UNIKABOXEN besöker Pride Park fredag 4 augusti 2017

Vajande flaggor och anpassade Gårman-par

För att skapa den rätta känslan är mycket anpassat. Det inte längre bara lokaltrafikens bussar som pyntats med prideflaggor. Fler och fler har anammat budskapet och fler och fler annonserar sitt samtycke. Jag arbetar på HSB och vi hade redan på måndagen bytt ut våra HSB-flaggor mot regnbågsflaggor för att visa att vi sympatiserar och är för mångfald och gränslös kärlek precis som de flesta denna vigda pridevecka.

Repetitioner och solbad

Kom som övriga dagar strax efter öppning till parken och lugnet dominerade. Det som bröt tystnaden och skapade en föraning av vad som skulle komma under kvällen var repetitionerna från stora scenen, som var ovanligt högljudda. Robert Wells med ensamble övade och med stränga direktiv visade mästaren hur han ville ha det. Andra satt bara lugnt tillbakalutade och njöt av vädret och läppjade på något läskande. Prognosen visade på regn, men än så länge sken solen.

Soft stämning i parken

I Clarion Hotels monter hade DJ Gunsan, Gun Lundemo monterat upp sin anläggning och skulle senare hålla DJ-kurs får hågade ungdomar och utanför Kinkykvarteret träffade jag Lina som poserade för mig i dagens utstyrsel, som hon kallade; lite pappas flicka.

Artister från några av världens mest homofoba länder

Artisterna från Uganda som kommit till Pride Park för att uppträda i Petter Wallenbergs projekt Rainbow Riots värmde upp i Nordeas monter med lite selfiefilmning i regnbågens alla färger. Trygga och långt ifrån den vardag de annars som queerpersoner möter i sitt hemland.

Härliga möten med härliga människor

Kameran och jag hittade flera fina och engagerade modeller som gärna poserade för mig. Mista Majah P från Uganda, en av artisterna under gruppnamnet Rainbow Riot, var extra stolt när han berättade om hur han förberedde sig inför sitt scenframträdande, men min fråga om nervositet förstod han inte. Jag förstår det så här i efterhand. Den var helt enkelt inte relevant att ställa till en person som ständigt känner oro och rädsla i sin vardag hemma i Uganda.

Jag har aldrig varit i Uganda, men med tanke på vad jag hört om systematiska förföljelser av hbtq personer måste Pride Park varit som att komma till himmelen för Mista Majah P. Alla dessa olika uttryck och all kärlek som sprids är befriande. Ett behövligt avbrott i vardagen för alla, en festvecka, men också en stolt manifestation, där solidariteten med människor i länder som inte kommit lika långt som vi, är en viktig del.

Petter Wallenbergs Rainbow Riots

Rainbow Riots är en global satsning initierad av artisten och musikproducenten Petter Wallenberg, för är att med hjälp av kreativa uttryck, motverka homofobi och verka för hbtq-personers rättigheter. Det är också namnet på en paltta som släpptes i juni i år och som producerats av honom själv. Skivan har huvudsakligen spelats in i Ugandas huvudstad Kampala, men också i Sydafrika och på Jamaica. Låtarna sjungs av artister och aktivister från de olika länderna. Inför spelningen i Pride Park intervjuades Petter av tidningen QX och Sandra Stiskalo:

– Det känns stort, säger Petter. Musik kan nå ut och förändra attityder. Det här projektet ger hopp till människor som inte har en röst. Människor som annars lever i skräck får nu känna sig stolta och firade. Kanske hjälper det här en utsatt queerperson någonstans i världen att våga kämpa.
Det är en seger.

Med material från den nyligen utgivna skivan körde de igång och först ut var Mista Majah P.

Our lives are already in danger - it doesn’t help if we keep quiet

Som en av artisterna från Uganda uttryckte det angående förutsättningarna i hemlandet.

Några kära återseenden från förra årets Pride höll mig sällskap i Champagnebaren i väntan på kvällens höjdpunkt, Robert Wells och Rhapsody in Rock.

Skickliga musiker och kraftfulla röster

Så kom han då Mannen, Myten, Legenden, som skapade och drog igång konceptet Rhapsody in Rock för snart 30 år sedan. Ett konsept som fortfarande håller tack vare envishet, diciplin och ett gäng skickliga musiker. Men nu handlade det om att frälsa Pridepubliken. Skulle det funka?

Ett nytt giv från arrangörerna

Istället för den traditionella burlesquekvällen skulle nu Wells rockriff frälsa publiken.

Klassisk inledning med Beethovens femma som snyggt övergick till Chuckens Roll over Beethoven.

Funkade ganska bra och publiken började mobilisera mot scenen.

Johan Boding

Denna fantastiska sångare knockade mig helt och fick mig att glömma att arrangörerna tagit bort burlesquetemat. En underbar röst som blev helt magisk i paradnumret Bohemian Rhapsody. Ett mycket passande nummer för honom och för en Pride festival. Att han behärskar Queen är ingen nyhet. Redan mellan åren 2008-2010 turnerade han med föreställningen A Night At The Opera med material från Queens repertoar. 2016 inför minnet av Freddie Mercurys 70 årsdag startade showen Freddie 70 years – A Freddie Mercury & Queen Tribute Consert, som fortfarande drar fulla hus. 11 oktober kommer föreställningen till Cirkus i Stockholm. I annonsen har Tickstar tagit med ett referat från en röst i publiken; Man behöver inte vara Queen-älskare för att se och höra detta. Man blir det under konserten – FANTASTISK UPPLEVELSE!

Håller med. Jag blev helt tagen av denna man och framförallt framförandet av Bohemian Rhapsody.

Maria Wells and The Vocalettes

För att få till stämsången, inte bara i Bodings paradnummer, fanns tre kvinnliga röster, med fru Wells i spetsen, som väl axlade den manteln.

Herr och fru Wells

Familjärt och trevligt samtidigt som det måste vara häftigt att kunna uppträda tillsammans på detta sätt. Turnéandet innebär annars normalt att par lever skiljda åt under långa tider. Praktiskt, när barnen flugit ut, att tillsammans kunna ägna sig åt själförverkligandet.

Trogen kämpe i säkerhetsdiket framför scenen

Nedan har vi mannen som får mig att känna mig hemma där framme vid kravallstängslet. Trogen, trygg och en härlig människa som jag haft många intressanta diskussioner med under de år vi tillsammans deltagit på Pride. Tror vi har hängt med ungefär lika många gånger. Två katter bland hermelinerna till en början, men nu kan både han och jag stå för vår heterosexuella läggning och ändå njuta över att vara glad to be gay.

Nina Söderqvist

Wow här har vi en rockröst med både lite heshet och det där rätta trycket utan att bli skrikigt. Alla klassiker passar. Originalen av Kiss och AC/DC fick helt plötsligt konkurrens på ett väldigt övertygande sätt.

Blev lite burlesque ändå på något vis

Jag hade längtat efter en burlesque show på fredagkvällen, så som det alltid brukar vara på Pride. Nu fick jag ändå lite av den sorten genom Ninas läderdetaljer och djupa urringning, men det hade inte varit fel med lite till. En eldshow à la Burn Out Punks hade suttit fint som sidekick.

Magneten Robert Wells drar till sig stjärnorna - alla samlas kring solen

Kvällens band är en imponerande samling musiker och under årens lopp har denna man samlat stjärnor i en imponerande omfattning eller vad sägs om Albert Lee, Billy Dean, Gino Vannelli, Jon Lord, Linda Lampenius, Michael Bolton och Wynne Evans från den internationella scenen. Till det kan läggas alla Svenska stjärnor som deltagit i Rhapsody in Rock under de gågna 30 åren, från hans egen idol och förebild Charlie Norman till Carola och nu senast aktuell från mello 2016 och 2017 Wictoria Johansson, som dock inte deltog i denna specialanpassade Rhapsody on Pride.

Nanne Grönvall

En pipa som inte heller går av för hackor. Dessutom en go människa med massor av musikalisk erfarenhet. Det är något visst med Nanne. Så fort hon dök upp på scenen började det att hända saker. Lite oberäknelig och crazy, men jag älskar henne.

Paus betyder: Ät och drick!

Eftersom jag inte vågade lämna min plats längst fram vid staketet blev dessa timslånga avbrott en enda lång väntan och arrangörens tanke att rotera och spendera lite pengar på mat och dryck funkade liksom inte på mig och några andra trogna staketkramare. Fick istället njuta av det som fanns i min närhet och bilden nedan är resultatet av en sådan kontakt. Säkerhetsvakten hade ungefär lika tråkigt som jag, så vi hjälptes åt att slå ihjäl tiden.

Duktiga gitarristen Lasse Wikström

En gitarrist som kan skapa igenkänningsfaktor när det behövs. Till exempel när han stämningsfullt återskapade Brian May's solo i Bohemian Rhapsody, men han kunde också skapa egna slingor med perfekt tajming när det behövdes. En härlig musiker med egen stil och coolt scenspråk. Professor Guitar.

Veteraner som skapar trygghet i dunket

Roine Johansson på trummor och Lasse Risberg på bas har hängt med sen starten och är två inventarier i bandet. Tillsammans med Robban står de för själva fundamentet i denna musikaliska skyskrapa som trots sin höjd aldrig svajar.

Lite passande glitter och glamour

Fru Wells & The Vocalettes stod för lite bensprattel och skapade lite Las Vegas stämning i akt två.

Tung blåssektion

Kanske inte som The Horny Horns i Prince orkester, men ändå tillräckligt för att få tryck i arrangemangen.

Kapellmästaren Robban styrde med järnhand

Allt från stråktrion i det vänstra hörnet till blåset i högra dirigerades från den lilla flygeln som stundtals behandlades så hårt att det var ett under att den höll sig kvar på podiet. Kanske var den fastskruvad och säkrad.

Nanne - en stilstudie

Nanne och Nina i duett

Eller ska vi kanske kalla det duell? Det var i så fall en fredlig sådan med en för båda lycklig utgång. Två röster som kopletterade och harmoniserade med varandra och skapade ljuv musik i genren rock till publikens och min förtjusning.

Den musikaliska kvaliteten imponerar

Detta var första gången för mig. Har sett några avsnitt på You Tube och TV, men aldrig live. Blev ganska imponerad och gillade det jag såg och hörde.

En bra konsert men...

Däremot är jag ändå lite tveksam om detta är rätt miljö för att bara gå in och köra på i invanda hjulspår. Tyvärr måste jag säga, den musikaliska kvaliteten till trots, att jag saknade en anpassning, en naturlig koppling. Hade nog hellre sett en mixad show. Nu blev det en konsert istället. En konsert som jag gärna sett någon annanstans. Jag älskar rock och tycker den passar i alla sammanhang, men saknade showen, det oförutsägbara och Pridekänslan. Tror att festival-ledningen bör tänka till lite extra inför nästa år och Europride. Det hade behövts något mer. Kanske Robert Gustavsson som lirat med Wells tidigare.

Extranummer hindrade Leo B & Wig Stockholm

Kanske bara jag som är grinig. Publiken ville ha mer och lyckdes faktiskt få in gänget på scen för ett rivigt extranummer. Leo B var på väg ut för att köra sitt nummer, men blev faktisk bortmotad och fick vackert vänta en låt till. Något som jag inte varit med om tidigare. Var faktiskt lite förlösande att arrangörerna kunde tillåta lite flexibilitet och jag hoppas att Leo B inte blev sur på riktigt.

Städade bort och krattade manegen för en avslutande Dragshow

Tillslut lämnade Rhapsody rockarna scenen och en nogrann rengöring av scenen inledde Wigstockholms show. En symbolisk handling för att återerövra Pridescenen till dem som verkligen hör hemma på den. Så tolkade jag det i alla fall.

Kvällens mest burleska inslag

Acid Queen, SeBaby och Miss Toby

Dragshowartisterna avlöste varandra i ett rasande tempo för att visa upp sina slanka kroppar och fantasifulla kreationer.
Titeln Miss Pride 2017 togs för andra året i rad av SeBaby, nedan i lila, ska vi kalla det, baddräkt.

Obligatoriskt klackrace

Det obligatoriska klackracet lockade som vanligt upp hågade herrar från publiken, som bara älskar att få visa sin grace i high heels.

Anton Ewald

Fredagskvällen avslutades från scenen med den skönsjungande Anton Ewald och några färska låtar från en ny repertoar. I The Pink Drink Room dracks de sista dropparna Champagne upp innan vakterna meddelade att nu var det slut för idag, men att vi var välkomna tillbaka hit igen imorgon.

Avslutning i The Pink Drink Room

Stay tuned and keep that crazy feeling