Regionen omnämd sedan 900-talet

1302-1435
Uppsala syftar ursprungligen på det vi idag kallar Gamla Uppsala, som ligger en bit norr om den nuvarande staden. Uppsala tillkom som jämförelse med den tidigare byn Sala, nuvarande stadsdelen Sala backe, i betydelsen det längre upp belägna Sala. Regionen anammade sent Kristendomen och stred länge för att behålla sitt oberoende gentemot Påven i Rom och Ärkebiskopen i Roskilde. Det blev tillslut en omöjlighet att bedriva handel utan att vara en del av den Katolska kyrkan och dess administration. 1083 rivs det omtalade templet i Uppsala och på 1100-talet gör den Katolska kyrkan betydande landvinningar i norr. Först skapas ett ärkebiskopssäte i Lund 1103, 1152 i Trondheim (Nidaros) och sedan 1164 blir även Uppsala ett ärkebiskopssäte. På så sätt hade hela den Skandinaviska halvön ringats in. I slutet av 1200-talet flyttades ärkebiskopssätet till Östra Aros och bygget av en ny ståndsmässig katedral inleds. I över hundra år huserade Ärkebiskopen i Trefaldighetskyrkan, som till en början var en oansenlig träkyrka, men som senare i samband med katedralsbygget byggdes om i sten, bild till höger. Första gången den kyrkan omnämns i skrift är 1302. 1435 står så den nya katedralen färdig och invigs högtidligt. Östra Aros hade nu blivit Uppsala och platsen för det gamla Ärkebiskopssätet blev Gamla Uppsala.

1549-1622
Knappt hundra år senare blir Uppsala åter cenrum i efterdyningarna av den Svenska revolutionen. Gustav Vasa kastade ut både Danskarna och Påven och skapade förutsättningar för den Svenska stormaktstiden. Vasaborgarna dominerade det nu självständiga riket och blev maktsymboler som spelade i samma division som katedralerna, som nu fått nya ägare instiftade av Kungen och inte av Påven. Efter Gustav Vasas död inleddes en tid av tvekan och interna stider. I Uppsala slott som invigdes 1549, bild till höger, sker 1567 en händelse som skakar om hela riket; Sturemorden. Förutom att Svante, Nils och Erik Sture från den Svenska högadeln mördas av Erik XIV blev resultatet ett maktskifte på tronen och Eriks rival och broder Johan intar den Svenska tronen. Trots Johans försök att återställa ordningen överlevde den autonoma Kyrkan och 1593 stadfäster Uppsala Kyrkomöte den Svenska Kyrkan. Redan 1477 grundades Uppsala Universitet för att utbilda präster i den Katolska läran. Efter att i princip upphört med sin verksamhet under 1500-talets senare hälft beslutades i samband med stadsfästandet av Svenska Kyrkan att återuppta verksamheten, men nu i en bredare tappning med fler ämnen än teologi. 1622 inleds bygget av en ny universitetsbyggnad, Gustavianum, uppkallad efter Gutav II Adolf.

1700-talet
I början av 1700-talet inledde en yngling från Småland sin utbildning på Uppsala Universitet. 1730 började han föreläsa i botanik och mellan åren 1741–1778 var han verksam som proffessor i medicin och botanik vid Universitetet. Carl von Linné blev snabbt internationellt erkänd och hans vetenskapliga arbeten anses ha bidragit till den moderna ekologins grundläggande. Han blev en av Europas mest hyllade vetenskapsmän. Han kallas för den moderna taxonomins fader. Genom Linnés arbeten kan vi idag besöka en botanisk trädgård och ett orangerie Linneanum klart 1807, bild till höger. Där inne finns bland annat några lagerträd som han själv en gång fick som gåva. Då i slutet av 1700-talet inte mer än sticklingar. Nu bastanta träd. Andra framstående pionjärer inom forskningen på 1700-talet och som satt Uppsala Universitet på världskartan är Olof Rudbeck den äldre, som upptäckte lymfsystemet och uppförde den anatomiska teatern i Gustavianum. Anders Celsius professor i astronomi vid universitetet lät uppföra Sveriges första observatorium 1741 här i Uppsala. Annars är han kanske mer berömd för sin temperaturskala.

1800-talet
1841 står det nya universitetsbiblioteket, Carolina Rediviva klart, bild till höger. Ett fantastiskt hus med ett innehåll som sammanfattar hela historien. Idag finns även ett litet museum som visar besökaren prov på de allra första skrifterna på pergamnet till tidiga böcker efter boktryckarkonstens intåg på 1400-talet. Här finns också Silverbibeln. Den äldsta skriften som bevarats på gotiska. Verket skrevs i Italien i början av 500-talet på tunt purpurfärgat pergament av mycket hög kvalitet med guld- och silverbläck. Magnus Gabriel De la Gardie skänkte boken till Uppsala universitet 1669.

2007-2020
Fortfarande kretsar mycket av tillvaron i Uppsala kring historia även om vi idag inte ser Uppsala som Sveriges och världens mittpunkt. Enligt Olof Rudbeck den äldre var det Atlantis, som Platon beskriver, inte alls något diktat land utan Sverige och Uppsala, från vilket nästan hela Europas och en god del av Asiens kultur utgått. Idag har Uppsalaborna en mer nykter och ödmjuk inställning men nymodigheter och nya tankar i vardagen möts ofta av skepsis. Ny arkitektur och rivning av hus i 1800-tals mode får ofta kritik.

2007 invigdes Uppsala Kongress och Koncerthus, bild till höger. En modernistisk koloss med en fantastisk utsikt över hela Uppsala. Den känns lite som en katt bland hermelinerna, men har tillslut vunnit ett visst erkännande. Åtminstone om man får tro några trotjänare från Carolina Rediviva, som jag talade med på Jazzklubben Katalin. Det är en svindlande känsla att stå där och blicka ut över staden och tänka att det är en skillnad på över 700 år mellan den äldsta byggnaden och den jag befinner mig i.

700 år rymmer en hel del och många generationers öden och äventyr. I historieskildringarna kan vi ta del av vissa fragment och få en generell bild av hur människor hade det, men de personliga historierna är sällsynta när det gäller vanligt folk. Kanske är inte det så konstigt. Jag kan känna en viss frustration över att mina barn inte verkar föra vidare min historia och det jag lärt mig. Kanske är det så att varje generation behöver lära sig själva och att det är svårt att utnyttja kunskapen från andras misslyckanden. Ibland brukar vi resignerat säga; att vi aldrig lär oss. Gäller förvisso historiska skeenden som upprepar sig, men kanske har det sitt ursprung i varje ny generations behov av att upptäcka, konstatera och dra slutsatser på egen hand.

Lördagsjazz på Katalin all that jazz

Den 18 januari är min och min fru Ingelas bröllopsdag. Varje år brukar vi fira den på något sätt. För det mesta åker vi bort. I år den tjugofjärde i ordningen blev det Uppsala och vi inledde på Katalin. Håkan Jansson är motorn som driver fenomenet Lördagsjazz, en välbesökt Uppsalatradition sedan tjugo år tillbaka mellan 15-17 på lördagseftermiddagen. Katalin med ett förflutet på Svartbäcksgatan under namnet Café Katalin fick år 2000 nya lokaler i SJ:s gamla godsmagasin vid Östra Station. Ett riktigt paradis med bra svängrum både för traditionella koncerter och som i vårt fall; go musik till en bit mat och lite dricka i den rymliga puben.

Ibland ska man ha tur och konstigt nog brukar det faktiskt ordna sig på ett eller annat sätt, när jag och min fru är ute för att fira, även om det kan se ganska mörkt ut från början. Förra året kom vi sent till en koncert med Marino Valle Band på Klubb Nefertiti i Göteborg, men av någon anledning fanns ett bord med två lediga stolar framme vid scenen. Som om någon högre makt reserverat dessa för oss. I år hade vi också tur, för när vi lite naiva steg in i den väldiga puben i det gamla godsmagasinet strax efter två var det knökfullt. Alla bord var upptagna och på all fri yta stod förväntansfulla jazzdiggare med ett glas i handen och väntade på vad Håkan Jansson denna lördag hade att bjuda på. Det visade sig senare att det varit kö utanför redan långt före ett när portarna slogs upp till puben. Jag frågade en ung kvinna med flaskor och glas i famnen om möjliheterna till att få ett bord eftersom både jag och Ingela var hungriga. Stå och äta kändes uteslutet. Eftersom jag trodde att hon jobbade på stället blev jag förvånad när hon svarade:

-Vi ska snart gå alla tre, så håll ett öga på vårt bord, sa hon och meddelandet kom som en skänk från ovan. Tack vare detta lilla möte kunde vi nu njuta både god mat och fantastisk musik framförd av Svenska Trion. Håkan Jansson förstås på trummor, Mattias Åström bas och fantastiska Jesper Norberg på piano. Temat var Jan Johansson och det blev en fin hyllning till världsartisten som tragiskt gick bort i en bilolycka 1968.

Efter den lyckade inledningen gick vi till hotellet för att svida om och förbereda oss inför en helkväll med avsmakningsmeny på restaurang Hambergs. Inför det besöket hade vi förberett oss väl och bokat bord i god tid innan. Det går inte att alltid förlita sig på turen.