Burleskakademien hade vårterminsavslut på Enskede Gamla Bryggeri med showen Underbart och Bärs lördagen den 13 maj. Det blev en lysande line-up och en befriande inledning med BINGO!
Pepper Potemkin tar emot på övervåningen i den lite luggslitna fastigheten på Bolindenvägen inte
långt från Slakthusområdet och Globen. Ett spännande område med många kontraster. Här blandas
nytt och gammalt med start-up initiativ och indieklubbar. Hon utstrålar värme och något exotiskt där
hon står med bingokorgarna lite utmanande på bröstet.
Det här kommer bli spännande tänkte jag och slog mig ner vid ett bord i baren, för att göra i ordning
kameran. Då dyker Freja Futch upp och det är dags att dra igång burleskbingot. Freja och Pepper
kvällens värdar. Till vardags driver de Burleskakademien och initiativet Underbart och bärs är ett sätt
för skolan att ge gamla och nya elever en möjlighet att visa upp sina färdigheter. I inbjudan utlovades
Improlesque med såväl gruppnummer som solon.
Det blev en imponerande show som signalerade inkludering, respekt och massor av kärlek. Hemma
på kammaren blev jag nyfiken på Pepper och hur det kom sig att hon blev en artist inom denna
genre. Läste några äldre intervjuer med henne, men ville ha något aktuellt och eget, så jag skickade
över några frågor som hon besvarade via mejl.
Du var med i den smått mytomspunna burleskgruppen The Amazing Knicker Kittens, var det ditt
första möte med burlesk och hur hamnade du där?
-Nix, mitt första möte med burlesk var när jag var
i Las Vegas 2004 och besökte en festival och väl hemma igen så dök den fantastiska klubben Hootchy
Kootchy klubb upp på Kägelbanan i Stockholm och där blev mitt öde bestämt då jag 2007 fick tips om
att det var audition på gång för The Amazing Knicker Kittens.
Du lär ha sagt att livet är för kort, har du en dröm, kör bara. Är det fortfarande ditt motto och i så
fall hur ser dina drömmar ut just nu?
-Ja, det mottot gäller absolut fortfarande. Jag skulle vilja åka
tillbaka till Japan och uppträda och ha ett stort klubbhus där jag kan gå i pension och sitta med en
strutsfjäder i håret och skrocka över gamla bilder från min tid på scenerna i USA och Europa tillexempel.
Burlesk är striptease och striptease förknippas med föråldrad kvinnosyn, sexklubbar och kriminell
verksamhet. Hur hanterar du och skolan det?
-Vi är stolta strippor och det är inget vi hymlar med.
Det är precis som du säger, Burlesk är striptease....men med en betoning på tease och det som skiljer
oss åt är att vi bestämmer själva över våra kroppar och vad vi vill göra. Sen kan vi såklart inte påstå
att det till 100% alltid är en kriminell verksamhet inblandad i ”vanlig” striptease eller att de som
arbetar på den klubben tvingas till något de inte vill. Jag tror det finns bra strippklubbar också.
Kan fördomar och förutfattade meningar vara ett hot för verksamheten och utövandet av burlesk?
-Jag tycker så här. Folk med fördomar oavsett vad det gäller missar många saker i livet. Saker som ger
perspektiv och insikt av hur livet kan vara. Det är väldigt synd om dessa människor som inte vågar
delta eller titta på denna konstform som ger så mycket till såväl utövaren som åskådaren. Feel good rakt
igenom.
Att vara artist och stå på scenen är en sak, men att vara lärare en helt annan. Hur kom det sig att
du tog klivet in i Burleskakademien?
-Jag fick en förfrågan att vara del av lärarkåren 2017 och sedan
dess har jag vart med och drivit skolan.
Vad är den största utmaningen med att vara lärare på Burleskakademien?
-För min del är det att få
tiden att räcka då jag har många andra projekt som jag arbetar med. Jag är ständigt busy skulle jag
säga.
Du gillar det där med att alla ska med förstår jag. Inkludering är viktigt inte minst när vi i samhället
ser hur kroppsfixering, ätstörningar och att psykisk ohälsa breder ut sig allt mer. Hur bidrar burlesk till att avdramatisera kroppsidealen och stärka kärleken till den egna kroppen?
-Det är så tydligt
framför allt under grundkursen då många elever kommer in som blyga violer och i stort sett aldrig
ens tittat på sig själva i spegeln. De har aldrig tittat på sig själva med icke dömande ögon. Att hamna i
ett tryggt rum där ingen dömer dig, kroppsligen eller psykiskt är stärkande och befriande. Vi vill visa och förmedla till våra elever att ”Du är så
jävla bra som du är” . Burleskakademien får återkommande feedback om hur vi har hjälpt våra deltagare att känna sig
älskade, fria och starka. Det är feedback som både jag och Freja kan leva på i månader.
Dragqueens och dragkings är redan populära inslag på burleskscenen. Det pratas om Queerlesque
och att inkludera mer könsneutralt till skolor, workshops och klubbscener. Hur ser du på det?
-Könstillhörighet är helt ointressant. Vi välkomnar alla och så länge personen är snäll och inte är dum
mot någon annan är det prima.
Är burlesk en feministisk uttrycksform och i så fall varför?
-Absolut. Det är en konstform med feministiskt uttryck och det har sedan starten drivits främst av
kvinnor och det är något vi är stolta över och det vill vi fortsätta med. Inte så att vi säger att inga
manliga förebilder får premieras, men det är fortfarande så att kvinnliga/feministiska verksamheter
inte kommer fram i samhället och det måste vi fortsätta att kämpa för. Kämpa för jämnstäldheten på
och av scenen.
Freja Futch är rektor för Burleskakademien och har sedan 2016 varit aktiv som lärare. Även hon med ett förflutet i The Amazing Knicker Kittens, en institution som ständigt dyker upp när man börjar gräva i modern Svensk Burlesque. Hon kom med i gruppen 2011 och har uppträtt på några av de riktigt stora scenerna, både här hemma och utomlands. I kvällens föreställning uppträdde både hon och Pepper tillsammans med nykläckta elever från Burleskakademien och de med lite mer scenerfarenhet. Denna imponerande Improlesque gav publiken extra allt och tillsammans minglade vi både i paus och efter showen, vilket gav ytterligare en dimention till aktiviteten. Just dessa mindre och intima scener är nytt för mig, men gud så roligt det är. Detta var inte sista gången om jag får fortsatt förtroende.
