UNIKABOXEN besöker Ny Carlsberg Glyptotek

För första gången fick jag nu tillfälle att besöka detta tempel för dyrkare av antik marmor. Trots att jag i min ungdom var bosatt i Köpenhamn i nästan fyra år och trots flera seriösa försök tillsammans med min fru, har det aldrig blivit av förrän nu. Förväntningarna var enorma när vi passerade Tivoli och närmade oss den mäktiga byggnaden som industrimagnaten och konstsamlaren Carl Jacobsen lät uppföra här 1896 i samverkan med Köpenhamns stad och den Danska staten, för att skapa ett offentligt rum för sin enorma samling av antik och samtida konst.

Det första komplexet bestod av tre flyglar och ritades av arkitekten Vilhelm Dahlerup inspirerad av Venitiansk renässans. Kort efter invigningen vidgades planerna och en fjärde flygel beställdes. En flygel för de antika samlingarna. Hack Kampmann fick uppdraget och skapade en byggnad i mer klassisk stil som omfattade den kolonnklädda festsalen. För att fullända byggnaden skapade Dahlerup samtidigt en vinterträdgård i mitten av de fyra flyglarna prydd av en mäktig glaskupol. Alltsammans stod klart 1906. Carl Jacobsen var grundaren av bryggerijätten Ny Carlsberg, varför byggnaden fick namnet Ny Carlsberg Glyptotek. Redan 1902 bildade han en fond för att säkra driften av muséet och idag finansieras verksamheten av fonden och den Danska staten.

Den antika samlingen är minst sagt imponerande och känslan är helt magisk. Ett otroligt arv som överlevt 2000 år och som fortfarande sänder ut signaler till betraktaren. Personliga signaler med individuella budskap. Varje skulptur verkar vilja berätta sin historia.

Den hårda marmorn är förvandlad till prasslande siden och kinderna på de förstenade ansikterna är mjuka som persikor och du lockas att smeka dem.

I en tid som här i väst präglades av hänsynslös nationalism i kombination av upptäckariver förflyttades stora delar av det antika arvet från sina ursprungsplatser till museum och privatsamlingar i norra Europa. Troféer som signalerade makt och inflytande och utnyttjades flitigt i propagandan om de nordiska folkens överlägsenhet. Idag får vi ändå tacka en stor del av dessa gravplundrare och konsttjuvar för att vi har dessa samlingar och möjligheten att få njuta av dessa ovärderliga konstskatter. Utan deras handling, utan deras tvivelaktiga syften hade världen kanske gått miste om allt detta.

Det upplysta porträttet av Gnaeus Pompeius Magnus ovan till höger är ett av Glyptotektes förnämsta verk och räknas till ett av de främsta antika Romerska porträtten överhuvudtaget, som bevarats till eftervärlden.

Marmorporträttet kommer från en rik adelsfamiljs gravmonument i Rom och härstammar från en bronstaty samtida med Pompeius, som levede 106 – 48 f.Kr och var en mycket känd och mäktig fältherre och politiker i den absoluta toppen vid sidan av Julius Caesar.

Porträttsamlingen är magnefik och innehåller förutom byster några förnämliga statyer. En av dem mest omskrivna porträtterar Livia, kejsar Augustus hustru. Hon går att skymta bakom porträttet av Pompeius i mitten av salen. Statyerna stod en gång i en så kallad Romersk villa. I detta fall ett sommarresidens vid Neapelbukten. Kejsarfamiljen och det rika toppskiktet i Rom for gärna ut till havet om somrarna för att njuta sitt otium.

Att njuta sitt otium var för en välbärgad elit i det Romerska samhället något som kan liknas vid vår semester. Romarna uppfattade arbete som ett nödvändigt ont och begreppet otium stod för all sorts frihet från plikter och uppbundenhet; ett idealtillstånd som möjliggjorde bildning, konstnärskap och njutning – alltså sysselsättningar utan materiell vinning som mål. Uttrycket förekommer hos Cicero i Pro Sestio, där han skriver om att de som styr staten har till uppgift att ge medborgarna …cum dignitate otium – fred med värdighet i Gerhard Bendz översättning.

Det var förhållandevis lugnt i den antika paviljongen och jag hade för länge sedan tappat kontrollen över var min hustru kunde befinna sig, så långa stunder var det bara jag och den uttrycksfulla marmorn. Tror inte att man behöver som jag vara såld på antiken för att uppleva ett stort mått vördnad på gränsen till ett andligt kittlande. Trots de tomma ögonen är uttrycken i dessa stenansikten så levande och så närvarande.

Ett porträtt var tidstypiskt målat för att visa hur det kunde sett ut för 2000 år sedan. Vi är dock så vana vid dessa bleka släta figurer att färgen mest påverkade upplevelsen negativt och skapade en känsla av onödig tydlighet, nästan påträngande.

Dianahelgedomen i Nemi. Ovan till höger Diana själv avbildad. Mannen med blomsterkrans från första århundradet kan enligt muséet vara en segrare i en musikalisk tävling i samband med firandet av Diana. I den Romerska mytologin var Diana en mångudinna som beskyddade jakt och kyskhet, men anropades också vid barnafödande för stöd och hjälp. Hennes förnämsta helgedom i Italien var en helig lund vid Nemisjön i närheten av Aricia. Sjön kallades Dianas spegel. Diana motsvaras i den Grekiska mytologin av Artemis. Blomsterkransen för dock mina tankar till Evert Taube och vårt Svenska midsommarfirande. Vem vet, det kanske inte är så långsökt, eftersom firandet av sommarsolståndet är en gammal hednisk sed, som kanske har sitt ursprung kring medelhavet.

Gudar och gudinnor tillsammans med kejsare och deras gemål, men också vanliga kändisar förekommer i detta gigantiska galleri.

Ovan till vänster en bronsstaty från 470-460 f.Kr och till höger en bronsstaty från 200-talet.

Den Grekiska skulpturkonsten var i likhet med dess mytologin något som Romarna såg upp till och försökte efterskapa. Ibland användes Grekiska original som bas och gjordes om för att bättre passa den nya tiden.

Någon stereotyp för hur konstnären skulle porträttera sin modell verkade inte existera, så som vi är vana att medeltida härskare porträtterades inom bildkonsten. Här är det ofta en naturalistisk skildring som skapar ett fantastiskt galleri av mänsliga uttryck.

Sura, glada, seriösa, stolta, alla uttryck finns representerade och verkar vara en spegelbild av personen bakom porträttet på ett högst avslöjande sätt.

Ovan till höger en originalbyst av en Romare från 200-talet f.Kr. Han känns så modern att tanken svindlar vid åsynen av verkets ålder. Nedan till vänster om Diana och Afrodite en samling upphittade näsor. Ett nasotek.

Den Egyptiska gåtan lämnar nog ingen oberörd. Ovan ett urval porträtt. Från vänster 1. Man i bön från 1700 f.Kr. Det vackra och skickligt utförda 2. svarta kungahuvudet föreställer Farao Amen-em-hat III som regerade perioden 1842-1795 f.Kr. Under hans tid som regent fick den mänskliga personligheten lov att framträda när en Farao skulle gestaltas. Tidigare hade Egyptierna avbildat sina Faraoner som gudar vilket gör detta otroligt vackra ansikte, som ursprungligen satt på en kropp, till ett av världens första och äldsta porträtt i dess sanna mening. 3. Sandstensstatyn föreställer Guden Sebiumeker och härstammar från första århundradet f.Kr. Fyndplats Meroë i Sudan. Längst till höger 4. Guden Amos porträtterad på 1300-talet f.Kr.

Porträtt av Farao Amen-em-hat III 1842-1795 f.Kr. Kanske världens äldsta porträtt.

Att närma sig Egyptisk konst är en än mer svindlande upplevelse jämfört med Romarriket eftersom perspektivet i tid blir nästan ogreppbart. De flesta av fynden som presenteras på Glyptoteket är omkring 4000 år gamla eller äldre. Deras avtryck och existens känns ibland så avlägsen och ändå så fulländad att det endast kan förklaras med utomjordisk närvaro. En etablering på Jorden av någon intelligens från en annan planet, som kom och som sedan lämnade oss. Så är det naturligtvis inte även om tanken kan kittla vår fantasi. Fakta kvarstår dock att även om en hel del kunskap och idéer förts vidare är en hel del gåtor fortfarande olösta och höljda i mystikens dunkel.

Precis som Romarna tittade på Grekerna och utvecklade lånade ideal till sina egna hittade de hos Egyptierna också kulturinslag som lockade och såsmånigom anammades. Balsamering av de döda blev en trend hos de Romare som bosatte sig i Egypten efter att regionen införlivats i det Romerska imperiet på 30-talet f.Kr. De Romerska mumierna skiljde sig dock på ett plan. Istället för en mask målades ett naturalistisk porträtt i klassisk Romersk stil för att täcka den dödes ansikte.

De magiska ögonen på Nekhet-Kawis mumiekista var en vanligt förekommande multi-symbol för Egyptierna. De gav för det första synen tillbaka till den döde, så han kunde se ut i de levandes värld. För det andra beskyddade symbolen mot allt ont. För det tredje symboliserade de den dödes pånyttfödelse till ett nytt liv. Kistan är daterad till perioden 2150-2050 f.Kr.

Örnvingarna på den relief som är upphängd över den portal som leder ner till Glyptotekets gravkammare får mig att tänka på Roms fiender omkring 200-400, Sasaniderna och deras soltempel i det forna Perserriket. Deras religion Zoroastrismen byggde liksom den Egyptiske Faraon Echnatons Aton-kult på en monoteistisk gudsuppfattning, med tro på endast en Gud. Fortfarande används örnvingarna som symbol i smycken och ibland som tatueringar.

Smycken med forntida symbolik som används idag. Bilder hämtade från Google.

Nedan till vänster en detalj från ett stort stenmonument med Kung Ramses II och Guden Ptah.

Skapelseguden Ptah (th) griper Kungens hand och för honom fram. Kungen och Guden är lika stora. Budskapet är klart; Här kommer två gudar. Egyptierna ansåg att deras Kung var en Gudason, som var sänt ner till jorden för att regera Egypten och resten av världen. Monumentet kan ses som politisk propanganda för att skapa lydnad, men är snarare en magisk besvärjelse om att Guden accepterar Kungen som sin son och därmed Egyptens rättmätige härskare. Symboliken känns igen, bland annat från mosaikerna i Hagia Sofia, Istanbul. Där är det den Romerske kejsaren som avbildas tillsammans med Jesus och visar på Kejsarens andliga stöd från de högre makterna. Den Egytiska skulpturen är från perioden 1290-1224 f.Kr.

Samlaren Carl Jacobsen hade en särskilt intresse för skulpturer, då han menade, att den tredimisionella konsten var den konstform som bäst skildrade människans egna grundvillkor. Han var förtjust i samtida Franska konstnärer och for på årliga besök till utställningar i Paris.

En av samlingens viktigaste attraktioner är Borgarna från Calais av Auguste Rodin ovan till vänster.

1884 mottog Rodin en beställing från Calais på ett monument över de legendariska borgarna, som 1347 räddade staden från Engelsmännen. Rodin ville visa spännvidden i männens sinnestillstånd – från resignation till desperation – och lät dem efter sin egen tolkning ...framstå som individer; i den obeslutsamhet, som kommer till uttryck under en sista inre kamp mellan deras hängivenhet till sin stad och deras rädsla för att dö, är den enskilda individen isolerad i förhållande till sitt samvete.

Carl Jacobsen, såg Rodins mästerverk Tänkaren på den franska utställningen i København 1888 och från 1900 började han att köpa konstverk direkt av konstnären, som han gärna besökte i Paris. Jacobsens samling på 24 skulpturer har sedan vuxit till Glyptotekets nuvarande antal 43.

Carl Jacobsen var starkt influerad av samtida skulptörer och hans önskan var att genom Glyptoteket skapa ett utställningsfönster för dessa tidens mästare. Mästarnas mästare, föregångare och stilbildare i nyklassicism är den Dansk/Isländske skulptören Bertel Thorvaldsen. Hans elever Freund, Bissen och Jerichau är rikligt representerad på muséet. Bertel Thorvaldsen föddes någon gång på 1770-talet och dog 1844 i Köpenhamn. Han var under större delen av sitt liv verksam i Rom. Många av hans verk finns samlade på Thorvaldsens Museum. Han är också representerad på Louvren i Paris. En av Thorvaldsens mest berömda skulpturer är Den uppståndne Kristus, vars formspråk känns igen i den Kristusgestalt som finns på Glyptoteket.

Muséet själv beskriver samlingen som en demonstration av sökandet efter nya ideal och förebilder, både när det gäller motiv och formgivning. Arvet efter den berömde och populäre Thorvaldsen skapade förväntningar som var tunga att leva upp till, men resultatet är facinerande.

Människokroppen i lera, gips och trä återberättar den Nordiska mytologin, och bibelns förhållningsregler, men också socialrealism finns med som motiv.

Form och innehåll närmar sig varandra i en spirande symbolism,
med trovärdiga skildringar av männskliga skepnader formgivet i skulpturens gestik och positioner.

Dramatiskt vridna kroppar, ansikten fulla av uttryck och en sensuell nakenhet varslar början på ett modernare skulpterande i Danmark.

Tanken med mina bilder är att mer förmedla en känsla än att rada upp verk och deras upphovsmän. Min förhoppning är att detta ska locka till ett besök i detta fantastiska tempel för dyrkare av skön konst.

Violinisten ovan till vänster är ett verk av den Franske skulptören E. Delaplanche och blev inledningen på Carl Jacobsens konstsamlande. Verket som konstnären döpt till La Musique köptes in i Paris 1878. Redan 1882 hade Carl samlat så många verk att han öppnade vinterträdgården i sitt hem i Köpenhamnstadsdelen Valby för allmänheten och redan då kallade han sin konstlokal för Ny Carlsberg Glyptotek.

Glyptotekets samlingar innehåller också en hel del måleri; de Franska impressionisterna blandas med representanter från guldåldern i Danskt måleri åren mellan 1800-1860. Allt sammans sparade jag till nästa besök.

Detta mitt första besök tillät inga avsteg från skulpturerna. Framförallt var det den antika samlingen som lockade och som överträffade mina förväntningar. Nästa gång ska jag ge måleriet en chans, för jag är inte klar med Glyptoteket. Det blir man nog aldrig. En underbar plats för meditation och eftertanke.

Stay tuned and keep that crazy feeling at UNIKABOXEN.NET...