UNIKABOXEN besöker hällristningarna vid Tanumshede

(Text från hemsidan, Länstyrelsen för Västra Götaland)

Området kring Tanumsslätten innehåller över 400 lokaler med ristningar med motiv av stor variationsrikedom. Denna konstskatt utgör en vittnesbörd från en bronsålderskultur vars huvudnäring var jordbruk och boskapsskötsel men där även jakten och fisket var viktiga för försörjningen. Inget annat område i världen är lika rikt på ristningar från en motsvarande kultur. Tanums hällristningsområde har därför varit upptaget på UNESCO:s världsarvslista sedan 1994.

De fyra största platserna är Fossum, Vitlycke, Aspeberget och Litsleby. Vid vårt besök hann vi med Vitlycke och Litseby.

Att titta på dessa konstskatter i november har både för- och nackdelar. Vi var i stort sett ensamma på platserna vilket var magiskt och bilderna fick fritt påverka oss och vår fantasi. Det skapade en ostörd närhet till det förflutna. Nackdelen var alla löv och barr som täckte stora delar av hällarna.

En svindlande känsla uppstår av att gå omkring bland hällar som någon för flera tusen år sedan använt som bas för att dokumentera något som de ville förmedla och
upplevde som viktigt.

(Text från Wikipedia Hällristning)

Det stora problemet med tolkning av hällristningar ligger i det omöjliga för dagens människa att sätta sig in i hur forntidsmänniskan tänkte och vilka kulturella förutsättningar de levde under. Merparten av de hällristningar man funnit i Norden har daterats till bronsåldern (1800-550 f. Kr.). Det är belagt, genom att studera isborrkärnor, att en lång period av varmare klimat uppstod i Skandinavien för omkring 3000 år sen, alltså 1000 f.Kr. Under den varma perioden kan man anta att is och snö var ovanligt i södra Sverige vilket borde ha gynnat tidiga bosättningar och ristningar på horisontella klipphällar som exempelvis i Bohuslän. Det är knappast troligt att man lade ner ett massivt arbete på att knacka in figurer i granit om ristningarna varje år skulle döljas av snö. Man kan därför anta att de första hällristningarna gjordes under en mycket gynnsam klimatperiod i Skandinavien långt före bronsåldern i Sverige.

De spår vi ser idag av forntida mänsklig aktivitet i form av hällristningar är förmodligen bara lite av allt som forntidsmänniskan skapade i form av bilder på andra mer lättbearbetade material som avbarkade träd och plana trästycken.

Det är inte helt osannolikt att man även i Skandinavien liksom i många andra kulturer i första hand målade på släta klipphällar som låg i dagen, vilket kan beläggas av att man hittat färgfragment i skårbotten på de inhuggna hällristningarna som man förmodar varit färglagda för att framträda tydligare där man måste ha använt någon typ av färg som klarade regn och fukt en längre tid, en typ av färg som också kunde användas för att enbart måla med på släta ytor. Om inknackningen gjordes på ytor som först hade färglagts kommer färgfragment att tryckas in i bergets mikroskopiska sprickor i ytan med mycket högt tryck vid slagen och kvarstå i berget under en mycket lång tidsrymd.

Idén att rista i berg i Skandinavien har förmodligen uppstått genom inflytande från andra kulturer som låg flera tusen år före de Skandinaviska hällristningarna. Det faktum att man använde ett underlag som inte gick att flytta på och heller inte lätt kunde förstöras belägger de teorier som anger att hällristningar i många fall användes som ett sätt att befästa sitt revir för inkräktare, en typ av beständiga bomärken som man placerade i utkanten av reviret för att skrämma bort inkräktare. Därav avbildningar som skulle verka avskräckande, som många krigare med vapen och stora fantasifulla båtar med många krigare ombord.

I Litsleby finns Spjutguden att beskåda. En 2,35 hög ristning av en man. Kanske en Gud. Forskare tror att denna överdådiga figur ristades in i berghällen någon gång mellan 1200-1000 f.Kr. En period då gravskicket i Norden förändrades. Från att begrava sina döda med rika gåvor börjar man istället bränna dem. De tillsammans med uppkomsten av Storgudar oftast ristade över äldre ristningar tror vissa forskare tyder på ett religionsbyte. Den väldige mannen i Litsleby skulle kunna vara en tidig företrädare till asaguden Oden, som hade spjutet som sitt attribut.

I Litsleby kan man även beskåda delar av den stora hällen i orört tillstånd utan färg. Det är inte troligt att hällarna på bronsåldern såg ut så. Teorin om att måla och avbilda väsentligheter, likt grottmålningar i andra delar av världen, för att sedan knacka in färgen i berghällen och få ett mer permanent resultat, låter mer sannolikt.

Läs mer om Hällristningar och besök gärna:

Vitlycke Museum | Nämforsens Hällristningsmuseum | Hällristningar i Norrköping | Landskapsarv

Always more to come at UNIKABOXEN.NET