Bild från Wikipedia.

Silverbibeln

På latin, Codex argenteus, som egentligen betyder silverboken, är en unik handskriven evangeliebok på det numera utdöda språket gotiska från 500-talet. Silverbibeln är den absolut främsta källan till gotiskan. Silverbibeln kan därför räknas som kulturhistoriskt ovärderlig när det kommer till språk- och kulturforskning.

Bladen är tunna purpurfärgade pergament av mycket hög kvalité och bläcket som använts är antingen silver eller guld. Den dominerande silverfärgade texten har gett upphov till titeln silverbibeln/silverboken. Boken kom till Sverige 1648 som krigsbyte från Prag. Den införlivades i drottning Kristinas bibliotek, och efter hennes abdikation skänktes den till Isaac Vossius som tog den med sig till Holland. Den återköptes senare av svensken Magnus Gabriel De la Gardie, som sedermera skänkte den till Uppsala universitet år 1669. Olof Rudbeck d.ä. (1630–1702), professor på Uppsala universitet, utförde förfalskningar i Silverbibeln. Genom att ändra i originaltexten framstod det plötsligt som att Jesus besökt templet i Uppsala. Syftet var att göra Uppsala till den västerländska civilisationens vagga.

Johan Ihre bevisade att översättningen av Silverbibeln från grekiska till gotiska ursprungligen gjordes av den gotiske biskopen Wulfila mellan åren 341–383. Hans fragment avskrevs därefter under 500-talet, troligen i Ravenna, under Ostrogoternas härskartid. Århundradet är bekräftat med C14-metoden. Generellt anses den ha tillverkats för Theoderik den Stores räkning. Under de cirka 1000 år den varit okänd tros den bland annat ha tillhört Karl den store.

Ursprungligen hade Silverbibeln minst 336 blad men av dessa är endast 188 stycken kända. 187 av sidorna förvaras på Carolina Rediviva. Det 188:e bladet återfanns 1970 och förvaras i domkyrkan i tyska Speyer. Silverbibeln innehåller de fyra evangelierna och är därmed namnet till trots inte en bibel utan en evangeliebok.

Den 5 april 1995 stals Silverbibeln och var under en period försvunnen. Det ovärderliga verket återfanns och är numera bättre skyddat på museet Carolina Rediviva i Uppsala. Verket kan dessutom beskådas genom skannade kopior på Internet.

Nedan början av Fader vår i Matteusevangeliet på gotiska och i ordagrann Svensk översättning:

Observera att þ (Þ, Thorn, Þorn) är ett tonlöst läspljud. Illustration Tommy Sörstrand.