UNIKABOXEN går på avslutningsfesten i Pride Park lördag 5 augusti 2017

I solen satt de stilrena Norrmännen och gassade. I Champagnebaren fick jag äran att bjuda mina Skånska vänner på en flaska bubbel. Prideveckan började nu gå mot det oåterkalleliga slutet, men inte utan fest, glam och party.

Motown Pride

På scenen dök en välkänd trio upp och började köra 1980-tals disco som riktigt fick blodet att pumpa i takt.

Jessica Folcker, Gladys Del Pilar och Kayode ”Kayo” Shekoni

Damerna lyste ikapp med solen och levererade den ena hiten efter den andra och jag njöt.

Det här var precis vad vi behövde för att komma igång igen efter en heldag på asfalten.

Mycket av materialet var tidigare inövat och hämtat från krogshowen Motown, som från början sattes ihop för Afrodite 2015. Hösten 2015 strax innan premiären den 21 november hoppade Kayo av på grund av rekommendationer från sin läkare. Hon hade under sommaren och hösten behandlats för cancer och var i en återhämtningsfas som kunde äventyras av allt för stora påfrestningar. Det var så Jessica Folcker kom in i gänget. Det var riktigt roligt att se bägge två nu på Pridescenen, men jag saknade ändå Blossom Tainton, den tredje medlemmen i Afrodite. Hade gärna sett alla fyra.

Kvällens värdpar Sean Kelly och Shirley Clamp med gäster

Shirley med Kayo

Avspända Shirley inte bara presenterade och levererade mellansnack, hon var i hög grad även aktiv i den musikaliska underhållningen.

Shirley med höggravida Linda Pritchard

Shirley med Molly Pettersson Hammar

Molly har en gudabenådad pipa som egentligen aldrig kom till sin rätt när hon var med i Idol 2011. Inte heller i Mello 2015 tyckte jag att kom fram, men nu blommade hon i varje nummer.

Joanna Perera

Äntligen har denna duktiga och uttrycksfulla sångerska tagit steget från körtjej till artist med paljettklänning och hela baletten. Hon stod på egna ben och Shirley kunde ta en liten paus back stage.

Här fick publiken både besprattel och paljetter.

En härlig och fartfylld hyllning till dansen och musiken som en sammanlänkande urkraft.

Sean Kelly med kören Stockholm Sjunger

Sedan 2011 har Sean arbetat med kören och har med tiden vuxit fram som en sångguru, med en mision att frälsa världen med sång. Sångens effekt för hälsan har blivit en allt viktigare aspekt av vårt arbete. Det finns forskning från både musikhåll och medicinskt håll som visar på sångens hälsofrämjande effekter. Vi vill dela med oss av våra erfarenheter och hjälpa människor att må bra, står att läsa på hemsidan för Stockholm Sjunger.

Jag finns - därför låter jag

I Stockholm Sjunger arbetar Sean med pianisten Erik Österberg och tillsammans har de tagit fram pedagogiska verktyg som motiverar, inspirerar och hjälper människor att göra sig hörda. Ett passande inslag på denna Prideveckans sista dag. Ett budskap att ta med sig när euforin och festen tystnat och vardagen åter är ett faktum.
Vi behöver inte tystna bara för att prideflaggorna slutat vaja.

När man sjunger har man stora hälsofrämjande effekter att vänta sig. Välbefinnande-hormonet oxytocin frisätts i blodet. Det händer även vid massage, när man duschar, när man ammar och har sex och -när man sjunger! Det är ett njutnings- och relationsstärkande hormon som ger en känsla av lugn, glädje och välbehag. Vidare har oxytocin en direkt motverkan på stresshormonet cortisol, det vill säga att oxytocinet sänker stressnivåerna i kroppen. Andra effekter sjungande har är förbättrad minneskapacitet, sänkt blodtryck, starkare immunförsvar och bättre allmäntillstånd. På ett rent mentalt plan tror vi att människan har ett behov av att göra sig hörd.

Vi kanske jobbar i öppna kontorslandskap, man ska hålla nere rösten och kontrollera sig själv för att passa in. Detta har negativa effekter för självkänslan. Då blir att sjunga och verkligen släppa ut sig själv ett hedrande av sin egen existens.

och sen kom regnet...

Men vi kröp ihop under ett av de större parasollerna jag, Micke, hans Mamma Britt-Marie och hans pojkvän. Medan regnet smattrade diskuterade vi livets utmaningar och smuttade på vin ur plastglas. Nästan lite campingkänsla där under parasollet. Tryggt och mysigt. Inget som hotade. Vårt jätteparaply gav oss skydd och regnet kunde inte tränga in och förstöra vår fest. Tack vare regnet kom vi närmare varandra den här gången. Annars hade vi förmodligen stått klistrade vid kravallstaketet vid scenen, nickat åt varandra och njutit av framträdandena. Inget fel i det, men detta var något annat och värdefullt.

Jag missade hela andra akten, men hade andra erfarenheter som jag tog med mig hem denna kväll. Vi skiljdes åt och jag begav mig mot Champagnebaren och The Pink Drink Party Tent, men innan kramdes vi och lovade varandra att ses nästa år på Euro Pride.

Pink Party i Champagnebaren

I detta hav av rosa skimmer mötte jag busiga gamla arbetskamrater, nya bekantskaper och hamnade tillslut framför kameran och fick en puss.

Kärlek i ett rosa skimmer

Stämningen var uppsluppen och det var inte gravöl som serverades trots att detta var sista kvällen i Pride Park. Kanske skulle festen fortsätta även efter Pride. Kanske hade vi denna gången bestämt oss för att vardagen efter Pride skulle bli lika crazy, att vi inte skulle ge upp bara för att Pride var slut. Vi skulle nu våga vara oss själva jämnt, varje dag, hela livet.

Peter Englund, Shirley Clamp, Amanda Oscarsson mfl

Tillslut var det bara några sanna entusiaster kvar. Shirley presenterade mig för Amanda Oscarsson, smyckesdesignern, som designat årets Pride smycke. Vi pratade materialval medan de andra busade framför kameran.

Det var min första Pride utan Peter Englund och Diamond Dogs. Förra året gjorde han ett bejublat framträdade på lördagskvällen med sin sprakande och färgglada dragshow. I år blev det en mer tillbakalutad och minimalistisk show med mig, min kamera och några vänner i Champagnebaren.

Vill höll på tills vakterna kom och talade om att nu stänger vi för i år. Men det blev ett mysigt farväl och en bild på en av vakterna, som fick en varm kram av den storväxta servitören från Champagnebaren.

Arrivederci - på återseende nästa år

Bilderna nedan på mig är tagna av okänd fotograf med min kamera. Jag fick känna på hur det känns att stå framför kameran. Nyttigt.

Stay tuned and keep that loving crazy feeling until next year