UNIKABOXEN besöker Karnevalen i Kärrtorp Nationaldagen den 6 juni 2022

Nationaldagen den 6 juni i Kärrtorp

Thomas Edmar, eventansvarig och Mestre för trumsektionen i sambaskolan Samba de Souza, bjöd in mig och min kamera till Kärrtorp. I samband med Karnevalen och firandet av Kärrtorp 70 år skulle de göra ett framträdande den 6 juni och han ville gärna att någon dokumenterade.

Det blev en härlig manifestation med sol och värme. Rätten att fritt få uttrycka sig tas lätt för givet och varje tillfälle som ges för att fira yttrandefriheten bör utnyttjas och vad kan vara mer lämpligt än att detta sker på självaste Nationaldagen.

Fyrametersdockan Samita fanns på plats för att delta i måndagens karnevalståg tillsammans med sin skapare och förare. Ett imponerande bygge och hans precession vid spakarna ger liv åt dockan på ett sätt som engagerar både barn och vuxna.

Dansen är sannolikt ett av våra äldsta uttrycksmedel och kan fungera både som ett polariserande eller inkluderande medel. Som alla uttrycksmedel speglar utövandet nationens mognad avseende mänskliga rättigheter och den enskilda individens utrymme att fritt få uttrycka sig. Dansen provocerar och demonstrerar. Alla system klarar inte detta. När Pussy Riot dansade i Frälsarkatedralen i Moskva svarade det styrande systemet med arresteringar och långa fängelsestraff för de som deltog. I Kärrtorp den 6 juni firade vi i sambatakt hur långt vi i Sverige har kommit och hur stolta vi Svenskar kan vara när det gäller bevarandet och uppföljningen av Förenta Nationernas deklaration från 1947 av de mänskliga rättigheterna.

En person som verkligen kämpande för fred och frihet var Dag Hammarskjöld. Hans gärningar som FN:s Generalsekreterare åren 1953-1961 satte verkligen Sverige på kartan. Inte på ett traditionellt protektionistiskt sätt utan hans sätt att förespråka gemenskap genom förståelse i ett globalt perspektiv, skapades förutsättningar för Sverige att bli världsledande när det gäller export av demokrati och mänskliga rättigheter.

I sommar besökte jag Dag Hammarskjölds Backåkra i landets sydligaste del med en horisont mot världen och förundrades hur lite vi pratar om hans gärningar. Vi har en sorts hatkärlek till Sverige, som även omfattar de personer som bidragit till att skapa de förutsättningar vi har idag och som vi så lätt tar för givet. Vi skäms lite för folkhemmet och den Svenska modellen och att vara sosse är ett förminskande skälsord, trots att det fortfarande är det parti som lockar flest väljare. För att kunna förstå hur bra vi faktiskt har det i Sverige och brinna för att bevara våra rättigheter att fritt få uttrycka oss är det en fördel om du fötts i ett annat land med andra förutsättningar. Hos dem är det lättare att hitta stoltheten och en nationalistisk glöd. I en tid där vi går mot att lösa konflikter, även i vårt närområde, med vapen, är det viktigt att se tillbaka och lyssna på de som förespråkat fred framför krig. De fredsbevarande styrkorna under internationell FN-flagg som Dag Hammarskjöld aktivt var med och skapade är någonting annat än de åtgärder som idag görs för att bidra till att trappa upp kriget i Ukraina. Lättnader när det gäller vapenexport till krigförande länder skapar klirr i kassan för oss, men ger bara mer energi till det brinnande helvete som vi vill få ett slut på. För att få ett slut på eländet inte bara i Ukraina utan generellt, gäller det att lämna det binära tankesättet. Det binära med himmel och helvete, gott och ont har mobiliserat arméer i alla tider och gör det fortfarande. Vi måste försöka förstå komplexiteten, lyssna och med diplomati övertyga andra om att lägga ner stidsyxan och samtala. Sverige borde fortsätta att leda det samtalet och hedra minnet av Dag Hammarskjöld.

Firandet av Nationen Sverige den 6 juni

Turerna kring att fira nationen på en viss utvald dag har sitt ursprung i ett nationalistiskt initiativ på Skansen den 6 juni 1893. Det var Arthur Hazelius, grundare av Skansen och Nordiska Museet, som såg till att avslutningen av vårfesten det året hedrade den Svenska nationen på ett ärofyllt sätt. Nationalromantiken sprakade runt om i Europa och Sverige skulle väl inte vara sämre. I Skansens årsbok för 1893 skriver Hazelius:

såsom de fosterländska minnenas högtidsdag har på Skansen införts den 6 juni, Gustafsdagen, vilken där har firats och hädanefter kommer att firas såsom svensk nationaldag.

Det Hazelius och hans bundsförvanter syftade på angående fosterländska minnen är i första hand Gustav Vasas kröning den 6 juni 1523, enligt den dåvarande Julianska kalendern. Ett ögonblick som officiellt befriade Sverige från Kalmarunionen och gjorde Sverige till en självständig stat. Det ledde vidare också till en egen Nationell Statskyrka oberoende av Påven i Rom. Den 6 juni 1809, enligt vår nuvarande Gregorianska kalender, skrev Karl XIII under den nya Regeringsformen som gällde ända fram till 1975. Två viktiga händelser som verkligen betytt mycket för utvecklingen av det Sverige vi lever i idag.

Även om initiativet uppskattades av en del blev det aldrig någon nationaldag av detta tilltag. Det skulle dröja ända fram till 1916, mitt under brinnande krig, när behovet av kärlek och lojalitet till fosterlandet var som störst, som firandet av 6 juni åter blev aktuellt i form av en manifestation för den Svenska flaggan. 6 juni 1916 anordnades Svenska Flaggans Dag som ett nationellt firande runt om i landet, men med centrum i den Kungliga huvudstaden på Stockholms Stadion och på Skansen.

Den första flaggdagen etablerade ett mönster för firande som förblev detsamma i många decennier och som i viss mån forfarande är tongivande i dagens nationaldagsfirande. Vid 1918 års firande började Kungen högtidligt och cermoniellt att dela ut flaggor till olika organisationer. På så sätt spreds seden att hissa flaggan utanför militära och statliga sammanhang och överfördes successivt också till det allmänna. Flaggstänger började sättas upp på gårdar, torp och i villaträdgårdar. Det cermoniella förstärktes i början av 1920-talet då allmän klockringning infördes i Stockholms kyrkor i samband med firandet. Detta följdes av morgonbön och nedläggande av en krans vid Gustav Vasas byst framför Riddarhuset.

1983 övergick Svenska Flaggans Dag till att bli Sveriges Nationaldag och 2005 blev det en röd dag i kalendern för att ge; tillräckligt utrymme för att markera nationaldagens betydelse i det svenska samhället, som det hette. 2013 hände så något. Åter med Stockholm i centrum. Ett firande av Sverige som ett inkluderande och välkomnande samhälle. Thomas Gylling, känd från både radio och TV med sitt Mosquito, bjöd in till fest på Smedsudden, en badplats på Kungsholmen. I likhet med Kungen delade han ut flaggor, men inte bara Svenska. Alla tänkbara flaggor delades ut och viftades med på detta alternativa nationaldagsfirande.

Firandet blev tradition i Stockholm och pågick i sex år innan staden drog in tillståndet. Unikaboxen var med fem av dessa år och älskade det. Karnevalen i Kärrtorp med den avslutande sambaparaden på självaste nationaldagen den 6 juni tycker jag följer devisen av Thomas Gylling och visar på storheten med att leva i Sverige och bredden på kultur och uttrycksformer i vårt samhälle. Låt oss även i fortsättning fira samtiden i Sverige på vår nationaldag och lyfta fram allt som är bra med att leva i Sverige, utan protektionistiska undertoner och binärt tankesätt. Länge leve Sverige!

get more like this on unikaboxen.net - your guide to all the fun things in life