuttar.

Befriande och härligt på alla vis. It is beautiful to be what you are...

Tufft och lite farligt blev det när P*FEKT äntrade scen och bjöd på en vouge-show som fick alla att häpna.

Dans när den presenteras på detta sätt kan vara så oerhört uttrycksfull och samtidigt skönt provocerande.

Ett lite anorlunda framträdande signerat Regina Lund skapade funderingar hos publiken. Varför visar hon inte sitt ansikte? Har det hänt någonting?
Har hon fått en finne (!) på näsan? Framträdandet var visuellt och vackert, men kanske lite för lite burlesque och en smula malplacé.

Blackbird Burlesk dominerade och kändes helt rätt.

Jag gissar att jag inte var ensam i publiken av att eggas av dessa fryntliga damer.

Också befriande med lite kvinnliga former i en tid där den mediala kvinnan mest liknar en man utan höfter, lår och en maffig bak.

Vad vore en burlesk gala utan eldslukare, ...

...skäggiga damen...

...och några galna hoppartister?

Med en blandning av eld, bomber och humor håller Burnt Out Punks publiken gisslan i sitt post-apokalyptiska universum och risken är stor att du kommer älska dessa galningar innan showen är över. Några av Europas galnaste eldartister tämjer elden och svingandes på hissnande höjder avslutas varje nummer med varningstexten "Don´t try this at home"! Denna show var bland det bästa jag sätt.