UNIKABOXEN besöker Artipelag på Värmdö

En arkitektonisk pärla

Artipelag är en unik internationell mötesplats där konstutställningar, nyskapande kulturella aktiviteter, arkitektur, musik, svensk design och god mat lever sida vid sida med den vackra skärgårdsmiljön. Artipelag är beläget på Hålludden som ligger på Värmdö, ca 20 km öster om Stockholm. Byggnaden omfattar 10 220 kvm och är varsamt placerad bland tallar och klippor med storslagen utsikt över Baggensfjärden. Artipelag är ritat av den framlidne arkitekten Johan Nyrén, på uppdrag av familjeföretaget BabyBjörn AB. Förutom kulturella aktiviteter och naturupplevelser som bl.a. naturstigar som leder genom skogsterräng, ängsmark och på klippor, erbjuder Artipelag också god mat i två restauranger, med uteservering och konferensmöjligheter, en artbox för 1 000 personer lämpad för events och TV-produktioner samt en designbutik.

Så beskriver Artipelag sig själv på sin hemsida och just mötesplats är ett bra ord för att skapa en bild av hur denna byggnad fungerar med besökaren, omgivningen, olika inspirerande aktiviteter och våra årstider. Promenaden från parkeringsplatsen längs strandkanten på träbroar leder dig långsamt genom en föränderilig natur till byggnaden. Väl inne har promenaden gjort dig förberedd och du tar med dig intrycken in i de generösa salarna, som genom sina stora öppna glasytor hela tiden påminner dig om omgivningen och var du befinner dig.

Spännande möten

Arkitekturen öppnar upp för överraskningar. Ibland hajar du till och blir tvungen att fatta beslut. Vad är verkligt och vad är fiktion? Bilder och skulpturer avbildar vår verklighet parallellt med verklig närvaro av både besökare och den omgivande naturen.

Anpassade rum för fotoutställningen

I samband med den stora fotoutställningen Land Möter Vatten byggdes väggar och skapades rum för att de känsliga fotografierna inte skulle påverkas av ljuset, som annars är en tillgång i de öppna rumslösningarna med stora fönsterpartier.

Utställningen är omfattande och rör sig från pionjärerna på 1800-talet till dagens fotografer och precis som alla andra konstformer rör sig fotokonsten bland de olika ismerna och påverkas av tidens anda och trender. Från Nationalromantiken och Jugend som påverkade bildskapandet i fotografins barndom via den moderna konstens alla uttryck till den blandning och frihet som vi ser idag. Vår tid kommer säkert av kommande generationers konstvetare också benämnas med någon fyndig och beskrivade term. Den icke föreställande, icke dokumenterande fotokonsten är särskilt spännande tycker jag och kanske den konstform som är lättast att placera i ett fack. Marianne Linds fotograferande genom glas skapar artificiella miljöer och landskap för betraktaren och är ett lysande exempel på nutida konstfotografering. Besök gärna Marianne Linds hemsida, så förstår du vad jag menar. Mitt eget fotograferande handlar till 99% om att dokumentera och beskriva ett möte, att verifiera en närvaro och locka till någon form av engagemang, men samtidigt lockas jag av kamerans förmåga att skapa något som ögat inte ser. Jag saknade fler exempel på denna typ av lekfullt skapande i denna annars så omfattande samling.

Gästcurator Peter Galassi, känd för sitt arbete på den fotografiska avdelningen på The Museum of Modern Art i New York, beskriver ambitionen med utställningen på ett lite dystert men talande sätt:

Utställningen gör inte anspråk på att vara en balanserad eller en historisk exposé, utan föreslår enbart att besökaren ska finna bilderna berikande och kanske också uppleva hur de samspelar med varandra.

Dessvärre skulle alla tecken på människans närvaro oundvikligen ha gjort utställningen till en anklagelseakt över hur vi misshandlar jorden. Därför har alla bevis på mänsklig närvaro, med några få undantag, uteslutits. Men varje fotografi vittar om åtminstone en människas närvaro: fotografen.

Fotografera på 1800-talet - en konst i sig

De äldsta fotografierna från 1860-talet är gjorda med så kallad våtplåtsteknik. Negativet var en glasskiva bestruken med ljuskänslig emulsion som exponerades och framkallades innan den hann torka. Glasnegativet kontaktkopierades sedan på papper överdraget med ljuskänslig silveremulsion som lösts upp i äggvita (albumin), därav benämningen albuminsilverfotografi. Det var inte möjligt att göra förstoringar utan kopiorna hade samma format som glasnegativen. Hanteringen krävde mycket av fotografen, särskilt de som ville dokumentera vildmarken. Det är facinerande att se dessa utsökta porträtt av den amerikanska vildmarken, när man känner till vilket arbete som ligger bakom varje bild. Att fotografera med våtplåtsteknik var ett helt litet företag, som krävde att du hade hela ateljén med dig ut i skogen, för att kunna framkalla negativet innan emulsionen torkat. Tekniken gav i gengäld mycket detaljskarpa bilder.

På 1880-talet kom torrplåten, som revolutionerade förenklade fotgraferandet och antalet fotografer ökade drastiskt. Nu kunde man exponera plåtar ute på fältet och sedan fara hem och exponera dem i sin ateljé. I början var kontaktkopior på albuminsilverpapper dominerande, men i början av 1900-talet ersattes glasnegativen av film och albumin ersattes av gelatin på fotopapperet. Tekniken kom att dominera hela 1900-talet. De flesta svartvita kopior vi har i våra byrålådor och i farmors fotoalbum är just gelatinsilverfotografier.

Idag dominerar den digitala tekniken och förmågan att trycka digitalt på olika material utvecklas hela tiden. Trots detta finns det fotografer som vill använda sig av glasnegativ och kontaktkopieringstekniken för att få fram den rätta subtila känslan i slutprodukten. En liten kuriositet är att begreppet plåta, som fortfarande flitigt används, får en djupare betydelse nu när vi förstår vad det syftar på.

Mats Theselius - Urban Cowboy

Mats Theselius är en av Sveriges mest uppmärksammade formgivare. Hans samlande jämför han med en författares insamling av fakta inför och under sitt arbete med en bok. Lite längre ner hittar du länken till en inspelad intervju med Mats inför utställningen, där han beskriver detta och hur hans arbete påverkats av det som ryms i utställningens sex installationer.

Sex installationer med ett gemensamt tema

Det gemensamma temat är naturligtvis först och främst Mats Theselius, hans liv och hans tankar, men jag kan också se utställningen som en beskrivning av mitt liv, konsekvenser och referenser, som i sin tur blir ett litet, litet fragment av mänskligheten i sin helhet. Vad blir mitt avtryck? Vad av det som jag värdesätter och vill bevara kommer leva vidare och bestå om trehundra år? Mina samlingar (jag har några jag också) kommer de vara intressanta ens för mina barn?

Jag och min fru besökte under vår vistelse vid Åbyälven i år ett bönhus i Ålund, norra Västerbottens inland. Vid den numer nedlagda affären fanns en anslagstavla och på den en inbjudan till; Sommarcafé med utställning av privata samlingar. Det lät spännande särskilt beskrivningen av dessa privata samlingar; Knivar, Maj-blommor, bilar, speldosor, ägg, broscher, blåslampor m.m.

En mer jordnära utställning, men egentligen på samma tema. Att förmedla någonting personligt av något massproducerat och tämligen opersonligt med förhoppning att skapa igenkänning och känslor tilltalar mig när presentationen är ärlig oavsett om detta sker i magnefika salar på Artipelag eller i ett oansenligt bönhus i en avfolkningsbygd i Norrlands inland.

En både krävande och befriande utställning

Vi präglas i allt högre grad av hur vi lyckas forma en identitet och vilka vi vill identifiera oss med. Vi matas med förslag på identitetsförstärkande attribut samtidigt som de gamla sagorna där prinsen alltid får sin prinsessa fortfarande är norm, även om de börjar skrivas om på ett mer könsneutralt sätt. Lyckan att få den rätta, att leva lyckligt i alla sina dar och ändå inte överge sin identitet är ofta ett svårlagt pussel med många kompromisser. De formgivare som arbetar med att formge människan är inte längre så publika som de som formger våra verktyg och identitetsförstärkare, ändå handlar det egentligen om samma sak. Att paketera en identitet på ett attraktivt och trovärdigt sätt för konsumtion. Rubriken En både krävande och befriande utställning tycker jag sammanfattar alla de tankar som utställningen väckte hos mig, samtidigt som det är ett erkännande till alla vi samlare och samlandet i stort och smått.

Artipelag - Inspiration året runt

Naturen som omsluter byggnaden bjuder hela tiden på nya utställningar och påverkar besöket. Efter en januaripromenad i bitande vind med snöglopp och inträngande kyla gör en varm soppa i restaurangen att du tinar upp och kan samla dina intryck.

Rum för eftertanke och hängivenhet

Likt skogens tysta svar på dina funderingar skapar byggnadens betongväggar och glaspartier liknande andäktiga rum, men den mänksliga närvaron bryter här tystnaden och skapar oväntade möten och överraskningar.

I harmoni med naturen

Närheten till det naturliga kanske kan bidra till att göra besöket mindre pretantiöst och tillåtande, vilket kan skapa ett intresse hos människor som normalt inte besöker gallerier och rum för konst. De generösa ytorna är också mycket tillåtande för barnvagnar och rullstolar vilket ökar tillgängligheten.

Med bil eller båt

Placering av denna konsthall en bra bit bort från Stockholms centrum möjliggör en totalupplevelse där resan till och från ingår.

Stay tuned and keep that crazy feeling at UNIKABOXEN.NET...