|
Groupie - Samir & Victor
Trallvänlig med ett hyffsat scenspråk. Kuberna som ändrade bilder skapade effekt och något för grabbarna att stå på för att ta plats på den stora arenan. Kanske större betydelse live än i TV-soffan. Framträdandet får godkännt, men låten var alldeles för tunn.
|
|
Building it up - JTR
Inget nytt och ett platt framträdande utan visuella hjälpmedel gjorde att bidraget snabbt glömdes bort trots oklanderlig stämsång och tjatig refräng.
|
|
Make me (la la la) - Dinah Nah
Schysst koreografi gjorde numret intressant. Ganska bra danslåt som hade kunnat hottats upp med en bättre text och en vassare produktion. Nu blev behållningen dansarna på scenen och att Malin Dinah Sundström fått ordning på rösten.
|
|
Jag är fri (Manne leam frijje)
- Jon Henrik Fjällgren
Här pratar vi scenshow. Så mäktig och innehållsrik att jag stundtals tappar bort artisten bland schottisdansande låtsassamer, pukor och konstsnö. En härlig låt som ingår i den Svenska etno traditionen. Hade kanske hellre sett en Pontare bredvid Jon Henrik istället för tre hängande körtjejer.
|
|
Can´t hurt me now - Jessica Andersson
Kan inte släppa likheten med Bob Dylans Knocking on heavens door och det spelar ingen roll att Jessica framför låten med stram ellegans och intim charm. Snyggt som fan och med kvällens enda mobilljusshow. Klassiskt mellodrama.
|
|
|
|
Forever starts today - Linus Svenning
Mäktig scenshow även om vi sett varianten i många tidigare års bidrag. Låten hade behövt en mäktig sångare för att matcha scenshowen. Linus nådde inte fram och det hela blev alltför surt för mig. Förstår att Linus är en het artist och att det var nog mer hans popularitet hos fansen än låt och framträdande som tog detta bidrag till final.
|
|
Don´t stop - Isa
Årets popigaste bidrag. Lite Spice Girls känsla och mycket energi från den blott 16-årige Brommatjejen Isa Tengblad. Inget som kommer att gå till Mellos Hall of Fame, men en eloge för ett bra framträdande.
|
|
Möt mig i Gamla Stan - Magnus Carlsson
Finalens andra klassiker. Snyggt hela vägen, men det hjälper inte. Särskilt inte när du har två minuter på dig att frälsa världen. Då räcker inte din scennärvaro, charm och röstresurser. Låttiteln var inte rolig. Gamla Stan?
|
|
Sting - Eric Saade
Utmanaren och charmören Eric flirtar med Hollywood och en smula burlesque i sin låt som framförs på ett spektakulärt och för låten passande sätt, med en vass avslutning, där Eric och två dansare hänger i en korg över publiken. Bra men inte tillräckligt bra. Lite lik i genre årets engelska bidrag.
|
|
Don´t stop believing - Mariette
Inte så tokigt Mariette, men är det här du? Lite för mycket Loreen-etno för att det här ska kännas nyskapande och att jämföras med Loreen blir övermäktigt för de flesta. Bra sång men trots det hoppfulla budskapet lite dystert.
|
|
Guld och gröna skogar - Hasse Andersson
Charmigt, ödmjukt och förlösande töntigt. Kvällens mest dansanta bidrag med dansbanetema och det mest Svenska. Härlig energi, men inte min favoritgenre.
|
Som vanligt en alldeles särskild stämmning i och utanför arenan inför kvällens drabbning.
Trots att hela evenemanget är anpassad för TV är känslan ändå otroligt mäktig när du bänkat dig i publikhavet.
Många schlagerfans är väl förberedda med alla de tvingande attributen trots att mello blivit så mycket mer än bara schlager.
En osynlig stjärna var som vanligt den ständige studiomannen Henric Von Zweigbergk.
Med fast hand regiserade han publiken för att skapa kvalitet och TV-underhållning i världsklass.