UNIKABOXEN besöker Kusamas värld på Moderna Museet

En upplevelse utöver det vanliga

Att gå på en konstutställning kan förmedla olika känslor. Tavlor snyggt arrangerade och kategoriserade, som imponerar och inspirerar i bästa fall. Det hör inte till vanligheterna att du som besökare blir en aktiv del i utställningen och själv deltar i installationerna genom speglar och vatten. Ólafur Eliasson gjorde en bejublad utställning i januari här på Moderna Museet, som jag och hela min familj besökte. Det var min första kontakt i vuxen ålder med en konstart som aktivt bjuder in besökaren att delta i konstverken med möjlighet att påverka upplevelsen. Då byggde mycket på projicering, ljus och färgad plast, medan Kusamas multikonst innehåller i princip allt, men samtidigt inom en strikt individuell ram. Skulpturer, traditionell tavelkonst blandas med fantasifulla installationer och rum för individuella upplevelser. Inför utställningen besökte Erik Augustin Palm det anspråkslösa mentalsjukhus i Tokyo där Kusama tillbringat de senaste 40 åren med en förhoppning om att få en intervju med konstnären inför utställningen i Stockholm. Det blev dock ingen intervju, men ändå en belysande artikel publicerad i SvD den 5 juni 2016, baserad på en mejlkonversation;

Från en dryckesautomat köper jag en flaska grönt te och sätter mig i sjukhusets entré, som är öppen för allmänheten. Det är helt stilla, och tomt förutom en halvsovande vakt i ett litet rum bredvid receptionen, som för tillfället är stängd. Det här blir det närmsta jag kommer denna mytomspunna konstikons yttre verklighet. 87-åriga Yayoi Kusama har inte orken att genomföra mötet, utan svarar istället på mina frågor via mejl.

"Jag arbetar från morgon till kväll och lägger så mycket tid på konsten att jag glömmer att äta”, skriver hon i sitt mejl. ”Jag lever för skapandet, det är vad allt handlar om för mig, och på så sätt finns det ingen egentligen distinktion mellan min vardag och min konst. Att skapa gör mig lugn, och jag fortsätter att göra det med hoppet om att jag ska snart ska kunna känna mig bättre fysiskt igen."

Trots att Yayoi Kusama för tillfället känner sig fysiskt nedsatt är hon högaktiv i ateljén. Just nu arbetar hon med serien My eternal soul, som först var tänkt att innehålla 100 verk, men där hon har klarat av 500 av de totalt 1000 verk som nu är målet.

Angående hennes ständiga tema; dessa prickar, förklarar hon för journalisten att det handlar om oändligheten. Att hennes konst ska fortsätta att leva även efter den dag hennes fysiska liv avslutats, att skapandet är odödligt och bortom vår sinnevärld. Erik Augustin Palm formulerar det på följande sätt; Ambitionen är att genom konsten transcendera döden.

"Jag vill fortsätta verka som konstnär även efter att mitt liv är över. Jag skapar varje dag, ger allt av mig själv, och hoppas att mina verk berör folks hjärtan efter min död, vidare in i framtiden."

Samma strävan finns i polkaprickmönstren, menar Kusama.

"Polkaprickar är oändliga former, en polkaprick utgör sitt eget liv, och solen, månen och stjärnorna är alla enskilda polkaprickar bland miljoner. Vi är också polkaprickar. Och en polkaprick kan aldrig existera på egen hand, den behöver fler prickar för att kunna existera."

Yayoi Kusama föddes 1929 i Nagano-prefekturen, nordväst om Tokyo. Anses vara Japans största levande japanska konstnär. Började teckna som barn. Redan i tioårsåldern började hon använda prickar som återkommande motiv, som utlopp för sina hallucinationer och sitt tvångssyndrom, något som Kusama lidit av hela livet. Sedan 1977 bor hon på Seiwa Hospital, ett mentalsjukhus hon frivilligt skrivit in sig på och där hon har sin Ateljé strax utanför sjukhuset i samma kvarter.

Konstnärskapet inbegriper ett stort antal konstformer; teckningar, målningar, installationer, skulpturer, modekreationer, litteratur och performancekonst.

Har fått flera tunga utmärkelser; de två japanska ordnarna Den uppgående solens order och Praemium Imperiale, samt franska Arts et Lettres-orden. Hon har också ett rekord för en levande kvinnlig konstnär; ett av hennes verk ropades in för 5,1 miljoner dollar på Christie's i New York 2008.

Utställningen Yayoi Kusama - I oändligheten visades på Moderna museet och ArkDes 11 juni - 11 september. Utställningen är ett skandinaviskt samarbete som även har visats på Louisiana utanför Köpenhamn och HOK utanför Oslo, och som efter Stockholm avrundas på HAM i Helsingfors.

Utställningen beskriver också hennes liv i ett avantgardistiskt New York med fotografier och filmer. Erik Augustin Palm sammanfattar dessa tjugo år av hennes liv i artikeln;

Hennes USA-period hade en avgörande inverkan på hennes konstnärskap, och markerade starten på den upplösning av gränser – geografiska såväl som konstnärliga – som sedan dess har genomsyrat hennes skapande. 1957 flyttade Kusama till Seattle och sedan vidare till New York, där hon blev del av 60-talets avantgarde. Där började hon föra in politiska budskap i sin konst, och aktivt ta ställning för minoriteter – parat med ett växande uppvisande av förakt mot heteronormativitet, delvis grundat i de traumatiska upplevelserna av hennes föräldrars dysfunktionella relation. Under åren i USA märktes också hennes paradoxala inställning till sex. Å ena sidan levde hon i celibat – vilket hon har gjort större delen av sitt liv – å andra sidan använde hon sex som ett inslag i sin konst. Hon arrangerade orgier där hon målade deltagarna, och erbjöd sig vid ett tillfälle att ha sex med president Richard Nixon om han stoppade Vietnamkriget.

Birgitta Rubin fick också en e-post intervju med konstnären inför utställningen publicerad 2016-06-07 i DN. På frågan; Upplevde du dig som en del av popkonströrelsen, minimalismen, konceptkonsten? svarade Kusama rakt:

–Med ansträngning och övertygelse hade jag påbörjat Yayoi Kusamas konst. Ingen kan krossa denna värld. Det är inte popkonst eller minimalism, inte heller abstrakt expressionism, utan Kusama-konst.

Jag njöt verkligen av utställningen och fick ut mycket av den i form av inspiration och vägledning, men det var först framför datorn med min enkla dokumentation, bilder tagna med min Iphone, som det roliga började. När jag bläddrade bland fotografierna hände någonting. Skaparglädjen infann sig och jag formligen sprutade ur mig olika varianter av Kusamas konst formade på mitt sätt. Blandade friskt med tillgängliga bilder från nätet och efter urval blev detta resultatet. En hyllning till Kusama, som om hon skulle se detta, förhoppningsvis har en tillåtande och förlåtande attityd. Jag vill asolut inte göra anspråk på att vara någon tolkare och det är möjligt att kompositionerna retar gallfeber på några, men jag kunde inte låta bli. Det var så roligt.

Konsten ska alltid vara fri. Fri från kommersiella intressen och oberoende. Helst ska konstnären svälta och rentav dö innan kommersiella krafter kan ta vid och slå mynt av det uppoffrande arbetet. Konstnärer som inte lider som Kristus på korset tas inte riktigt på allvar. En lite konstig attityd eftersom de flesta av oss är beroende av att några begåvade själar kan ge oss någonting mer än överlevnad, en dimension bortom det vi förstår och känner igen. Kusamas samarbete med bland annat Luis Vuitton skapar denna misstänksamhet som inte Birgitta Rubin kan låta bli att fråga henne om i e-post intervjun.

Varför har du samarbetat med stora kommersiella modemärken?

–De har samma seriösa attityd till konst som jag så jag respekterar dem som stora modeskapare. Dessutom förstår de essensen i min konst.
De arbeten vi har gjort tillsammans bygger på min filosofi och konceptet med prickar och nät.

Fem prickar av fem möjliga

Utställningen får full pott av UNIKABOXEN med motiveringen Årets viktigaste utställning!

Stay tuned and keep that crazy feeling!