Stockholm Pride Week 2022

Innan ordförande för Stockholm Pride Fredrik Saweståhl klippte bandet, som vice ordförande Susan Laamanen och Michal Budryk höll upp, sades några väl valda ord om behovet av att manifestera kärlek och mänskliga rättigheter i en värld som hårdnat och backat från tidigare framgångar.

RFSU:s fördbundsordförande Hans Linde, bilden till höger, var årets officiella invigningstalare för Pride House.

Pride är ett tillfälle för stolthet och fest. Att få vara stolt över de vi är och fira alla de segrar som vi vunnit tillsammans.

Men Pride behöver också en protest mot de orättvisor och den diskriminering som hbtqi-personer möter runt om i världen – och i Sverige. (från East Pride i Norrköping den 28 augusti 2021)

Invigningen förgylldes av magisk sång från fantastiska Sylve och efter den officiella invigningen stod alla rum i konferensen på Clarion Hotel Stockholm redo för att ta emot årets besökare för samtal, seminarier och workshops.

Gunns gunstling Sylve träffade jag första gången i Köpenhamn under World Pride 2021. Ett kärt återseende och kul att få ta del av utvecklingen, både under den officiella invigningen i föreläsningssalen och senare på kvällen från den lilla scenen i hotellfoajén med lite större publik.

Här kommer vi inom kort ha en riktig entertainer med en gudabenådad röst, som skapar gåshud. Gunn (DJ Gunn Lundemo) berättade vidare att framträdandena och valet av artister på stora scenen i Pride Park skulle som tidigare år koordineras av henne. Förväntningarna på Pride Park och utbudet, med ett grumligt nostalgiskt minne av 2019 års festival, var naturligtvis enorma, men det skulle senare i veckan visa sig att hon i princip överträffade sig själv. Sylve var bokad för stora scenen men också med som volontär backstage och assisterade där det behövdes.

Årets hashtag #dagsattbekännafärg refererar till att det är valår i år. Att rösta är inte bara en rättighet utan även skyldighet i en demokrati och även om Stockholm Pride är en opolitisk organisation är politiken central och kraven på politikerna många.

Mingel Martin back in business

Ordningen återställd när Clarion Hotel Stockholm på Ringvägen åter stod värd för Pride House och ansvarade för invigningsfesten. Martin Edlund tillsammans med sitt team, gästande artister och en mängd entusiastiska besökare lyckades tycker jag återskapa stämningen från 2019.

Det tog dock ett bra tag innan den riktiga feststämningen kom och timmarna från att bandet klipptes av Fredrik Saweståhl till att det hände något blev för några av mina vänner alltför lång. Mitt tålamod däremot belönades med många härliga upplevelser både på och utanför den lilla scenen.

Först ut att ratta kontrollerna från DJ-båset var Leo.B. Denna fräcka och självsäkra karaktär som häcklat och manat på publiken sedan starten av Stockholm Pride (åtminstone de tolv år som Unikaboxen varit engagerad) är alltid lika kul att träffa. Mångsyslaren och konstnären med tusen strängar på sin lyra, som till vardags kombinerar ett DJ-jobb hos Navid Kabiri och Club Backdoor med sin butik/ateljé på Söder och ett jobb som kyrkvärd i Katarina kyrka, hos den vidsynta och öppna kyrkoherden Camilla Lif . Både Club Backdoor och Katarina kyrka har under året uppmärksammats av Unikaboxen med var sitt reportage tack vare denna Leo Berglund. Förutom att vända plattor och stå i kyrkan har hon ett brokigt förflutet som hon berättade om i podden Bögministeriet för ett antal år sedan. Där berättade hon om att vara den enda kvinnan i After Dark, tiden med Jonas Gardell på Maxim med showen Mitt enda liv, etablerandet av epitetet Druga, projektet Wig Stockholm, maskeradbutiken på Folkungagatan, Åre Gay Days och kärleken till bögarna och hur det är att vara the only straight in the village utan att vara en faghag.

Vi verkar ha en hel del gemensamt Leo och jag och kanske är det därför vi gillar varandra. Tror att vi båda älskar människor och människor som får saker och ting att hända. Begreppet Gay blir då lite vidare och kanske kan omfatta även oss, även om jag inte på långa vägar uppnått den status som Gayikonen Leo. B har.

Nya och gamla ansikten

Första artisten som äntrade scenen var Johan Huumonen, med artistnamnet Johan Huumo. Han framförde den officiella Pride-låten Dancing on a rainbow, skriven av Ole Ornered. Bilder ovan. Förvisso var Johans ansikte känt för mig och Unikaboxen, men att han kunde sjunga var något nytt.

Jan-Erik och jag har firat Stockholm Pride sedan 2012, då vi möttes i Pride Park Tanto. Hans pojkvän har varit med nästan lika länge och tillsammans har vi många fina Pride-minnen. Ett roligt konstaterande uppstod i år när vi hade en gemensam konversation med en stark profil inom regnbågsrörelsen, Sue Sanders, Professor Emeritus och styrelsemedlem i Schools OUT UK, en organisation för att skapa säkerhet i skolmiljön för lärare, elever och personal som inte bekänner den heterosexuella normen. Det visade sig att Sue och Jan-Eriks Mamma var väldigt lika varandra. Det blev några bilder och vi bytte visitkort.

Nya bekanta, som senare hängde med hela veckan var tvillingarna William och Fredrik. Med sitt filmteam dokumenterade de hela Pride-veckan och allt som rörde sig. Med massor av humor, erfarenhet och otroliga berättelser tillförde de en extra krydda till evenmangen under veckan. På bilden till höger är det en av tvillingarna William Prado med en av sina potenta kameror, som jag lyckades fånga på bild.

Tvillingarnas historia och personliga upplevelser skulle räcka till ett helt eget reportage. Som fotograf måste man lära sig att ha tålamod och inte bli irriterad över all väntan. Att hantera dötid och alltid göra det bästa av situationen kunde verkligen detta radarpar. Tillsammans med dem fanns det ingen dötid. Under veckan växte bara initiativen och när vi tröttnade på artister och känt folk filmade och plåtade vi varandra.

Så kom hon då tillslut

Energibomben Linda Bengtzing, som vi alla väntat på skulle av förklarliga skäl naturligvis avsluta festen, som brukligt för en gayikon och schlagerdrttning. Även om detta bara var ett generalrep inför schlagerkvällen i Parken på torsdag var det fullt fokus och duetten med Martin extra spännande. Skulle han leva upp till förväntningarna?

Martin hade tjatat om detta hela kvällen och vädjat till publiken att hjälpa till när tiden var inne. På så sätt hade han skruvat upp förväntningarna, men samtidigt skapat spänningar hos sig själv. Den så vana estradören blev nervös på riktigt, samtidigt som han såg fram emot att få sjunga Värsta Schlagern med stjärnan Linda.

Originalet framfördes av Linda tillsammans med Markoolio och är en satirisk men kärleksfull drift med Mello. Videon till låten förstärker parodin. Det är egentligen inget fel på låten. Den skickades in till Mello 2006, men kom inte med. Både Shirley Clamp och Jonas Gardell blev erbjudna att framföra den, men tackade nej. Videon togs fram och publicerades på You Tube 2009. Hittills 1 845 843 visningar. För tre år sedan, 10 år efter publiceringen, kom en kommentar från en Engelsk besökare:

I'm English and don't understand this song, but I love it so much and it's clearly a 'Worst Schlager' mockery, but it hits every nail on the head in Schlager Land. I love this!!!!! Jag Alskar Dig Sveriege!!

Du som vill uppdatera dig och följer länken till videon, glöm inte att bläddra lite bland alla roliga och positiva kommentarer. Innan Martin fick komma upp på scenen fick publiken lyssna till ett potpurri från Lindas schlagerarkiv med självklara hits som, Jag ljuger så bra, Alla flickor, Hur svårt kan det va med flera och den lilla hotellfoajén höll nästan på att rämna.