UNIKABOXEN besöker Pride Park torsdag 3 augusti 2017

Koloratursopranen Kerstin Avemo, sopranen Teresia Bokor och
mezzo sopranen Matilda Paulsson

Kvällen inleddes med skönsång under ledning av Rickard Söderberg. Opera Sing-Along. En klar utmaning, men något som publiken klarade med bravur.

...men vem var inhopparen som fick låna ett fodral från en av dragshowartisterna back stage? Underbar pipa i alla fall.

Klart publiken sjöng med

En som utmärkte sig var tjejen på bilderna nedan. Richard uppmärksammade henne från scen och lyckades få ner en mic till henne, så hela publiken fick höra hennes skönsång. Går första ring på Stockholms musikgymnasie och gillar inte bara opera, berättade hon för mig vid ett senare tillfälle.

Det blev en trevlig inledning på kvällen, med många imponerande röster.

Så var det då dags...

Framme vid staket stod redan min kompis från Sydney. I år i sällskap med sin syster, som var måttligt road och gick redan i pausen, medan Aussie Man njöt i fulla drag som vanligt och mellan låtarna kommenterade han de Svenska artisterna, som han har full koll på. En sann schlagernörd.

En annan trogen Pride-kompis är schlagernörden och dragshowartisten Micke eller Jan-Erik som han egentligen heter. Han hade fått med sig sin Mamma denna gång. Även hon en inbiten schlagerdiggare. Tillsammans bad vi till vädergudarna och hoppades in i det längsta att de skulle hörsamma oss. Prognosen lovade regn och våra böner hjälpte föga. Showen han knappt börja förrän paraplyer och färgglada regnponchos dominerade folkhavet.

Denna duo behövde ingen längre presentation. Publiken sjöng med redan i introt. Då, 2003 var de fem i bandet. Nu fick vi hålla tillgodo med de två sångarna Zara Sigfridsson och Jessica Wetterstrand.

En veteran still going strong och med Elisabeth Andreassen som värd visste publiken att det skulle bli mer från denna ena halva av duon Bobbysocks.

Har ett förflutet som låtskrivare i mello. 1962 sjöng Monica Zetterlund När Min Vän i den Svenska uttagningen till Eurovision Song Contest, en blues skriven av Owe Thörnquist. Vi fick höra hans version, men publiken smalt först när han körde årets bidrag.

Körde en riktig glitter- och glamourshow värdig en schlagerkväll i Pride Park.

Dinah Nah stod för kvällens mest koriograferade showen och till sin hjälp hade hon några utrycksfulla dansare.

Precis en sån show som jag tror Pridepubliken ville ha. Musikaliskt har jag egentligen inte mycket att hämta här överhuvudtaget, men jag älskar det ändå.

Om man ska tro mina schlagervänner så var det Lotta som skapade mest ståpäls och frambringade flest rop och skrik hos publiken.

Hon fick publiken att glömma regnet och att hon är en favorit bland schlagernördarna gick inte att ta miste på. Arne och Henrik numera kända från TV, som det brukar heta, njöt också av denna musikaliska sångerska som redan 1984 var med och körade bakom Herreys, när de vann ESC.

Tyvärr kunde inte allas vår Kicki Danielsson vara med oss denna kväll, som planerat. Hon låg hemma med ömmande hals och en elak förkylning, så det blev till att arrangera om. Lovely Lotta fick hoppa in och ersätta och det funkade så klart bra, men jag saknade Kicki.

Montenegros bidrag i årets Eurovision Song Contest

Och precis som i ESC låg fokus mer på hårflätan än på det musikaliska framträdandet.

Bosson tävlade 2004* med denna låt på Engelska, men med titeln på Grekiska av någon anledning och gick till andra chansen där han slutade sexa.

For all the love you give, And the way you make me live, I'll say the only word i know - Efharisto

*blev tyvärr år fel i bannern ovan

Bulgariens bidrag i årets Eurovision Song Contest

Poli Genova gillade Pride-publiken och levde verkligen ut i sitt nummer.

Hon hade kul och det smittade av sig. Hennes engagemang lyfte en ganska medioker låt till att bli en av de intressantaste.

Så proffsig, så bra. Nästan för bra för att bara vara ett nummer i en schlagershow. Det här en tjej som jag gillar. Tuffa, egna, i bemärkelsen inte som alla andra och med en attityd som får polarisen att smälta. Bra popkvalitet helt enkelt från Wild Child Ace.

Belgiens bidrag i årets Eurovision Song Contest

Oj vad finstämt och oskuldsfullt. En annorlunda artist i detta sammanhang med mycket känsla, men samtidigt lite tamt och på gränsen till tråkigt.

Säga vad man vill om denna, den yngste i familjen Wahlgren, men han är faktiskt ganska charmig. Blir tids nog en riktig sång och dansman.

Mamma Wahlgren kämpar på hon också med sina klassiker och det funkar såklart utmärkt i detta sammanhang.

Nu med Pernilla i duetten "Let Your Spirit Fly" från Mello 2003

Fint och klassiskt. En riktigt bra duett som för tankarna till Dolly Parton och Kenny Rogers på något konstigt vis.

Ibland känns det som att majoriteten av alla Svenska Mellolåtar kommer från dessa damer, om vi även tar med Kicki, som tyvärr inte kunde vara med.

Så kom den då tillslut vinnarlåten från 1985. Nostaliskt från en tid före nine eleven och Jimmy Åkesson, när allting var mysigt och oskuldsfullt. Det var innan mordet på vår stadsminister Olof Palme och hela Sverige badade i en lite naiv uppfattning att det händer inte här, oavsett vad som hände där. Även om vi vet att världen utanför Pride kan vara brutal och hänsynslös för personer som av någon eller några bedöms som annorlunda var detta ändå en stund där jag och många med mig tror jag kände oss oövervinnerliga och starka och för ett ögonblick såg vi bara ljuset och möjligheten att svinge...

och hela Pride Park svängde...

En härlig avslutning på en härlig kväll

Alla sjöng med och ingen ville sluta förutom regnet, som tillslut faktiskt fick ge upp.

Nostalgiskt, glittrigt och tämligen nördigt. En röst i publiken sa efter showen:

- Vad finns kvar när Kicki, Bettan och Lotta lägger av? Ingenting, då är hela genren borta, död, det finns ingen återväxt...

Men det dröjer nog. Om Owe Thörnquist kan så kan väl dessa damer säkert hålla på i tjugo år till. Ingen fara tror jag. Dessutom tror jag att genren kan vinna på lite utveckling och att vi får in lite frisk blod. Vi kan inte bara se tillbaka och glädja oss åt det som var. Vi måste se framåt.

Stay tuned and keep that pride loving feeling