UNIKABOXEN besöker vänliga Vilnius vintern 2018

En liten bildodysée

Tillsammans med min fru Ingela besökte jag Vilnius och fick under en förlängd weekend ta del av en stad som på knappt 30 år transformerats och frigjort sig från den Sovjetiska överhögheten. Folkmängden var vid den senaste folkräkningen 2013 drygt 500 000 vilket kan jämföras med Göteborg, men till skillnad mot Sverige har Litauen en generell negativ befolkningsökning. Oavsett känns staden som en liten storstad, med allt vad man kan önska sig av en sådan. Något som sticker ut och överraskade oss lite grann var mentaliteten hos Vilniusborna. Vi hade läst några artiklar och tagit del av en del resereportage för att vara lite förberedda inför vårt besök och fått en bild av att servicegraden och engagemanget fortfarande hade kvar mycket av den anda som präglade landet under Sovjettiden. Det var så otroligt befriande när vi upptäckte att det inte alls var så. Vi möttes hela tiden av en öppenhet och ett intresse, som skapade en miljö där vi bjöds in till dialog och på så sätt fick en ganska bra bild av dagens Litauen, människorna och deras drömmar. Nedan några exempel på drömmar som förverkligats, med eller utan internationellt samarbete. Besök gärna deras Facebooksidor.

Veronika ChiChi Quartet på Jazz Cellar 11

Vi lyckades hitta The-One-And-Only-Jazz-Club och redan första kvällen i Vilnius hängde vi på låset till klubben och fick två biljetter till konserten med vokalisten Veronica ChiChi och hennes kvartett, med kapellmästaren och Veronicas äkta hälft Dmitrij Golovanov, som musikalist ankare. Ett gäng glada människor som bjöd på ett fantastiskt smörgåsbord av pärlor, där varje nummer hade arrangerats för ensamblen på ett spännande och smakfullt sätt. Vi kunde inte ha fått en bättre inledning på vår vistelse i Vilnius. Konserten avnjöt vi tillsammans med rött vin och en bricka med lokala ostar.

Här dricks det både kaffe och te

Skillnaden är stor när det gäller möjligheten att få njuta en god kopp kaffe på våra utflykter både inom och utanför Sverige. För mig är morgonkaffet viktigast, även om jag kan njuta en eftermiddagsfika om tillfälle bjuds. Att ta med sig en burk Nescafé är mer regel än undantag oavsett vart vi åker, för att kunna skapa något vettigt av ett blaskigt hotellkaffe, som mer liknar te. Vilnius var en glad överraskning och inte på grund av hotellkaffet, som var i det närmaste odrickbart, utan tack vare Vero Cafe, en kedja fik som fanns lite runtom i staden. Framförallt var det ett av dessa fik som jag vill omnämna och hylla för sin passion för denna ädla dryck, Vero Cafe Gedimino prospect 27, lite vid sidan av stadens kommersiella shopingcentrum. Baristan tog tid på sig för att försäkra sig om vilket kaffe som skulle passa mig, både när det gällde val av böna och hur drycken skulle processas. Resultatet blev en dröm som jag sent ska glömma.

Sex, lyx och en tro på storvinsten

Utbudet är stort för de som har pengar och för resten lockar staden med en hel uppsjö av inhemska och internationella Casinon. Kanske inte det bästa sättet att säkra sin ekonomiska framtid på, men lite fördomsfullt ett praktiskt ställe för penningtvätt och ljusskygga aktiviteter.

Saluhallen

Strax utanför stadsmuren söder om Morgonrodnadens Kappell eller Gates of Dawn ligger folkets mattempel, som förutom livsmedel har ett brett utbud av varor för vanligt folk. En skarp kontrast till modebutikerna på fingatan, och närmast assosierar till second hand eller loppis, samtidigt som utbudet av råvaror för matlagning, säkert skulle tillfredställa de flesta kockar, både proffesionella och hemmafixare. Imponerade i vart fall på mig.

Chimney Cake

Ett av många bevis på entreprenörsskap och uppfinningsrikedom är det nystartade bageriet och caféet Skonio Vejas, som specialiserat sig på ett gammalt medeltida bakverk vars ursprung tar oss till Transsylvanien och den Ungersktalande regionen Szeklerland i nuvarande Rumänien. Kürtőskalács, som bakverket heter på Ungerska anses vara besläktad med vår spettekaka och finns även i andra varianter runt om i Europa. Ursprunget är en kaka där degen snurrades upp på ett spett och bakades över en glödhärd. Kakan var ett populärt inslag på medletida festivaler, men blev med tiden ett alldagligt bakverk, vars recept idag är skyddat genom EU, som en registrerad Ungersk produkt. Kakan bakas idag av anpassade grillugnar och jag fick ta del av processen.

Vid sidan av affärsgatorna

Det finns en potential, men hur ser planen ut. Mycket av själen finns bevarad i dessa skamfilade fasader och det vore synd om allt polerades upp och lyxrenoverades. Synd också för människorna. Om de som bor i dessa dåligt underhållna hus ska flyttas till lämpliga förorter, för att segregeras från de som har råd att bo i innerstaden blir resultatet en uppdelning, som kan få konsekvenser för hela samhället. Vi har sett det hos oss och i andra Europeiska städer. Går det att göra annorlunda? Går det att integrera människor med olika ekonomiska förutsättningar utan insatser från samhället för att minska klyftorna? I ett land som tills helt nyligen varit helt låst på grund av insatser från samhället kan det vara svårt att se sociala reformer som någonting annat än hot mot den nyvunna friheten. Unga människor, framgångsrika entreprenörer, som jag samtalat med, ger ändå en bild av att det kollektiva ansvaret måste förbättras.

Street Art Vilnius 2018 | Kyrkorna i Vilnius 2018