Biltokiga i Kunglig glans

Söndagen inleddes med Gökotta i Hagaparken. En brassorkester spelade evergreens och deltagarna kunde hämta ut en enkel frukost som många intog tillsammans med sitt fordon. En del vid ett tidsenligt campingbord med tillhörande stolar. Fältet fylldes på snabbt och när jag anlände vid åtta hade de flesta som skulle delta i kortegen genom stan redan kommit. Klockan nio var utsatt tid för att lämna Haga och bege sig ut till Ladugårds Gärde.

Kombinationen av den Kungliga glansen genom KAK och en Gökotta i sann folkrörelseanda signalerade folkfest och det är precis vad det är. På Prins Bertil Memorial samlas ärrade raggare med grevar och baroner, jänkare med klassiska Europeiska sportbilar, utryckningsfordon, mopeder och militärfordon. Det enda kravet är att fordonen ska vara av årsmodell 1974 eller äldre om de ska delta i Prins Bertil Memorial.

Nytt för i år var placeringen av samtliga arrangemang mitt på Gärdet, från Borgen till Stallmästargården och Sjöhistoriska. På ängen vid Hagaparkens södra ingång var allt som det brukar, greppbart och homogent. Framme på Gärdet blev allt så stort och vida utspritt. Det tog tid att ta sig från de olika stationerna och det var svårt att få en övergripande och samlad bild. Trots detta var det trångt och lite stökigt på uppsamlingsplatsen för de ekipage som anmält sig till Prins bertil Memorial.

Svårt när ett sådant traditionsbundet arrangemang förändras, men sammantaget blev det lyckat och de som jag pratade med var nöjda och njöt av all uppmärksamhet, när deras klenoder fick komma ut i vårsolen.

Förarmöte inför Prins Bertil Memorial

KAK meddelade inför arrangemanget: I år körs tävlingen som en rundbana längs Greve von Essens väg på Gärdet. Banans sträckning är 2 300 meter. Varje ekipage kör två heat var om tre varv vardera. Loppet ska köras på idealtiden 259 sekunder per varv (4 min 19 sekunder), vilket betyder att snittfarten ska vara 32 km/h. Tiden mäts vid varje varv och avvikelse från idealtiden ger minuspoäng. Deltagare som under pågående heat av taktiska skäl stannar eller kör långsammare än 15 km/h under de sista 100 metrarna före målgång diskvalificeras. Endast förare och en co-driver får medfölja under tävlingen. Starten sker med 20 sekunders intervall. De tio bästa ekipagen, båda heaten räknas, kör en final.

Förra årets vinnare och min klasskompis från gymnasiet Per Ljungstedt var på plats för att försvara titeln tillsammans med sin co-driver och fru Lotta.

Per och Lotta i sin röda MG fick se sig slagna, men gick ändå till final, där de hamnade på en hedrande femteplats. Segrare i Prins Bertil Memorial 2024 blev CG Anderson tillsammans med sin dotter, co-drivern Desiree Anderson. Bilen, en riktig klassiker, som varit med förut, en vit Jaguar SS100 från 1937.

Ett annat uppskattat inslag i arrangemanget är Concours de Charme. En tävling där det gäller att matcha kläder, accessoarer och stil med sitt fordon och dess årsmodell. Tävlingen arrangeras genom ett samarbete mellan KAK, AHK, Automobilhistoriska Klubben och MHRF, Motorhistoriska Riksförbundet.

Årets pallplatser gick till två bilar och en buss. Efter juryns överläggningar gick förstapriset till den charmerande familjen Rasmus Gunnar och deras Mercedez-Benz 220 s från 1958. Andrapriset gick till Fredrik Holst, som tillsammans med sällskap i tidsenlig 1970-tals stil, stolt poserade med en NSU Ro 80 från 1975. Jens Berndal fick ta emot tredjepriset för sin fina Scania-Vabis B31 från 1947. Han bjöd på en tidsresa till de första åren efter kriget och dåtidens kollektivtrafik med tidsenligt klädda passagerare.  

På kullen med utsikt över fältet hade en ring av foodtrucks placerats. Här fanns möjlighet till återhämtning och tillfälle att fylla på med lite energi. Både i form av mat och dryck, alkoholfri såklart. Här hittade jag under ett parasoll en vän och i sammanhanget en lite udda fågel, Alex Falk, skådespelare och artist, som jag fotgraferat och samtalat med otaliga gånger. -Men, vad gör du här, är du också biltokig?

-Nej absolut inte, jag kan ingenting om bilar, förklarade han för mig och berättade att hans pojkvän däremot är det. Vi satt tillsammans under det skyddande parasollet en längre stund och samtalade om det mesta förutom bilar. Gemensamma minnen blandades med aktuella insikter och i efterhand blir jag rent rörd när jag tänker på alla människor jag träffat genom kameran och mitt fotograferande. Kameran är en nyckel till kontakt och ofta är kontakten mer värdefull än de bilder som skapas. På ett annat sätt får bilderna en mening och kan sättas in i ett sammanhang genom kontakten.

Det är inte alla kontakter som leder till en relation, en ömsesidig respekt, men målet för mig när jag porträtterar någon är att åtminstone inleda med ett litet samtal, en sorts presentation. Det avdramatiserar själva handlingen och både jag och modellen för stunden slappnar av en smula.

Såsmåningom dök pojkvännen till Alex upp och det blev lite bilsnack, även om jag uppskattade att tankarna för en stund fick röra sig i helt andra världar och mitt egna biltokiga jag fick ta en liten rast. Bilar i all ära, men det är trots allt människorna bakom alla dessa vrålåk, klenoder och dyrgripar, som gör dem levande.

Det fanns plats även för nyare åkdon

Till ängen vid Hagaparken kom inte bara ägare till fantastiska veteranfordon. I kortegen smög det sig in även några nytillverkade gobitar, som denna vackra Alpine A110. Ägaren berättade att nästa gång kanske vi får se honom i Kungens gamla Porsche. Han hade nämligen kommit över en av dem och projektet var att återställa den till original i full Kunglig glans. Vilken av Kungens gamla Porschar det handlade om fick jag inte riktigt klart för mig, men om det var hans mytomspunna blå 911 Targa från 1973, som enligt vissa källor på nätet Silvia älskade så mycket, kan det sannolikt bli en riktig kioskvältare.

Biltokiga i Europa med intresse för nyare åkdon påverkas mer och mer av EUs allt strängare regelverk för nytillverkade bilar. Teknikens Värld och motorjournalisten Mattias Rabe berättar i en artikel från 9 februari i år om att flera biltillverkare kommer begränsa sitt utbud på den Europeiska marknaden på grund av det nya säkerhetsreglementet. Förutom det som beskrivs i nya GSR, General Safety Regulation, som presenterades 2022, med krav på bland annat självjusterande farthållarsystem, filhållningsassistans, autobroms, backhjälp och varningssystem för om föraren blir distraherad eller trött, märks också en rad krav inom ett helt annat område. Nämligen cybersäkerhet, när autonom körning, helt eller delvis, auktualiseras.

För biltokiga, i synnerhet för de som varit med ett tag och minns tiden före bilbältet och låsningsfria bromsar ter sig allt detta som en förolämpning. Jag kan och vill hantera bilen själv. Det är en viktig del av charmen med att köra bil, men för politiker och samhällsansvariga som har en nollvision kring antalet döda i trafiken, ligger fokus just nu på aktiva skyddsmekanismera, för att förhindra olyckor. Sedan 1960-talet har olika passiva system för att lindra skadorna vid en kollision hållit nere dödstalen, men det är inte tillräckligt längre. Lägg sedan till de ökade kraven gällande drivmedel och fossilfria bränslen, som påverkar nybilsmarknade, så blir snart det enda alternativet en veteranbil, som du får leka med utanför städernas miljöbilszoner.

Killen till höger med sin kompressormatade Pontiac utstrålade lugn och verkade inte det minsta bekymrad över de hot som sannolikt kommer påverka oss biltokiga. Det var en kärra som verkligen stack ut och ledde till många kommentarer och funderingar bland oss åsådare. När han startade upp maskinen och på pulserande tomgång rullade ner till starten till Prins Bertil Memorial var det nog inte bara jag som undrade - hur ska detta gå? Dammet yrde från gruset på uppställningsplatsen och ljudet från den överdimensionerade V8an blev till en subwoofer som gav eko till en helt annan genre inom motorsporten, Dragracing.

Andra som bekymmersfritt rullade in på grusplanen var det söta paret med sin lika söta Fiat 500 harmoniskt matchade i rutiga mönster. Lika lämpade för Prinsens lopp som för Concour de Charme.

Bilen introducerades 1957 och tillverkades fram till 1960. Den hade en tvåcylindrisk radmotor på 479 cc och med en effekt på 13-15 hästkrafter. Den kunde även fås i en sport version med en något trimmad motor på 499 cc och med hela 21 hk. Den första modellen följdes senare av en rad varianter ända fram till 1975, då tillverkningen lades ner.

Bilen på bilden är från 1973 och har en slagvolym på 594 cc och 18 hk. Enligt bilregisteret är typbeteckningen Fiat 110 F11 500. Ingick i serien 500 R som tillverkades mellan åren 1973-1975. Fiat 500 fick smeknamnet Big Bum eller Elefantrumpan och hade sin storhetstid mellan åren 1966-1972 då över två miljoner bilar tillverkades. Bilen blev också synonym med Italien, de pittoreska medeltida städerna, klassiska Rom och La Dolce Vita. Köpte du en Fiat 500 köpte du en livsstil, inte bara en bil. 1957 när bilen introducerades visade samtidigt General Motors upp sin nya svulstiga men vackra Chevrolet Bel Air, kanske den vackraste bil som gjorts enligt mig. Två helt skiljda världar.

Stig Forslunds 58:a något utöver det vanliga

En ulv i fårakläder eller en modern Corvette i ett vackert Impala skal från 1958. När Impalan introducerades 1958 var det för att visa konkurrenterna var skåpet skulle stå. En klart lyxigare bil än tidigare Bel Air, med fräck formgivning och utmanande detaljer, även om jag tycker att formspråket i 57:an är vassare.

Stig nöjde sig inte med det vanliga när han och kompisen Christer Johansson kom över skalet och började arbetet med at renovera bilen. Sex år tog det och resultatet blev imponerande. Så imponerade att bygget 2021 gick till final i Bilsport Classic Magazine's tävling Sveriges Snyggaste Bil.

Chevan vann inte titeln, men när jag träffade Stig och Karin på Gärdet vann de i alla fall mitt hjärta och bilen bland det läckraste jag sett, i den här genren. Vid första anblicken en till original renoverad 58:a, men tittar du närmare och öppnar motorhuven är det inte mycket som stämmer. Istället för den Big Block 348 som satt där från början gömmer sig ett potent och välpaketerat kraftpaket från en modern Corvette.

Men det är inte bara motorn som andas 2020-tal. Elektroniken som styr bakljusen i olika färger tillsammans med den finurliga placeringen av extra bromsljus ovanför bakrutan är avancerad och dessutom har karossen frilagts från onödigt krom, vilket bland annat resulterat i snygga plåtarbeten framför bakre hjulhus. Sammantaget ett bygge som imponerar stort och Skellefteåparet visade mig stolt pokalen i bagageutrymmet och tidningsurklippet från 2021. Det finns mycket att säga om denna bil. Tyvärr hittade jag inte artikeln som paret hänvisade till på nätet, men kanske får jag tillfälle att träffa dessa entusiaster igen och då ska jag vara mer frågvis.