© Text och bild Tommy Sörstrand för UNIKABOXEN.NET 2014

Till skillnad mot den homogena och sammanhållna Schlagerfesten blir Fredagsfesten ett hopkok där gränserna mellan de olika delarna växer ihop till gryta med väldigt många olika smaker. Förvissso en spegling av Prides budskap att vi gillar olika, men det hela kan bli lite spretigt och jag tror att arrangemanget skulle vinna mycket på om någon band ihop det hela.

Akt 1
Diplomering och lesbiska festen
Presentatörer Moa Svan och Nour El Refai

Den första artisten som kom ut på scenen var Beatrice Eli och då började folk mobilisera mot scenen.

2014 års pristagare blev ovan från vänster poeten Athena Farrokhzad som utsågs till Årets Mod, skådespelaren Aleksa Lundberg till Årets Stolthet och rapparen Silvana Imam till Årets Flata.

Till årets klubb utsågs Malcriada. Så här beskriver de sig själva på Södra Teaterns hemsida:

Malcriada är ett fantastiskt kollektiv av och för lesbiska feminister, som längtar efter en revolution i vår! Med ömma smekningar, örfilsdans och upp mot väggen-hångel skapar de nya rum och platser för brudar, och nu sträcker de sina händer efter dina genom nattsvart liberalism och misär; kom i Malcriadas famn och dansa in en ny lesbisk, feministisk vår!

Imam körde bland annat Svär på min Mamma med sådan inlevelse och frenesi att det nästan kändes otäckt. Hon träffade mitt i prick och den naturliga känslan blev; men fan vad har jag gjort henne. Det är väl för faan inte mitt fel, eller? Jag har aldrig varit med om något liknande. Hon var så arg, så intensiv och så plågsamt träffsäker, den unga psykologstudenten med rötter i både Litauen och Syrien.

Efter Imams intensiva utspel behövdes lite andrum och vad kunde passa bättre än en liten drift med könsrollerna i en magnifik trans-akt, där två fnissande bloggbrudar förvandlas till två grabbiga snusmumrikar. Samhällets normer och våra fördomar behöver ständigt ifrågasättas. Kunskap skapar förståelse och många gånger är humor ett sätt att sprida kunskap och skapa insikt på ett effektivt sätt.

Akt 2
Dragshow
Presentatör Leo.B

Stockholm Pride Dragshow och den ständige presentatören Leo.B efterlyste en yngre ersättare till nästa år med nya idéer och bättre fysik och trots att jag gillar stilen hos Leo.B är jag benägen att hålla med. Här bidrar igenkänningsfaktorn och den trygghet som det fasta och förutsägbara upplägget förmedlar, men avsaknaden av spänning, provokation och ifrågasättande tar inte inslaget vidare, utvecklar inte dragscenen och det hela blir trots fantastiska individuella prestationer en smula trist och en upplevelse av att detta har jag sett förut.

Medverkande i årets Dragshow var bland annat Transmission, Wig Stockholm och Fashion Pack. Babsan var naturligtvis också med, samt Richard Englunds Diamond Dogs. Gruppen Drugs stack ut genom att faktiskt sjunga sitt nummer live.

Att leka med begreppen och transformera en vanlig kille ur publiken till en läcker Drag Queen visar kanske mer på skickligheten hos de som jobbar i sminklogen än att det ökar förståelsen och respekten för transpersoner, men det kanske rör om lite bland fördomarna och skapar en insikt om att det kan finnas överraskningar under ytan på de flesta av oss...

Transperson (Hämtat från wikipedia) är ett paraplybegrepp som tillkommit framför allt för att kunna vara en samlande term i sexualpolitiska frågor. Med transpersoner menas oftast personer som genom sina könsuttryck och/eller könsidentiteter avviker från könsnormen. Det kan till exempel vara transvestiter, transgenderister, dragkings/dragqueens, transsexuella, intergender och intersexuella. Begreppet är inte tvingande; det står var och en fritt att definiera sig som transperson eller ej. En person som inte är transperson kallas cisperson. Att vara transperson har inte något med personens sexuella läggning att göra. Det hänger istället ihop med personens könsidentitet och könsuttryck, och hur dessa relateras till personens biologiska kön. Transpersoner kan vara hetero-, homo-, bi-, eller asexuella eller definiera sin sexuella läggning på annat sätt, precis som vem som helst.

Akt 3
Burlesque
Presentatör Robert Fux

Läcker inledning av den burläska avdelning. Tyvärr nådde den musikaliska kvaliteten inte upp till den visuella.

Monster vs Monster

Putin fick sig åter en känga och publiken jublade. En Transformer i mänsklighetens tjänst utplånar symboliskt ondskan i form av en Papp-Putin.

Dessa Holländska Drag Queens gjorde succé med sin show trots brist på klatchigt manus och ball musik. Det var de udda och läckra karraktärerna som skapade hela numret och gjorde att publiken inklusive jag själv hänfördes och vrålade förtjust så fort de äntrade scenen. Namnet på duon finns inte kvar i mitt minne, ett problem för alla med en ambition att kommentera och skriva några rader om artisterna. Avsaknaden av relevant information var både före, under och efter nedslående. Varför kan inte Stockholm Pride leverera ett fullständigt program med artisternas namn? Inte bra och framförallt ganska respektlöst av Stockholm Pride att den enda presentation som går ut är den som presenteras live från scenen. Det kan inte vara meningen att journalister och skribenter ska stå med penna och papper och anteckna vid scenkanten. Jag själv blev aldrig ackrediterad som press, men de som jag pratade med som fått tillträde klagade också på pressinformationen och hur svårt det var att bevaka evenemanget på ett relevant sätt. Ett exempel som jag hittat i jakten på information är en artikel i aftonkuriren.se, där Årets Flata Silvana Imam benämns; ...en kvinnlig rapartist vid namn Amim. Inte bra! Skärpning Stockholm Pride!

Två showgrupper deltog i avdelningen Burlesque; O Burlesque från Norrköping och Moulin Noir under ledning av den smått legendariske P. Nalle Laanela.

Och vad vore Burlesque utan en klassisk Strip Tease? Traditionell inledning med pampig musik, plymer och dansare, övergick sedan i en soloakt...

...som avslutades med rumpan bar till publikens förtjusning.

Lite spännande akrobatik utan skyddsnät facinerar alltid och det är imponerande vad hård och målmedveten träning kan åstadkomma. Vi människor har förmågor bortom vår fantasi. En del har gåvan att ge sig hän och utmana, för vissa betyder det allt. Jag beundrar dessa människor som vågar, oavsett i vilken kategori de utmanar och oavsett resultatet. Det viktiga är att våga ta första steget. Symboliken lirar med grundidéerna för Stockholm Pride, som manifesterar alla människors rätt till ett liv i frihet oavsett kön eller sexuella preferenser.

Miss Madame Magdalene

Slukerskan som jobbar med eld, svärd och långa balonger. Hon slukar allt med hull och hår.

Som hämtad från 20-talets Berlin, vacker som en ros, slukar hon allt på ett sensuellt och vackert sätt...

...men när den meterlånga ballongen skulle ner genom hennes strupe tystnade publiken och höll andan.

Showtime med söta djävlar från O Burlesque

...som manipulerar den manliga sångaren och förvandlar honom till sexslav.

Lazy Joe - Akrobatik på motorcyklar

Konceptet och föreställningen med Moulin Noir drivs utav Cirkusregissören och Clownprofessorn P. Nalle Laanela, som även medverkade på Stockholm Pride 2013 med sin bejublade show Burn Out Punks.

Miss Madame Magdalene, Ivana med oxpiskan mfl.

Daniel Carlsson med kastratrösten

Daniel är något så ovanligt som countertenor, utbildad vid Musikkonservatoriet i Köpenhamn. Han framförde några mycket stämningsfulla arior ackompanjerad av dragspel och cello.

Countertenoren låter som en kvinnlig alt med något manligt i sig. I Norden finns inte någon direkt tradition av countertenorer, berättar Daniel i en intervju publicerad i Sydsvenskan 31 augusti 2013. Det är framför allt i den tidiga musiken, medeltid, renässans, barock, där countertenoren finner sin repertoar. Under den tiden fanns få möjligheter för kvinnor att uppträda för publik. Den största motståndaren var katolska kyrkan som förbjöd kvinnor att sjunga i kyrkan. Istället användes gossopraner, kastratsångare och så småningom countertenorer. Läs hela intervjun i Sydsvenskan.

Avslutningen på 2014 års scenshow á la burlesque fick inte det crescendo som Burn Out Punks åstadkom förra året, men sammantaget blev ändå kvällen lyckad, trots ett lite tamare upplägg.

Stay tuned and keep that crazy feeling at
UNIKABOXEN.NET

© Text och bild Tommy Sörstrand för UNIKABOXEN.NET 2014