© Text och bild Tommy Sörstrand för UNIKABOXEN.NET 2015
Dalarna är ett spännande landskap. Lite vilda västern och ett landskap som både bjuder in och stänger ute. Klassiska turistmål som Falu koppargruva och Dalafjällen har lockat människor sedan ordet turism började användas i slutet av 1800-talet. När Svenska Turistföreningen bildades 1885 var ambitionen att stolt visa upp och tillgängliggöra nationens sevärdheter i sann nationalromantisk anda och med Svensk storslagen natur som bas. Dalarna förstod tidigt att utnyttja trenden med turismen. 1928 startades industriell tillverkning av Dalahästar genom bildandet av Nils Olsson Hemslöjd. Dalahästen är den souvenir som flest utländska turister köper som ett minne och symbol för Sverige. Några år tidigare 1922 hade det första Vasaloppet haft premiär, som verkligen skulle sätta Dalarna på kartan. Från första loppets 119 startande växte det snabbt i antal och 1977 nåddes den magiska gränsen 10 000 deltagare. Idag är Vasaloppet inte bara världens största skidtävling utan en arena för olika discipliner som lockar över 90 000 anmälda skidåkare, cyklister och löpare varje år. 2015 anordnades Cykelvasan för sjunde året och jag med polaren Per var två av 13 000 anmälda cyklister, som skulle kämpa de nio milen från Sälen till Mora.
Bilderna ovan och nedan är från Orsa och Orsa Rovdjurspark.
Trots satsningarna på turismen och anpassningar för besöksnäringen har Dalarna lyckats på många sätt behålla sin integritet och sina lokalt begränsade särarter. Kanske är det inte trots utan tack vare detta, som vi fortfarande i Dalarna har byar med ett eget språk och andra kulturella unikiteter. Att Dalmasarna värnat sitt och ibland vänt ryggen åt övriga Sverige och världen har skapat ett intresse för landskapet och vad landskapet kan bjuda på. Genom Falu koppargruva blev Dalarna centrum för en massiv arbetskraftsinvandring under Sveriges stormaktstid på 1600-talet. Olika kulturer blandades som ställde nya krav avseende företagsledning och anpassning. Integration och gemensamma mål blev viktigt på samma sätt som det är idag, men gärna inom segregerade ordnade former. Idag pratar vi gärna om en samhällelig integration för alla till något diffust som vi inte riktigt kan sätta fingret på. Då avsåg man med integration; lydnad och förståelse för ett isolerat mål inom ramen för övergripande lagar och förordningar. Segregering utnyttjades för att uppnå styrka, motivering och engagemang inom gruppen och parallellt för att kunna kontrollera och bestraffa de som inte höll sig inom ramarna. Dagens debatt färgad av 1900-talets olika avarter av rassegregering sätter ofta likhetstecken mellan segregering och diskriminering. Det är inte så konstigt, men på samma sätt kan integrering vara lika diskriminerande. Särskilt om vi i denna integreringsprocess upplever personliga förluster.
Eftersom vi ville förbereda cykelloppet på plats hade vi hyrt en stuga på Sollerön strax utanför Mora. Vi bodde där i en vecka innan loppet och tränade. Mellan träningspassen gjorde vi utflykter och bekantade oss med landskapet.
Så med upptäckarglasögonen på åkte vi runt och gjorde några fynd. Hos Engströms i Våmhus fann vi svetsarglädje, nostalgi och hästkraftsstinna vrålåk. Notera den fina leksaksbilen. Vilken dröm att ha en sådan Far.
Trots bevarade fäbodar och bruksmiljöer med några av landets äldsta trähus är det inte långt till Stureplan. Tröttnar du på kulturhistoria är det bara att köra upp till Lindvallen, Sälen, Dalarnas Las vegas. Inför Cykelvasan var trängseln, kommersen och intensiteten på topp och alla med intresse för mountainbikes, träningskläder, energidrycker och annat som hör sporten till var där. Det snygga folket var om möjligt ännu snyggare i tajta trikåer, som tydligt speglade deras livsstil och karaktärsfulla leverne. Musik dunkade ur uppställda högtalare. Kontrasten till det omgivande landskapet med Dalafjällen var total.
Lindvallen verkar ha lyckats med det som andra misslyckats med. Här expanderar man medan andra lägger ner. Till och med längs våra Europavägar är det svårt att driva serviceinrättningar med ambitionen att ha öppet året runt. Några månader på sommaren kan funka, annars möts du av det trista beskedet att det är stängt; Öppnar igen 10 juni. Det känns som vi skulle behöva vara fler i detta avlånga land för att få snurr på kommersen och öka servicegraden i glesbygden. Idéer verkar det finnas och läckra miljöer byggs upp, som nedan, med stor fantasi och hängivenhet, men var är människorna?
Låter kanske fördomsfullt, men jakt, fiske och amerikanska bilar är något som intresserar människor här och även i andra delar av landet norr om Dalälven. Det blir på någotvis en spegling eller förlängning av de fria öppna vidderna och den bevarade vildmarken. Symboler för frihet i ett landskap där friheten hårt påverkas av arbetslöshet, nedlagd service och oro för framtiden.
Visst kan det då vara skönt att med en bössa på axeln vandra ut i skogen och skjuta en tjäder eller efter tusen timmar i garaget sätta sig bakom ratten för en provtur i sin V8-matade 50-tals jänkare. En frihet att göra som man vill för en gångs skull och skita i morgondagens krav och måsten. Lite vilda västern.
Sollerön ligger en bit ut i Siljan, men med broförbindelse till fastlandet.
En bländande vacker plats med en mycket intressant historia. För mer än 300 miljoner år sedan träffades jorden av en meteorit. Den slog ned just här i det område som geologerna kallar Siljansringen. En krater med en diameter på 50 km bildades. Den största kraterstrukturen i västra Europa.
Efter meteoritnedslaget följde många miljoner år under vilka nya lager av bergarter bildades och eroderades bort, senast genom istidens inverkan. Men än idag finns kraterstrukturen kvar och tack vare nedslaget är Siljansområdet idag en av mycket få platser i Sverige där vi kan studera de välbevarade sedimentära bergarterna, skriver Sara Johansson i Geoturism i Siljansområdet, ett enskilt arbete på Uppsala universitet från 2012.
Stay tuned and keep that crazy feeling at UNIKABOXEN.NET...
© Text och bild Tommy Sörstrand för UNIKABOXEN.NET 2015