På initiativ av Pelle, min vän i Ludvika, begav sig ett gäng om sex killar och två tjejer ner till Köpenhamn för att gå på hårdrockskonsert. Vi skulle se Volbeat på Telia Parken lördagen den 26 augusti, men den hyrda minibussen lämnade Ludvika redan klockan 9:00 på fredagsmorgonen. Strax efter 12 mötte jag upp i Norrköping och tog över ratten. På utsidan såg minibussen ut som vilken minibuss som helst, men insidan var väl förberedd för en rockturné. Gitarrer med miniförstärkare, extra ljudanläggning för inspelad musik och en massa öl. Det var ett härligt gäng där samtliga utom jag hade en koppling till ABB. Antingen genom en nuvarande anställning eller ett tidigare engagemang. Samtliga ingenjörer, avdelningschefer och utvecklare, men för tillfället med en helt annan gemensam nämnare; Volbeat. En av killarna Henric, var inte med i minibussen. Honom plockade vi upp på Kastrup innan vi anlände till hotellet.

Varför just Volbeat?

Allt började i köket hemma hos Pelle och Marie i Ludvika. Pelle hade hittat låten For Evigt som direkt fastnade och det ena ledde till det andra och när bandet kom till Stockholm och Globen i oktober förra året var vi där och fick uppleva en konsert som gav mersmak. Vid Jul samma år kom en hälsning via mejl från Pelle med en bifogad biljett till Volbeat på Parken 26 augusti. Vilken julklapp! Tänk att få se bandet på hemmaplan. Jag är inte direkt någon fan av hårdrock även om jag gärna lyssnar på de gamla klassikerna från 70-talet, men det här bandet förmedlar någonting som jag gillar och jag verkar inte vara ensam. På den T-shirt jag köpte utanför Parken står; Metal that even your Mom would like.

De farliga hamnkvarteret, som det varnades för så sent som på 1980-talet, är nu med sina färgglada fasader en turistmagnet, som lockar turister från hela världen. I kryssningsfartygens resebroschyrer är en bild från Nyhavn synonymt med Dansk gemyt och ett måste att besöka för att uppleva det Danska köket i en genuin miljö. Lite som Stockholm gärna lyfter fram Gamla Stan. Det är den ena sidan av hamnbassängen som kantas av de upprustade fasaderna med sina uteserveringar. En exotisk kuliss där magin bryts och en mer vardagsnära känsla infinner sig, så fort du tar dig in på en gränd bakom fasaderna. Där hamnbassängen slutar och det smala sundet mellan ön Amager och fastlandet börjar ligger, på var sin sida om sundet, två av Dansk arkitekturs flaggskepp; Teaterhuset (Lene Tranberg och Boje Lundgaard ) nedan till vänster och Operan (Henning Larsen) nedan till höger.

En härlig dag i den Danska huvudstaden

Efter en tung fredag, inte mycket sömn och med ljudet från Köpenhamns nattliv fortfarande dunkande i öronen begav vi oss ut på byn. Vårt hotell Phoenix på Bredgade, ett stenkast från Kongens Nytorv och Nyhavn skapade förutsättningar för en go promenad utan alltför stor ansträngning. Vi hade en hårdrockskonsert som väntade, så det var viktigt att spara lite energi till den och inte trötta ut oss på någon omfattande stadsvandring.

3 500 flytvästar ska skildra flyktingsituationen

Klart iögonfallande var den Kinesiske konstnären Ai Weiweis installation i fönstren på Charlottenborgs konsthall, mitt emot de färgglada husfasaderna i Nyhavn. En installation som färdigställdes till den internationella flyktingdagen den 20 juni i år och som ska uppmärksamma flyktingsituationen i Europa. De 3 500 flytvästarna är från migranter som korsat den farliga flyktvägen över medelhavet för att komma fram till Lesbos i Grekland. – Det fina med det här verket är att varje flytväst, 3 500 flytvästar, har en mänsklig historia bakom sig, sa Michael Thouber, direktör på konsthallen i Charlottenborg, i en intervju med Beri Zangana publicerad i Kvällsposten 21 juni 2017.

Med siktet inställt på Christiania

Först hade vi tänkt ta någon av de många sightseeingbåtar som utgår från Nyhavn och trafiker Köpenhamns vatten och kanaler, men beslutade oss för en lagom promenad istället till mytomspunna Christiania. Vi gick över gångbroar i ny fräck design invigda så sent som förra året och vidare längs kanalen som skiljer stadsdelen Christianshavn och ön Amager från övriga Köpenhamn. Kyrkan med spiraltrappan på utsidan av tornet blev ett bra riktmärke när kontakten med mobiltelefonens GPS strulade.

Det strålande vädret inspirerade. Uteserveringarna var fullsatta av människor som ville njuta sensommarsol och ljumma vindar. Trottoarer, gator och vattenvägar fylldes av folk på väg. På väg mot något eller någon att dela denna kanske årets sista riktiga sommardag med.

I stadsdelen Christianshavn bildades 1971 ett parallellsamhälle av en grupp aktivister, som ockuperat och slagit sig ner på ett övergivet militärområde, där tidigare den Danska Marinen hållit till. Hela stadsdelen är uppkallat efter kung Kristian IV, medan namnet Christiania, som benämning på denna besynnerliga koloni, förmodligen vuxit fram mer som ett geografiskt igenkännande, då jag har svårt att tror att dessa aktivister som kämpade för ett alternativt och autonomt samhälle ville bli förknippade med någon kung. I så fall möjligtvis The King of Zion. Christiania omfattas av ett område på 34 hektar, vilket motsvarar över 60 fotbollsplaner, men har i media genom åren mest förnippats med en liten gatstump; Pusher Street.

Hash och Marijuana

Woodstock är det passande namnet på stället vi slog oss ner på, alldeles invid kommersen på Pusher Street. Ett ställe där vi stack ut för att vi bara tog en pilsner. Inne i lokalen låg röken tung från alla mer eller mindre ljusskygga individer som puffade på en marijuana- eller hashjoint, men även utomhus vid grannborden satt turister och rullade sina joints med nyköpt gräs från handlarna ute på gatan. Jag uppskattade antalet dealers på Pusher Street till omkring 20. Alla med bord eller enkla podium, där de olika varukategorierna låg snyggt och organiserat upplagt. Det mesta var olika former av hash, men det fanns även marijuana att köpa.

Marijuana är torkade honblommor från Cannabisplantan och Hash görs av honblommornas kåda eller sav som sammanpressas och får torka. Kådan/saven med den psykoaktiva substansen THC i koncentrerad form finns i plantans trikomer, som kan liknas vid brännässlans brännhår. Till höger en närbild på en honblomma hämtad från Wikipedia, där de små trikomerna syns.

Det absurda är att narkotikahandel är precis lika förbjudet här som i resten av Danmark. Ändå är upplevelsen att i denna fristad gäller inte Dansk lag. Jag samtalade med en av handlarna som stod bakom ett podium med sina varor och frågade lite naivt om detta var lagligt:

- Nej, for helvete, men vi har ett signalsystem, så när politi kommer finns vi icke, berättade han. Streetsmart som gatuförsäljarna och skojarna på Drottninggatan där hemma, som på ett ögonblick plockar ihop och spårlöst försvinner, när Polisen är på gång. Han berättade också att besöken från Polisen är tämligen frekventa och att de tidigare samma dag blivit utsatta för en razzia, men utan några förluster. Som en led i kampen att skydda dessa kriminella var naturligtvis friheten att fotografera kommersen starkt begränsad och handlarna ville definitivt inte komma med på bild.

Drömmarna om en fristad - vad hände och hur ser framtiden ut?

34 hektar mark i centrala Köpenhamn är för kommunen naturligtvis en guldgruva. Att hitta villiga byggherrar sugna på att exploatera marken och bygga exklusiva lägenhetskoplex lär inte vara några svårigheter, men vågar politikerna? Beroende av färgen på den politiska makten har viljan genom åren svängt och en viss trygghet skapades då Samfundet Christiania köpte loss fastigheterna 2011, men marken ägs fortfarande av staten.

Misstro och nyfikenhet från världen utanför

Första löftet om att rensa området kom redan i mitten av 1970-talet och ett datum, 1 april 1976, beslutades i Folketinget. Riksdagen ändrade sig i sista stund och valde att skjuta upp stängningen. Den 1 april 1976 blev istället början på en stor manifestation för alternativrörelsen i Danmark. Danmarks nationalmuseum gav ut en bok om den alternativa boendemiljön i fristaden och arkitekter talade sig varma om Christianiaidéen, som förenklat uttryckt byggde och fortfarande bygger på kollektivt ägande och individuellt ansvar, med de fyra övergripande ordningsreglerna:

Ingen tung narkotika | Inga vapen | Inget våld | Ingen handel med byggnader eller bostäder

Heroinblockaden 1979

I slutet av 1970-talet började heroinet spridas i Danmark. Antalet tunga narkomaner ökade markant i Christiania. Samfundet försökte då att få tillstånd ett samarbete med Polisen och det civiliserade samhället där ute för att få bort den tunga narkotikan från cannabismarknaden. Myndigheterna ville inte lyssna och Polisen valde att öka tillslagen mot cannabisförsäljningen istället. Då tog Samfundet och Christianiterna saken i egna händer och genomförde en blockad mot tung narkotika. Den så kallade heroinblockaden 1979. Narkomaner erbjöds avgiftning och langarna kastades ut från området. Endast de som handlade med cannabis fick fortsätta sin verksamhet.

Särskild misstro från Svenska myndigheter och media

I Nordisk media lyftes heroinblockaden, som en satsning för att öka cannabisförsäljningen och Christiania anklagades, främst från Svenskt håll, för att vara Nordens cannabiscentrum och en anledning till drogens snabba spridning till de andra länderna. Som motvärn skapade Christianiterna aktionen Elsk Sverige, en kombination av kabaréer och konstutställningar, som man turnerade med och besökte Stockholm, Göteborg och Malmö, för att skapa en alternativ bild av fristaden. Debatten svalnade och invånarna fick några år av andrum för att bygga upp sitt samhälle och planera för framtiden. 1989 erkändes till och med en slags tidsbegränsad kollektiv bruksrätt för området, men avtalet sades sedan upp till den 1 januari 2006.

Ett visst förtroende från myndigheterna trots allt

Början av 1990-talet präglades av Polisens fokusering på att krossa cannabisförsäljningen genom en nytillsatt avdelning, Task Force Pusher Street, men Cristianiterna lyckades få till stånd ett avtal med justitieministern, som gav Samfundet friheten att lösa problemet med cannabishandeln på egen hand.

Den slutgiltiga lösningen

2001 fick Danmark åter en borgerlig regering och nu skulle Christiania, en gång för alla, normaliseras. 2002 gav regeringen sitt fulla stöd för nödvändiga polisinsatser, för att komma tillrätta med droghandeln. Polisen började planera för ett stort tillslag och regeringen krävde att detta skulle ske före kronprinsens bröllop i maj 2004. I samförstånd revs de så kallade haschbodarna av invånarna själva redan i januari, efter beslut i Samfundet, men detta stoppade inte langarna som fortsatte med sin cannabisförsäljning i mobila, utplacerade bord med parasoller över. Det hör till saken att ända sedan starten har Samfundet Christiania tillåtit bruk och försäljning av cannabis och på så vis hamnat i en ständig tvist med samhället utanför. Enligt Polisens beräkningar omsätter cannabisförsäljningen enbart i fristaden miljardbelopp. Enligt uppgifter publicerade i Sydsvenskan 2 september förra året gjordes en uppskattning 2014 av försäljningen per år, som landade på smått osannolika 1,24 miljarder kronor. En omsättning som inte kommer Samfundet Christiania till gagn, utan föder kriminella karteller i det civiliserade samhället, vars ledare är betydligt svårare att komma åt än småhandlarna på Pusher Street.

Slutet för experimentet Christiania eller...

Den 16 mars 2004 ägde polisens första stora tillslag rum, 280 polismän intog Christiania klockan fem på morgonen och 44 personer greps. Aktionen gick relativt lugnt till väga då Christianiterna bestämt sig för att inte möta polisen med stridigheter och resultatet påverkade helt klart droghandeln, som efter insatsen var något vingklippt och försäljningen kunde inte ske lika öppet som tidigare, men något definitivt slut var det inte fråga om. Den Danska regeringen ville mer än bara få bort cannabis från fristaden, man ville också att all näringsverksamhet inom området skulle omfattas av myndighetskontroller samt att byggnader och bostäder skulle saneras och regleras. Därför skapades lagförslaget L205 som gick ut på att normalisera Christiania i tre etapper. Förslaget trädde i kraft 15 juli 2004 och visade tydligt på regeringens avsikter med Christiania. Nu var det dags att avsluta experimentet och stänga projektet, men det skulle visa sig vara lättare sagt än gjort.

Mitt första minne av Christiania

I början av 80-talet levde jag tillsammans med en kvinna i Köpenhamn. Ett pendlande liv uppdelat på jobb i Stockholm och självförverkligande i den Danska huvudstaden. I fyra år levde jag som halvdansk med Helle i en liten lägenhet på Østerbro och Christiania var bara en liten del av det exotiska Köpenhamn. Allt var annorlunda, men jag minns att promenaderna i Christiania fascinerade mig med sina färgglada och fantasifulla hus och engagerade människor.

Lätt att romantisera och minnas bara den ena sidan av myntet

Konstigt nog såg jag inte missären och de nerdrogade vraken fast de förmodligen fanns där då också. Idag känns det sorligt och deprimerande att se alla dessa narkomaner som tappat all kontroll och mänsklig värdighet. Jag kommer inte ihåg att jag ens såg dem då. Jag romatiserade och såg det alternativa samhället som en förlängning av 1960-talets hippiekultur, drog paralleller med ockupationen av kvarteret Mullvaden i Stockholm och minns att jag köpte en badge med de tre prickarna, en regnbåge och texten Christiania. Jag fäste den på mina gula snickarbrallor av märket Lee tillsammans med knappen Atomkraft Nej Tack och kände mig väldigt alternativ och medveten, kanske lite förblindad och en smula charmigt naiv, så som man kan vara i ungdomen innan livet skakat bort oskulden och gett dig insikten att du faktiskt bara är en bland alla andra. Förvisso unik, men inte mer än någon annan.

Flyttade hit för 40 år sedan

En av guiderna fick jag en liten pratstund med. Visste inte att de fanns ens en gång, men med tanke på den strida ström av turister som vill uppleva detta unikum kan det nog vara på sin plats att någon kan erbjuda en lite vidare syn än den som visas upp av langarna på Pusher Street. Christiania räknas som Köpenhamns andra viktigaste sevärdhet efter Tivoli och besöks årligen av miljontals turister.

Tillhåll för cannabisanvändare eller frizon för fritänkare

Hon berättade att hon bott här sedan 1977 och firade med andra 40 år som Christianit. Händelserika år med en ständig kamp både internt och med samhället utanför. Narkotikan var ett ständigt gissel som överskuggade nästan all annan verksamhet och dominerar fortfarande debatten om Christianias vara eller icke vara; tillhåll för cannabisanvändare eller en frizon för fritänkare.

Ett snart 50-årigt rivningskontrakt

Hotet om evakuering och rensning bidrog ständigt till oro och en ökad misstro mot samhället utanför. Ett samhälle som man som boende i Christiania trots allt var beroende av. Ingen hade några avtal eller kontrakt på de byggnader som ockuperats och de hus som byggts upp räknades som svartbyggen av kommunen. Allt var mycket tillfälligt och kunde om de styrande i Köpenhamn ville, ta slut över en natt, men det gjorde det inte; och nu äger vi samtliga hus kollektivt på området och hyr marken av staten genom ett arrende, berättade hon. Det sista ordet är förmodligen inte sagt även om samfundet idag har en ansenlig omsättning där ungefär hälften av intäkterna går till arrendet och hälften till förvaltning, underhåll och utveckling.
Besök Christianias hemsida om du vill veta mer om historien eller vad som är på tapeten just nu.

Christianias målsättning nedtecknad 13 november 1971

Christianias målsætning er at opbygge et selvstyrende samfund,
hvor hvert enkelt individ frit kan udfolde sig under ansvar over for fællesskabet.

Dette samfund skal økonomisk hvile i sig selv,
og den fælles stræben må til stadighed gå ud på at vise, at den psykiske og fysiske forurening kan afværges.

Således formuleret af Sven, Kim, Ole, Kim og Jacob med ret til forbedringer.

Kontrasten nästan bisarr

Mitt resesällskap blev kvar i Nyhavn efter turen till Christiania och ville ladda inför konserten, medan jag kände att jag ville ladda upp med en stund i sängen på hotellet. Från en värld till en annan och snart skulle vi få vara med om en fjärde metallisk dimension; Pre Party på galna High Voltage. Ett ställe där raggen reser sig redan i dörröppning och pulsen går upp i max när du närmar dig bardisken och möts av bartenderns uppfordrande blick.

Den fjärde dimensionen och 48 000 galna fans på Parken

Trötta men nöjda tog gänget farväl av den Danska huvudstaden, satte sig i minibussen och tillsammans surrade vi hemåt...

Special thanks to High Voltage, probably the best rock club in the world