Lördagsjazzen på Katalin i Uppsala

Jazzklubben Katalin vid järnvägsstationen i Uppsala är väl värd ett besök. I synnerhet när Håkan Jansson bjuder på Lördagsjazz. Ett arrangemang som tålmodigt och engagerat pågått i fjorton år. Alltid med ett tema, som ofta är en hyllning till någon bortgången jazzlegend. Genom åren har Håkan, som också är en duktig batterist, lockat eliten av Svenska jazzmusiker till Katelin och Lördagsjazzen. En mycket populär tillställning som lockar människor långt utanför Uppsala. Det gäller att vara där redan när klubben öppnar vid ett för att säkra en sittplats. Den här gången var det Fats Waller som skulle hyllas och för att göra hans musik och pianospel rättvisa hade pianisten Daniel Lantz kontaktats. En pianist som behärskar både Ragtime och Stride Piano, en nödvändighet om du ska tolka Fats.

Men det behövs mer än en duktig pianist. Att Håkan kan hålla takten oavsett vad som spelas har jag erfarit efter en rad besök på Katelin, men för att skapa en kvartett krävs en basist och någon som kan tuta i en lur. Helst någon som kan sjunga också. För att göra denna tillfälliga kvartett komplett anlitades Hasse Larsson, en välmeriterad och ofta anlitad jazzbasist, samt Claes Brodda, en blåsare som kan tolka tidig jazz på både sax och klarinett. Dessutom har både Daniel och Claes förmågan att sjunga hitsen med både nerv och känsla.

Vem var han - Fats Waller

Fats Waller (1904–1943) var en av jazzens mest inflytelserika personligheter och en central gestalt i utvecklingen av stride piano, där hans tekniska briljans, kraftfulla vänsterhand och lekfulla rytmik satte en standard som fortfarande studeras. Han förenade virtuositet med humor och gjorde jazzen tillgänglig för en bred publik genom sin karismatiska scenpersonlighet och sina inspelningar som pianist, organist, sångare och kompositör.

Hans liv var kort men intensivt, präglat av ett högt arbetstempo, ständiga turnéer och ett ökande alkoholmissbruk som bidrog till hans tidiga död vid 39 års ålder. Under 1920- och 30-talen rörde hab sig i miljöer där jazz, nattliv och organiserad brottslighet ofta överlappade och det finns dokumenterade berättelser om hur han ibland uppträdde på illegala klubbar och privata fester med kopplingar till maffian under förbudstiden, ibland mer eller mindre mot sin vilja.

Trots detta förblir hans främsta arv det musikaliska: en banbrytande pianist vars spel, kompositioner (som Ain’t Misbehavin’ och Honeysuckle Rose) och inflytande sträcker sig från swing-eran till modern jazz.