Hans riktiga namn är Fernando Carlo och föddes 1968 i Bronx, New York. I ghettot som han själv besgrev det. För Sveriges första graffitimålare var han en förebild och några reste över för att lära sig tricken. Andra fick nöja sig med att titta på You Tube och imponeras av de bombade tågvagnarna, för att sedan ta efter och göra tillvaron svår för SL och andra samhällsinstitutioner. Jag gillar oldschool och det där stöket. Ett kaos som signalerar frihet, men att utnyttja den friheten kräver respekt. Respekt för att det offentliga rummet ska kunna njutas av alla. Visst är det häftigt och jag förstår att adrenalinet sprutar när förberedelserna är klara och det är dags att smyga in bakom stängsel och via tunnlar ta sig fram till objektet. Samtidigt får det konsekvenser och det konstnärliga värdet marginaliseras i debatten om vart våra skattepengar ska gå. En idé som vi diskuterade är att skapa legal trainbombing genom att köpa reklamplatsen på ett tågset och sedan tejpa vagnarna. Ett populärt tilltag för spelbolag och andra kommersiella aktörer på marknaden. Det skulle vara fullt lagligt så länge man skriver ett avtal och hostar upp lite pengar. Inga oöverkomliga summor om flera går samman. Någonstans mellan 100-150 000 kr för material och arbete. Det går säkert att hitta någon villig mecenat som gärna skulle ställa upp.
Säkert skulle en hel del tycka att dylika påfund urholkar graffitins äkthet och exklusiviteten som outlaw och att det blir något för hipsters, trendsetters och modeskapare. En kritik som redan riktas till de som försöker skapa kommersiella och lagliga metoder för att sprida streetart, där graffiti ofta är en betydelsefull ingrediens. -Nej, Snösätra är bara för hipsters och barnfamiljer nu för tiden, sa en av de mer traditionella besökarna som inte hade mycket över för graffiti på duk, lagliga väggar eller uppdrag från fastighetsägare. Han ville helst göra det på tåg.
På vernissaget var det många från den Svenska streetartscenen och många beskrev COPE2 som tonårsidolen och ett möte som framkallar gåshud. Andra var lite mer återhållsamma och kom ihåg hatkampanjen mot honom för en sex sju år sedan. Hans muraler vandaliserades med ord som snitch och rat och han berättade själv för mig hur hans Instagramkonto då hade bombats med alla tänkbara kränkningar och gav mig en ganska mörk och synisk bild av mänskligheten. Han förklarade allt med att människor är människor, vi har och har alltid haft svårt att acceptera andras klassresa och när andra lyckas. Han avfärdade kampanjen mot honom som missundsamhet, men efter lite research fanns det kanske mer än avundsjuka bakom denna våg av anklagelser. 2010 arresterades Fernando efter ett gig i New Yorks tunnelbana. Han slapp dock fängelse och kritikerna påstod att det berodde på att han i utbyte hjälpt polisen att sätta dit andra graffitiartister. Därav snitch=tjallare. Vad som är sant och inte kan vi bara spekulera i.
Jag fick trots allt en positv bild av denne gigant med en tämligen ödmjuk och närmast förminskande syn på sin konstnärliga insats. -Jag gör bara det jag alltid har gjort, då var jag jagad nu hyllas jag, men det är samma grej, det är inget märkvärdigt, det märkvärdiga är att ghettot nu flyttar in i finrummet, blev min något fria översättning av hans ord.
