Det började en kulen eftermiddag på en fritidsgård i Aspudden för många många år sedan. Teatergruppen Ardalion behövde några musiker till deras uppsättning av Tolvskillingsoperan och några grabbar från Lidingö hade kallats via diverse krångliga kontakter. Jag var en av dessa killar. Jag minns det som igår. Vi hade fått partituret några veckor innan och övat in några "låtar". Vi spelade upp Mackie Messer och efter låten utbrast Boel:

- Fantastiskt, underbart, och applåderade vilt.

Vi kände oss som tjuren Ferdinand på julafton. Men inte ska väl vi. Ni förstår inte. Detta kommer inte att gå. Vi har aldrig uppträtt på en riktig tjurfäktningsarena. Men Boel var övertygad och gick inte att stoppa. Fast besluten och med en aldrig sinande optimism ledde hon gruppen ända fram till premiären. Detta blev starten för mig på en vandring in i teaterns värld. Idag har jag mina teatervänner kvar och tillsammans kan vi prata om underbara minnen och samtidigt blicka framåt. Kanske någon gång i framtiden möts vi igen på någon liten scen, vem vet.

Idag var det Boels dag och familj och vänner hade samlats på restaurang Pelikan på söder. För mig är Boel synonym med teatergruppens namn Ardalion och helgonet St Ardalion. Hur många gångar under hetsiga repetitioner har inte Boel bränts på bål, men hon har alltid mirakulöst överlevt, rest sig upp och fortsatt på sitt övertygande och vägvinnande sätt. Boel du är en krigare och jag hyllar dig idag!

St Ardalion, a martyr who professed Christ while performing on stage. Tradition states that Ardalion was ridiculing a condemned Christian in a stage act. During his mockery, he was filled with grace arid converted. Before his astonished audience he announced he was a Christian. Ardalion was arrested, condemned, and burned alive.

(text hämtad från Catholic Online)

Ardalion - The Box

Teatervännernas födelsedagspresent, en box med bilder från gruppens repertoar innehållande ett bidrag till en reskassa.

Länge leve Boel, vår ledare!
HURRA, HURRA, HURRA, HURRA!