Anna Odell

Har förmodligen gjort mer för psykvården än vad man kan tro. Annas projekt, Okänd kvinna 2009-349701, som fick otroligt utrymme i media, skapade ett ifrågasättande och fick ett helt land att reagera och öppna munnen i ett annars tabubelagt ämne.

Huruvida det kan kallas konst eller inte tycker jag är helt ovidkommande. Det Anna gjorde och gör berör. En av konstens allra viktigaste ledstjärnor måste ändå vara att beröra.

Även om ledande inom psykiatrin förfäras över tilltaget och att Anna dömdes, öppnar det ändå vägar in i en relativt sluten värld. Det har skapat utrymme för både vården och patienter att komma till tals.

Jag har läst flera blogginlägg där Anna lovprisats för sina insatser att synliggöra de psyksjukas situation. Många tackbrev.

Det faktum att självmord är den vanligaste dödsorsaken i Sverige för män och kvinnor i åldrarna 15-24 år, har fått mig att fundera på varför vi lägger så lite resurser på att förhindra och bryta trenden, när vi samtidigt kan ägna hela kvällar åt insamlingsgalor för än det ena än det andra. Det känns som att psykisk sjukdom forfarande är något privat, som vi inte gärna pratar om. Det är inte salongsfähigt.

Därför är Anna Odell en idol för mig, som vågar utmana och sätta ner foten. Göra en show, ett konstverk av något som annars inte syns och på ett sätt som berör alla.

Tack Anna!

Naomi Klein

För att du på ett outtröttligt sätt fortsätter att informera en hel värld utanför de dominerande mediekonglomeraten.

För dina smått kultförklarade biblar:
No Logo och Shockdoktrinen

INFORMATION IS SHOCH RESISTANCE-ARM YOURSELF

Naomi är kontroversiell eftersom hon liksom Anna Odell berör. Ja, hon rör om rejält i den gryta vi alla är en del av. Hennes belackare och kritiker gör allt för att tillintetgöra hennes bilder för att vi skall behålla vår tro på konsumtionssamhället och kapitalismens suveränitet.

Johan Norberg har till och med skrivit en hel bok (Naomi Kleins nakenshock), där han ger exempel på sakfel och osanningar i Shockdoktrinen.

Naomi är min idol, inte för att du är felfri, eller för att dina åsikter och bedömningar är sanningen, utan för att ditt arbete skapar en motpol till det likriktade mediaflöde vi i västvärlden översköljs med.
Du skapar debatt och synliggör skeenden som vi inte ser till vardags. Du öppnar våra ögon. Vi börjar ifrågasätta och kanske ställa krav på ökad tydlighet.

Du skapar en längtan efter mer.
Jag vill veta mer. Hur får jag tag i den informationen?

Vi behöver ingen ny messias. Vad vi behöver är att vi hittar messias i oss själva och du Naomi inspirerar mig i den processen.

Tack, Naomi.

Björn Ranelid

Jag beundrar Björns mod. Återigen en person som berör och rör om i grytan, men på ett lite anorlunda sätt. Nästan alla har något att säga om honom. Inte så mycket om hans språkbehandling i sina böcker eller sin lysande berättarteknik, utan snarare om hans utseende, klädsel och sätt. Inte ovanligt att höra bedömningar som mediakåt, arrogant och lite bögig.

Björn är ett mobboffer som vägrar att lägga sig ner, vägrar att äta skit och som står upp som en man. En ödmjuk man dessutom.
Jag måste bekänna att jag inte läst en enda bok av Björn, men efter TV programmet Stjärnorna på slottet (Svt 2010-01-02) plockade jag fram en bok från biblioteket och la på mitt nattduksbord.
Å andra sidan torde det inte vara nödvändigt att läsa något för att recensera honom.

Jag blev otroligt imponerad och rörd av Björns framträdande i TV. En lysande stjärna och en klar ledamot i denna akademi för mina idoler.

Att göra en människa så illa att självmord känns som en lösning bort från förföljelser och anklagelser känns helt barockt. Blotta tanken på att lämna sina älskade för att bli kvitt sina belackare är otänkbar. Då har det gått långt, för långt. Vi är trots allt människor.

På jakten efter inre frid och sökandet efter en messias i mig är du Björn ett lysande exempel och en förebild.

Tack Björn, för att du vågar att vara dig själv.

Jennie Dielemans

Vi hade pratat lite om din bok Välkommen till paradiset jag och min fru. En kväll långt senare låg den på mitt nattduksbord.
-Jag tycker du skall läsa den här, sa Ingela.

Jag läste och läste. Blev helt såld. Wow!
Jag kom på mig själv med att rodna. När rodnade jag av att läsa en bok senast? Stundtals skämdes jag för saker jag sagt eller gjort. Det var en fantastisk läsning. Så dum man kan vara. Jag kände igen mig i nästan allt.

Att en enda bok, ett litet avtryck av dig Jennie kan placera dig på min idollista. Det måste vara en fantastisk bok. Det är det. En bok alla västerlänningar borde läsa. En bok som öppnar och rör om i sinnebilden. En bok som berör.

Vi kan skaffa oss ett fadderbarn och månatligt skänka pengar, men när vi på en charterresa i ett U-land konfronteras med en försäljare skall vi promt pruta och se till att vi gör en bra affär.

Vi kan åka taxi mellan södermalm och kungsholmen för trehundra kronor, men om en taxichaufför i Indonesien begär samma summa för en heldagsutflykt blir vi rasande och skall anmäla den djäveln.

Nästa gång jag åker på semester till ett land, där servicen består av dåligt avlönad, rättslös och utnyttjad arbetskraft skall jag se till att göra riktigt dåliga affärer och när jag kommer hem skall skryta med det.

Fast egentligen borde jag kanske avstå från att resa helt och hållet.

Tack Jennie för din bok!