En tidig semester

Redan före Midsommar tog vi bilen norrut. Lite för tidigt kanske. Vi hade valt att inte köra hela vägen upp till Skellefteå, utan stanna till efter vägen. Rum hade bokats på Norrfällsvikens hotell, som vi bott på tidigare och hade bra erfarenhet av, men det hade skett en del förändringar, som påverkade servicen. De nya ägarna hade inte riktigt kommit igång. Till exempel hade alkoholtillståndet inte beviljats och något kök hade de ännu inte fått ordning på. Det hade vi överseende med eftersom vi visste att bara nedanför hotellkomplexet på kullen låg det gamla fiskeläget, med en riktigt bra fiskekrog.

Men högsäsongen hade inte kommit igång i Norrfällsviken och den välrennomerade fiskekrogen hade redan stängt när vi hungriga kom ner till hamnen. Det blev den nyöppnade pizzerian på andra sidan viken som räddade oss och ett trevligt par som vi firade skymning med tills solen gick ner. Det blev trots allt en mycket lyckad start på semestern. Väl uppe hos släkten i Skellefteå blev det andra bullar. Bilden ovan i mitten är från en bjudmiddag på Miss Voon i timmerskrapan och nedan är från vårt Midsommarfirande på Klinten.

Norrbottens pärla Luleå

Vi hade några härliga dagar i Skellefteå med besök till Ingelas hembygd Åbyn, innan vi styrde kosan vidare norrut till läckra Luleå. Det blev vårt nästa basecamp. Där gjorde vi en heldagsutflykt med turbåt i Lule skärgård och besökte Haparanda med Seskarö och de allra nordligaste delarna av bottenviken. Hos Simon Laiti på Hemmagastronomi fick vi verkligen smörja kråset och njuta av den vackra midnattssolen vid Norra Hamn. Där fanns också möjlighet att köpa nyfångad lax direkt från båten av lokal fiskare. Exotiskt och något som blir mer och mer sällsynt längs Östersjökusten.

Men även i Luleå var utbudet av uteställen inte riktigt vad man skulle kunna förvänta sig som turist i midnattssolens land. Takbaren på hotellet stängde readan vid tio och det fanns i princip ingenting som var öppet längre nere på stan heller. Slöseri att inte kunna fira skymning med ett glas bubbel på en uteservering med utsikt över havet. Sannolikt är det så som jag brukar påstå att vi är för få i detta avlånga land. Det bär sig helt enkelt inte att ha öppet, eller var vi för tidigt ute. Semester i juni verkar kunna ha sina brister helt klart.

Inlandsvägen söderut från Arvidsjaur till Storuman

För att slippa E4:an och de kända vyerna åkte vi mot Arvidsjaur och inlandsvägen eller E45, när det blev dags att lämna hotellet i Luleå. Den tar lite längre tid, men vi hade inte bråttom och ville njuta Norrland så mycket som möjligt. Vägen går parallellt med Inlandsbanan och genom ett varierat landskap, som är väl värd denna lilla omväg. Ett smultronställe hittade vi redan i Arvidsjaur. På Tant Sveas Kafé fick Ingela sin barndoms Blodpalt fylld med njure.

Inlandsvägen är en del av ett större vägprojekt som sträcker sig från Alta i Nord Norge till Gela på Sicilien. E45 är den längsta Europavägen med nord-sydlig riktning, över 500 mil. Den Svenska delen mellan Göteborg och Karesuando godkändes av FN 2006 efter ett arbete i UNECE, Förenta nationernas ekonomiska kommission för Europa. Omskyltningen stod klar hösten året därpå till en kostnad av omkring 20 miljoner kronor och det utan att en krona lagts på vägförbättringar. Tio år senare fick E45 sin nuvarande sträckning godkänd och i början av 2018 hade även Norge skyltat om vägen fram till Alta via Finländska Stamväg 93, som även den fick Europavägsstatus genom projektet.

Vid Sandsele passerar vägen den så genom åren omdebatterade Vindelälven. Sedan 1993 är Vindelälven en av våra fyra nationalälvar, vilket innebär att den är skyddad och ska förbli oreglerad i likhet med de andra tre nationalälvarna, Piteälven, Kalixälven och Torneälven. Men eftersom Vindelälven är ett biflöde till den reglerade Umeälven och inte har ett eget utflöde i Bottenviken, förhindras havslevande arter att naturligt vandra upp till lekplatser i älven. Genom en laxtrappa vid Stornorrfors kraftstation har detta lösts och idag kan såväl lax som havsöring vandra upp i Vindelälven för lek.

Vårt nästa stopp blev Storuman, där vi hittade ett rum på Hotell Toppen. Ett hotell med anor och tradition från 1950-talet, men det var 1979, som nuvarande anläggning stod klar och det är mycket som andas 1970-tal. Dock på ett positivt sätt och de nuvarande ägarna sedan 2015 lever verkligen upp till presentationen på hemsidan; Två entreprenörer som älskar människor och brinner för god service och vår vackra kommun med dess kringområden. Det är framförallt två saker från vår vistelse som etsat sig fast i mitt minne. Den nattöppna bastun på översta våningen med ett panoramafönster ut mot Storumans vattenland och kommentaren från ansvarig personal när det var dags för henne att stänga baren och gå hem; -Då låser ni när siste man går och lägger sig, god natt.

Från Storuman till Sundsvall

Efter en sen kväll på terrassen med bastu, midnattssol och en helt fantastisk utsikt ut över Storumans vattenland, väntade en skön natts sömn. Bilden nedan är tagen genom bastuanläggningens panoramafönster vid midnatt.

Innan vi lämnade Storuman åkte vi upp på berget ovanför hotellet där det fanns ett litet utkikstorn. Där var utsikten ännu mer vidsträckt och väldig, med kartor som beskrev de olika fjällmassiven i fjärran. Innan vi nådde fram till hotellet i Sundsvall hann vi med ett stopp hos Bergmans i Vilhelmina där vi köpte riktig hjortronsylt. Vi avslutade vår lilla Norrlandstur på restaurang Rå i Sundsvall med god mat och läckra drinkar.