Det blev trots allt en tur till Skåne

Vägen fram till sommaren 2020 var kantad av besvikelser, uppoffringar och oro. Fortfarande är oron stor när det gäller Covid 19 och den världsomspännande pandemi som detta virus skapat. I detta nu har samhällets krav på restriktioner skärpts och vi är i ett läge som känslomässigt liknar den i våras även om statistiken över avlidna är en annan.

Sommar och semester betyder mycket. För många en möjlighet att träffa släkt och vänner som inte finns i närheten. Resa och byta miljö. Hämta andan och fylla på batterierna med nya upplevelser. Bara planeringen, att se fram emot något som bryter av mot vardagen är befriande och skapar hoppfullhet och längtan.

När drömmar byts mot oro störs den kreativa processen. Särskilt om du oroar dig för sådant som du inte själv kan påverka. Oron kan då över tid förstärkas och skapa ångest och tillslut depression. Hopplösheten förlamar och handlingskraften försvinner.

Midsommar 2020, ljusets och solens högtid, blev annorlunda. Kurvan över avlidna började plana ut, men de tunga orosmolnen dominerade fortfarande. När jag tänker tillbaka har jag svårt att komma ihåg hur vi i min familj firade denna högtid. Det jag minns är en cykeltur i Stockholm på Midsommarafton tillsammans med min kamera på jakt efter bevis. Bevis på att en av våra käraste högtider fortfarande faktiskt existerade.

Nu står vi inför nästa prövning, Jul och Nyår. Med all säkerhet kommer pandemin sätta ramarna för årets firande och förberedelserna inför.

Det blev trots allt en tur till Skåne. När smittspridningen och dödstalen i slutet av juli var på en lägre nivå beslutade jag och min fru efter noggrannt övervägande att på vår efterlängtade gemensamma semester lämna Stockholm. Det blev två korta turer och två bildreportage, detta till Skåne och en till Västkusten, tidigare publicerad som Konstrunda på Bästkusten.

Rapporten från Skåne visar några dagar i augusti då Sverige temporärt pausade undergångstankarna och dödsångesten. Några dagar med livet i fokus som fick åtminstoen några hjul att börja snurra igen och tända hoppets stjärna.

Karl Fredriks Eklaholm

Överst på listan över utflyktsmål i den Skånska kulturmyllan stod Karl Fredriks trädgårdsbutik på Östelen, känd från TV4. Denna duracellkanin med gröna fingrar hade gjort intryck på både mig och min fru under vårens program och om vi skulle våga ta en tur till Skåne skulle ett besök på Eklaholm vara ett måste.

När beslutet tagits och hotellet i Helsingborg var bokat kontaktade jag butiken och bokade en tid. Endast förbokade gäster släpptes in på parkeringen. En åtgärd som mer handlade om begränsad plats för bilar än restriktioner gällande Corona. Gården Eklaholm är en av flera i Hagestad Radby på Österlen. En klassisk radby och den längsta i Sverige med gårdar på rad längs den slingrande och smala landsvägen.

Österlen är sannerligen en bördig del av Sverige. Här gror alla former entreprenörsskap. I en lada på fälten utanför det lilla samhället Löderup ligger Sveriges bästa korvrestaurang 2020 enligt Korvakademien. Det var en skylt vid landsvägen som slumpmässigt ledde oss dit. En av ägarna, ursprungligen från Stockholm, berättade om en lite knackig vår, men att de nu upplevde sin bästa sommar hittills, omsättningsmässigt. De skulle visa sig att detta inte var något unikt för dem. Både hotell och restauranger som vi besökte sa samma sak. Att semestra i Sverige sommaren 2020 och unna sig lite extra när omvärlden stängde sina gränser för oss Svenskar blev en norm. Hela Sverige kunde inte utnyttja detta, men på våra resmål i Skåne och på Västkusten märktes en klar skillnad tack vare det förändrade resmönstret. Hemma i Stockholm hade många det tufft och kunde inte på samma sätt ta del av den inhemska turismen. Kanske fanns en rädsla för just Stockholm som pekats ut som den värsta smitthärden i landet. Södra Kompaniet räddade i alla fall vår lunch och vi kunde med skrattande magar fortsätta till Karl Fredriks Eklaholm.

Väl framme vid gården Eklaholm registrerade en parkeringsvakt vår ankomst och lotsade oss till baksidan av anläggningen där det fanns ett par lediga P-platser. Sammantaget gissar jag att parkeringen rymde omkring femtio kanske sextio bilar. Multiplicerat med tre blir det närmare 200 besökare. 200 samtida besökare betyder att antalet besökare under en bra dag säker når det femdubbla. Förutsättningar för goda affärer med andra ord.

Karl Fredriks man och delansvarig för bolaget Petter Kjellén stod som bäst och märkte varor i butiken vid vårt besök. Jag passade på att fråga honom om uppmärksamheten, TV4, affärerna och självklart var jag nyfiken på mäster himself. Är han så där crazy även privat?

- Jag skulle vilja säga att han är lite nedtonad i TV. Det är mer go i honom när kamerorna stängts av, berättade Petter och log. Han berättade också lite mer om bolaget, hur det hade växt fram och idén om en personlig marknadsföring byggd på personen Karl Fredrik. När TV4 hörde av sig var de redan förberedda och klirret i kassan lät inte vänta på sig.

Min förhoppning inför besöket var naturligtvis att få träffa den så engagerande och dedikerade Karl Fredrik, ta ett porträtt och växla några ord, men det ville sig inte. Ett snabbt Hej följt av ett Hej och välkommen blev den totala dialogen med ikonen, som inte hade en lugn stund under vårt besök. Han for runt mellan besökarna. En del ville ta en selfie med TV-idolen, andra tips om en trött Bougainvillea medan de flesta bara ville tacka för senast. När jag tillslut fick min chans och han kom förbi mig utan en svans av följare satt jag med kaffe i den ena handen och en bulle i den andra. Så typiskt. Jag gav upp. Samtalet med Petter tillsammans med alla fina miljöbilder fick räcka, men lite besviken var jag när vi satte oss i bilen och styrde hem via Ystad mot hotellet i Helsingborg. När jag långt senare valde bilder till detta reportage hittade jag faktiskt en där jag helt ovetande fått med Karl Fredrik. Utan hans karakteristiska hatt hade det varit svårt att identifiera honom.

Torekov, Hallands väderö och Hovs Hallar

Bjärehalvön, den nordligaste av två dramatiska lantungor som skjuter ut i havet med Skälderviken emellan sig. Känd för sina bördiga jordar och livsmedelsproduktion, men också för kommunen Båstad, en metropol för Svensk tennis sedan 1948.

Längst ut på landtungan ligger det lilla fiskesamhället Torekov. Från hamnen går turbåtar ut till Hallands väderö, ett naturreservat och populärt utflyktsmål en dag när solen skiner och luften är sommarvarm. Väldigt populärt visade det sig. Den stora parkeringen vid hamnen var full och lite till. Två andra besöksparkeringar lite längre upp i samhället var också fulla, så det blev många varv innan vi till slut hittade en plats uppe vid kyrkan. Där kunde bilen stå hela dagen.

Tankar om distansering och att hålla avstånd fanns hela tiden i bakhuvudet och på båten hade vi och några till munskydd för att markera att Covid 19 fortfarande lurade bakom en sommarvarm fasad av inbillad trygghet. Rapporter om döda hade tystnat i media och här i hjärtat av Sommarsverige med Svensk sommars alla utmärkande egenskaper var det mesta som vanligt. Tämligen normalt och det kändes befriande.

EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen uppmande nyligen Europa att begränsa smittspridningen, efter att en andra våg av viruspandemin slagit till under hösten, med en ansträngd sjukvård som följd. I sitt tal varnade hon för att göra samma misstag som vi gjorde i somras, att för tidigt lätta på restriktionerna. Hon menade att vi nu inför Jul och Nyår med beslutsamhet måste begränsa smittspridningen, för att undvika eller åtminstone försvaga en tredje våg i vinter, innan ett vaccin finns tillgängligt. I Sverige betyder det att alla medborgare behöver dra sitt strå till stacken, ta ansvar och bryta sina traditioner. Jul och Nyår 2020 kommer inte kunna firas som vi brukar.

Bilderna från Hallands väderö sommaren 2020 är lite missvisande och kunde lika gärna varit tagna ett annat år, innan Coronapandemin. Naturen påverkas inte lika mycket som vi människor av detta virus. Minskat resande gör förvisso luften lite renare, koldioxidutsläppen lite färre och naturen får en chans att återhämta sig, men det fanns inget synligt bevis på det här ute. De stora metropolerna däremot visade upp bildbevis redan före sommaren på stora skillnader i luft- och vattenkvalitet, men här ute i havsbandet var det mesta sig likt. Så även människorna, som i princip betedde sig som vanligt en varm sommardag. Det var dock fler inhemska turister och färre från utlandet av förklarliga skäl.

Även om det var ganska trångt på båten var det lätt att hålla avstånd ute på ön. Vi stannade hela dagen och njöt av den varierande floran. Här finns allt från karga klipplandskap och beteshagar till vildvuxen lövskog. Trötta efter allt trampande och alla intryck rörde vi oss mot hamnen och sista båten tillbaks till fastlandet. Det var vi inte ensamma om. Den långa kön ner till bryggan syntes på långt håll och oron att bli kvar hann precis väckas innan en granne i kön lugnade oss: -Nej då, det är ingen fara. De kör med dubbla båtar sista turen, sa han och vi kunde andas ut. Tillbaka i Torekov njöt vi en god middag på en av hamnkrogarna innan vi styrde norrut för att njuta skymning vid Hovs Hallar. Denna märkliga plats med sin dramatiska kustlinje, som bland annat inspirerat Ingmar Bergman. Här spelades scenen in till Sjunde inseglet, där riddaren spelar schack med döden. En magisk plats.

Art Street Hbg

Jag och Ingela hade för första gången på länge planerat in en längre gemensam semester. Länge såg det ut som att det rådande läget här hemma och i världen hotade vårt behov av miljöombyte och längtan efter nya erfarenheter. Vi Svenskar är generellt så priviligierade och tar så mycket för givet att vi har svårt att acceptera att även vi kan drabbas av katastrofer. Katastrofer som påverkar vår vardag och skapar behov av att ompröva våra upptrampade stigar.

I ett större sammanhang känns det skämmigt att klaga på begränsningar i min rörelsefrihet, när jag istället borde vara tacksam för att leva i ett land som värdesätter mig som individ och litar på mitt omdöme. Den frihet och den trygghet som arbetats upp i Sverige efter andra världskriget är något att värna och värt att underhålla, men den är skör och lätt att ifrågasätta när katastrofen kommer. Fokus hamnar då lätt på vad du inte får eller bör göra istället för att se alla möjligheter och det du kan göra. Media hjälper oss hela tiden att tänka på det som inte är bra. En av journalistikens grundpelare som även avspeglas i våra skolors fostrande undervisning är ifrågasättandet. En viktig del i vårt lands grundstruktur där yttrandefriheten väger tungt. Men ifrågasättandet kan ibland vara så generell att den blir motsägelsefull. Det kallas för att vara oberoende - ifrågasätta allt och alla. Att hela tiden matas med detta påverkar oss.

Första delen av denna Skånska semester bodde vi på Grand Hotel i centrala Helsingborg. Street Art är där en central angelägenhet och tillsammans med kommunen har eldsjälar som Jimmy Skize, Jill Paulsson, Tim Nedrup med flera sedan 2017 skapat förutsättningar för konstnärer från hela världen att smycka det offentliga rummet i staden. På sajten Artstreethbg kan du ta del av resultatet. Som grädde på moset skapades två ytor för graffiti för ett mer friare skapande, Brandstationen i Gåsebäck och Pixlapiren. Här arrangeras festivaler och skapas verk med kortare livstid. Jag besökte Global Street Elements första gången 2018 och nu ville jag visa Ingela varför jag så ofta och kärleksfullt nämner Helsingborg och människorna där.

Själva Gåsebäcksfesten ägde rum på lördagen, Graffitins dag, som ett streamat event utan publik, men vi åkte ut dagen efter på söndagsmorgonen och möttes av Jimmy med tandborsten forfarande i högsta hugg.

Ett kärt återseende för mig och några givande timmar för oss båda där på området. Det blev många fina möten och samtal med både konstnärer och arrangörer. En färgstark person känd från TV och Antikrundan dök upp, Konstexperten och samlaren Claes Moser, som själv varit delaktig i Northern Light Graffiti på Ljusterö. I en intervju 2014 med tidningen Skärgården i samband med uppförandet av en vägg för graffiti på Ljusterö torg vid sitt konstmuseum Östrasalt sa han:

–Hemlighetsmakeriet runt namnen har sitt ursprung i den nolltolerans mot graffitin som vi kan se på platser som Stockholm. Folk kan inte skilja graffiti från klotter. Internationellt sett har graffitin tagit sig in i finrummet på ett helt annat sätt.

Zappo, en av pionjärerna inom Svensk graffiti, som numer inte behöver skydda sitt ansikte och gömma sig bakom anonymiteten, berättade historien om när han fick överräcka sin målning Night Train till legendaren James Brown vid sitt sista Sverigebesök. Jag, Claes och hans fru Sanna lyssnade medan jag fotograferade.

Avsaknaden av publik kändes lite exklusivt. Lite som en privatvisning. Flera av konstnärerna gillade den privata delen då det inte är självklart att man som konstnär ska gilla att måla med en grupp människor hängandes över ens axlar. Henrietta Kozica var i alla fall både nöjd och glad. En bekant i kategorin anonyma var också nöjd. Han tycker inte om för mycket uppmärksamhet, så för honom var upplägget perfekt så länge han höll sig borta från filmkameran.

Sofiero och Kullaberg

Slottet Sofiero och dess fantastiska trädgård strax norr om Helsingborgs stadskärna har en kunglig bakgrund, vilket kronan i logotypen skvallrar om. Historien börjar redan 1864 med ett förvärv av tomten. Prins Oscar och hans hustru Sophia av Nassau är på besök i Helsingborg och blir så intresserade av platsen vid sundet med utsikt mot kontinenten att de köper hemmanet Skabelycke och bygger sitt sommarslott Sophie-Ro. Sophia var inte imponerad av det Svenska hovets vurm för Frankrike. Hennes intressen riktades mer åt hemlandet Tyskland och protestantiska England, som hade en mer återhållsam syn på liberalism och katolicism. När sedan Sophia blir drottning 1873 av både Sverige och Norge anser många att det är genom henne som banden till Tyskland stärks.

Nästa kapitel i Sofieros historia skrivs 1905 när slottet blir bröllopsgåva till kronprinsparet Gustav Adolf och Margareta av Connaught. Margareta uppvuxen med Engelska tädgårdar och med ett brinnande intresse för hur dessa skapas och underhålls förvandlar tillsammans med maken Gustav Adolf på femton år de vildvuxna omgivningarn runt slottet till en levande trädgård. Det ursprungliga Danska namnet Skabelycke, skaparlycka, får en ny och högst relevant mening. 1920 dör Margareta blott 38 år gammal efter sviterna av flera elakarttade inflammationer. Sorgen blev dubbel då hon vid sin död bar på sitt sjätte barn. Gustav Adolf som sedan 1950 kröntes till konung Gustav VI Adolf efter sin fars död, fortsatte arbetet med Sofieros trädgård och blev en hängiven förvaltare och växtsamlare. I de två ravinerna lät han plantera 5 000 Rhododendronplantor från över 400 olika arter vilket tydligt bevisar hans intresse för trädgårdskonsten och sannolikt ett sätt för honom att hantera saknaden efter Margareta och samtidigt hedra hennes minne.

Vid tiden för Margaretas död var Sverige ett fattigt och segregerat land. Pengarna var illa fördelade och de demokratiska rättigheterna gällde inte alla. Det är blott 100 år sedan. Det var första maj och Sveriges nyvalda statsminister Socialdemokraten Hjalmar Branting stod på Gärdet i Stockholm och höll sitt förstamajtal när beskedet om prinsessans död nådde honom. Han gjorde en lång paus i talet innan han meddelade den samlade folkmassan att Vår kromprinsessa är död. Han avslutade sedan skyndsamt och begav sig till slottet för en hastigt anordnad konselj med Kungen och övriga ministrar. När konseljen var slut uttryckte han sin vördnad och saknad med: Nu har solstrålen i Stockholms slott slocknat.

De två första decennierna på 1900-talet präglades av missnöje, strejker och oro för en väpnad konflikt. Revolutionen 1905 i Ryssland inspirerade de radikala inom arbetarrörelsen och skrämde de konservativa krafterna. Även om Sverige stod utanför första världskriget påverkades landet. Till en början fungerade kriget som det enande nationalistiska kittet och försvagade all annan form av organiserad verksamhet. Med folket för fosterlandet, hade Kung Gustav V valt till valspråk när han tillträdde som Kung efter sin fars död 1907. Ganska provocerande i en tid utan folkstyre och egentlig parlamentarism, men samtigt hoppingivande för de som trodde på en sorts demokratisk monarki. Europas folk svårt sargat av krig krävde förändring efter freden. I Ryssland ledde det till en blodig revolution och ett helt nytt totalitärt system. I Sverige undvek man som genom ett under revolution och lyckades genom en sorts socialliberalism bryta den konservativa dominansen genom att steg för steg reformera landet och skapa förutsättningar för fler att få tillträde till maktens korridorer. Hjalmar Branting var en kil in i den fundametalistiska konservatism som rådde i slutet av 1800-talet och långt in på 1900-talet. Han hade varit skolkamrat på Beskowska skolan med kronprins Gustav som sedan blev Kung och kunde genom sin borgerliga uppväxt föra sig i både slott och koja. Hans förmåga att hejda och lugna hungerupproren 1917 och förhindra regelrätta gatustrider mellan milis och demonstranter var diplomati på hög nivå som imponerade till och med på Kungen. Han kunde på kort tid genom samarbete med liberalerna lägga grunden för det moderna Sverige. Bland de revolutionshetsande bolsjevikerna och mer radikala grupperingar i de egna Socialdemokratiska leden ansågs han som en förrädare. När orden om allmän rösträtt och åtta timmars arbetsdag från alla hans tal blev till beslut i Riksdagen mattades kritiken av och sympatierna för honom och partiet ökade. 1919 lagstadgades 48 timmarsveckan vilket var glädjande för många industriarbetare och byggarbetare, men för lantarbetarna som var undantagna reformen kom det att dröja. 1919 togs också första steget mot allmän rösträtt. Det första valet som kvinnor fick rösta i blev 1921. Allmän rösträtt är en förutsättning för modern parlamentarism, att regeringen utses av en folkvald riksdag, utan inblandning av Kungen eller begränsningar avseende kön, inkomst, förmögenhet, fullgjord militärtjänst, skulder, religionstillhörighet, omyndig eller tidigare straffad. 1971 avskaffades tvåkammarsriksdagen och 1989 togs begränsningen omyndig bort eftersom möjligheten att omyndigförklara någon inte längre fanns. Branting hann också verka internationellt, dels som utrikesminister och dels det arbete han gjorde i Nationernas Förbund som bildades 1920 för att skapa stabilitet och undvika nya krig. För sina internationella insatser fick han Nobels fredspris 1921 tillsammans med den Norske politikern Christian Lange. Juryns motivering: For their lifelong contributions to the cause of peace and organized internationalism.

Tack vare kloka beslut, tålamod och respekt kunde Sverige utvecklas till en välfärdsstat och Sofiero till en trädgård tillgänglig för alla. Gustav VI Adolf testamenterade hela egendomen till Helsingborgs stad, som sedan Kungens död 1973 vörnadsfullt förvaltar arvet. Närvaron av Solstrålen Margareta är påtaglig och all utveckling verkar ske i harmoni med hennes genuina intresse för trädgårdskonst och öga för färg och form, samt Gustav Adolfs drygt 50 åriga engagemang i parken.

När jag läser om kravallerna i Sverige 1917 kan jag inte låta bli att tänka på den Belarusiske frihetskämpen Ales Bialiatski som sedan 1996 aktivt protesterat mot regimens förtryck av folket och verkat för frihet och mänskliga rättigheter. Han sa nyligen i en intervju med SVT angående de pågående demonstrationerna i landet:

-Ett sånt folkligt tryck klarar ingen regim.

Men så länge det finns ett vi och dem kommer det finnas problem att utveckla samhället. Allt för många exempel finns där revolutioner och maktövertagande bara kastat om samhällsstrukturen men inte hanterat vi-frågan. Glöms den utmaningen bort och utvecklingen inte sker i samverkan kommer motsättningar ligga kvar och pyra. Det blir instabilt och lätt att dessa åter blossar upp och leder till nya maktövertaganden och nya överträdelser av de mänskliga rättigheterna. Demokrati och folkstyre är en sårbar konstruktion som behöver omvårdnad och en stabil förvaltning. Jag är glad att vi har det i Sverige, men det är ingenting vi ska ta för givet. Det som tagit hundra år att bygga upp kan lätt raseras på några veckor.

För mig är Sofiero ett praktexempel på att Sverige är fantastiskt. En symbol för folkligt välstånd i kombination med individens frihet under ansvar. Sofiero är också en symbol för den Svenska monarkin som parallellt fått verka i harmoni med landets utveckling mot ett välfärdssamhälle. Avsaknanden av krig på Svenskt territorium har också skapat trygghet och generationer av medborgare med den lite naiva inställningen att ingen eller inget kan hota oss. Fortfarande är Den Svenska Modellen en viktig exportvara och Svenskar skickas ut i världen för att hjälpa till med demokratiseringsprocessen, men det finns orosmoln även i himmelriket. Coronapandemin är ett exempel som skulle kunna få hela fundamentet i gungning eller rätt hanterad skapa enighet och samling.

Kullens naturreservat fick avsluta denna dag. En dramatisk kustlinje komprimeras vid Kullens fyr och naturen påminner oss om att vi männskor faktiskt bara är en marginal i det stora sammanhanget. Naturen anpassar sig snabbt och påverkas inte nämnvärt av global uppvärmning, koldioxid och sprickor i ozonlagret, men det kan bli en natur utan människor. Förutsättningarna för mänskligt liv på planeten påverkas av vår strävan efter frihet, jämlighet och broderskap. Utvecklingen mot ett drägligare liv för alla, med allt vad det innebär, kanske blir vårt fall, om vi inte kommer på något smart.

Kristianstad och mer Österlen

Efter fyra nätter på Grand Hotel bytte vi Helsingborg mot Kristianstad och ett hotell granne med den fantastiska Domkyrkan som aldrig blev Domkyrka. Den Danske kungen Christian 4* ville skapa stabilitet i regionen, som ständigt hotades av Svenskarna. I nuvarande Kristianstads kommun finns de på medeltiden så viktiga städerna Vä och Åhus. Orterna har varit viktiga handelsplatser och haft bebyggelse långt innan Danmark och Sverige nämns som sammanhängande riken. Båda var blomstrande städer i Lunds ärkestift ända fram till reformationen, men led stort när nationalstaterna Sverige och Danmark började strida om var gränserna skulle gå.

Under Kalmarkriget 1612 satte Gustav II Adolf definitivt punkt för staden Väs fortsatta betydelse. Staden brändes och jämnades med marken. Kungen själv dokumenterade händelsen: Vi har grasserat, skövlat, bränt och ihjälslagit alldeles efter vår egen vilja. Idag är den gamla medeltidskyrkan från 1100-talet allt som finns kvar som minner om den forna staden.

Efter händelsen beslutade Christian 4* att utfärda ett fundationsbrev i maj 1614 och anlägga en fästningsstad Christianstad på Allö i Helge å, samt flytta det som fanns kvar av Vä och Åhus dit. Planerna var också att dela upp Lunds stift och bilda ett nytt i Kristianstad som österut skulle omfatta hela Blekinge. 1628 invigdes den magnefika Domkyrkan, men Christians storslagna planer grusades redan februari 1658 genom freden i Roskilde. Freden innebar att Danmark fick lämna över Skåne, Blekinge, Bornholm med flera öar till att bli Svenskt territorium. Norge som då lydde under Danmark fick lämna ifrån sig Bohuslän och Trondheims län till Sverige. För Sverige var detta en mycket gynnsam utgång av förhandlingarna, då Sverige för första gången fick tillgång till de södra och västra kustremsorna. Resultatet visade sig vara för bra för att bestå och sommaren samma år, innan bläcket på avtalet torkat ordentligt, utbröt ett nytt krig mellan Sverige och Danmark. Efter två år av ny umbäranden slöts en fred i Köpenhamn 1660, som i princip stadfäste ländernas nuvarande gränser med ett Danskt Bornholm, Norskt Trondheim och ett Svenskt Ven. Det viktigaste för Sverige var att Skånelandskapen (Skåne, Blekinge, Halland) tillföll den Svenska Kronan.

*Danska kunganamn skrivs med ett Arabiskt sifferepitet istället för Romerskt, vilket återspeglas i de kungliga vapnen och inskriptioner på byggnader. I Kristianstads stadsvapen ingår C4 till exempel för att minna om stadens grundare.

Att ha Kristianstad som turistsmål och utgångspunkt för utflykter i den Skånska kulturmyllan är både spännande och praktiskt. Närheten till Hanöbukten och hela den Skånska östkusten med Sandhammaren i syd via Kivik och Simrishamn ända upp till Blekingegränsen gör att det finns mycket att välja på. Staden Kristianstad med sina drygt 40 000 invånare i tätorten är Skånes fjärde största efter Malmö, Helsingborg och Lund. Det märks framförallt i utbudet av affärer, restauranger och kafféer, men det är ändå en småstad, med allt vad det innebär i form av närhet till människorna och igenkänning.

Placeringen av staden på en ö i Helge å, Skånes största vattendrag med källor i Småland och med ett ursprungligt utlopp i Hanöbukten vid Åhus, skapar lite udda förutsättningar. Delar av staden ligger under havsnivån och Sveriges lägsta punkt på 2,41 meter under havsytan ligger här. Den våtmark som på 1600-talet skulle vara en del i skyddet av den befästa staden har genom åren också varit ett hot. Vallar och pumpar har skyddat staden från översvämningar. Helgeåns utlopp flyttades i slutet av 1700-talet till nuvarande Gropahålet genom utdikning, för att ge ån möjlighet att själv i högre grad reglera vattennivåerna uppströms vid högvatten. Idag ingår ån och våtmarkerna sydväst om staden i något som marknadsförs som Vattenriket, ett av sju biosfärsområden i Sverige som ingår i UNESCO:s världsomspännande program Man and Biosphere (MAB). Programmet syftar till att skapa förståelse för sambandet människa och natur.

Ett biosfärområde består av tre zoner. Det innersta kärnområdet är ett strikt naturskyddat område. Utanför detta ligger en buffertzon som används för verksamhet som är förenlig med biosfärområdets bevarandemål och som bidrar till forskning, övervakning och utbildning. Ytterst finns ett utvecklingsområde för utveckling av metoder för nyttjande som är socialt, kulturellt och ekologiskt hållbart.

Kristianstads Vattenrike lockar normalt 100 000-tals besökare varje år. Besökarna kommer från både när och fjärran, men 2020 var ingenting normalt och det märktes. Nedlagda butiker och realisationer vittnade om en begränsad målgrupp för stadens entreprenörer. Vi gjorde ändå vad vi kunde för att stötta kommersen med lite shopping och ett antal restaurangbesök. Förutom att bekanta oss med staden gjorde vi en utflykt söderut till Sandhammaren inte långt från Karl Fredriks Eklaholm, där detta reportage började. Den fantastiska stranden med sina sanddyner är en storslagen naturupplevelse. En helt magisk plats även för mig som inte badar. Kustvägen från Sandhammaren och upp till Simrishamn och vidare upp till Åhus är en fortsättning med samma känsla. Vid Haväng och Vitemölla strandbackar är sanden och stranden i det närmaste oändlig. Åtminstone kan du följa kustlinjen med blicken ända upp till Blekinge. Middag på anrika Åhus Gästgiveri avslutade en härlig utflyktsdag och vi kunde sedan nöjda krypa ner i våra sängar på hotellet i Kristianstad.

Bilden på Ingela från vår middag på Åhus Gästgiveri har en allvarlig ton och beskriver det läge som Corona skapat för många entreprenörer inom turist och upplevelsenäringen. Hur länge räcker marginalerna när gästerna uteblir? I augusti var ändå många hoppfulla eftersom kurvorna vänt ner och läget i sjukvården stabiliserats. Nu när vi ser en andra våg av eländet blir frågan aktuell igen. Hur många klarar sig till nästa sommar? Kommer nästa sommar vara fri från restriktoner och gränserna till övriga världen öppna? Osäkerheten är stor trots löften om vaccin.

Haväng och Vitemölla strandbackar

Innan du når rastplats Brösarps backar strax norr om Kivik finns en liten väg ut mot havet. Vägen markeras med en skylt Haväng, men är lätt att missa i den kuperade terrängen om du inte redan är bekant med platsen.

Efter några kilometer slutar vägen vid grindarna till Haväng och Vitemölla strandbackars naturreservat. Där finns en stor parkering som vittnar om platsens popularitet. Efter några hundra meter bland ekar och andra lövträd visar sig havet bakom en märklig formation av stenar, Havängsdösen.

Havängsdösen är bevisligen en grav eftersom skellett påträffats vid utgrävningar av dösen. Man har också kunnat fastställa att gravsättningen gjordes för omkring 5 500 år sedan. Dock visar fynd att denna otroligt vackra plats varit bebodd långt tidigare. De äldsta arkeologiska fynden är omkring 10 600 år gamla enligt Björn Nilsson, Arne Sjöström och Per Persson i skriften Seascapes of stability and change: the archaeological and ecological potential of the early mesolithic seascapes with examples from Haväng in SE Baltic, Sweden från 2018.

Arkeologi kan vara en samhällsomstörtade vetenskap som skriver om historien, men kan också vara vilseledande och cementera förutfattade meningar. Eftersom det mesta handlar om föremål utan någon vägledande dokumentation är det praktiskt att likställa fynd från olika platser med en kultur eller tidsålder, såsom Stenålder, Järnålder, Bronsålder. Havängsdösen anses vara uppförd av den så kallade Trattbägarkulturen uppkallad av den Polske arkeologen Konrad Jażdżewski 1930. Han delade förvisso upp kulturen i fyra geografiska grupper, men kulturen byggde på att fynd gjorts av liknande föremål från Nederländerna i syd till Polen och ända upp till Tröndelag i Norge. Utmaningen är kanske att alla dessa fynd vi hittar från en fjärran tid fascinerar och skapar frågor. Frågor som vi gärna vill besvara och svaren vill vi sedan gärna sätta in i ett kännt sammanhang. Detta sammanhang har till ganska nyligen varit starkt förknippat med nationalism som tillsammans med religiösa löften om evigt liv skapat förutsättning för att skapa en kärlek till fosterlandet. En kärlek som utnyttjats i otaliga krig och där de två världskriget är exempel på optimalt missbruk.

Kanske är det mer som förenar än som skiljer olika kulturyttringar. Finns det kanske en röd tråd som förenar oss alla. Ända från tiden då vi bara var ett djur bland alla andra, genom alla försök att förstå meningen med livet, till dagens alla uppdelningar i vi och dem. Utgrävningarna av Sandby Borg på Öland visar i alla fall ett samband, att det Romerska rikets uppgång och fall påverkade alla. Även hierarkierna på lilla Öland berördes. Den tidigare lite förenklade historieskrivningen har handlat om nationen och att skapa stolthet över generationer. I vissa fall en sorts skam för tiden innan Kristendomen etablerades på våra breddgrader. Utgrävningarna som bara börjat har hittills visat på en massaker daterad till slutet av 400-talet, någon gång efter Västroms fall 476, som enligt arkeolog Helena Victor på Kalmar Läns Museum och ansvarig för utgrävningarna, ...ledde till omfattande maktkamper runt om i Europa, även södra Skandinavien. Strömmen av guldmynt från Romarriket slutade tvärt vid denna tid.

Man är ganska säker på att anfallet på Sandby Borg för drygt 1 500 år sedan inte kom från någon främmande angripare utan att det rörde sig om en lokal maktkamp, då det inte finns några tecken på plundring eller jämnbördig strid.

– Inget tyder på ett anfall utifrån över vattnet, och inget tyder på en plundringsräd, utan detta var något annat, säger Helena Victor till Henrik Höjer i en intervju publicerad på Forskning & Framsteg 2018-08-01. Många värdefulla saker är kvarlämnade på platsen. Vid en plundring hade man tagit till och med djuren. Det var troligen en hämnd eller en maktmanifestation. Och att inte begrava kropparna var dessutom en förnedring och en uppvisning för omvärlden.

Alla är inte lika fascinerade av arkeologiska projekt eller lika ödmjukt inställda till dessa monument som jag. 2015 tyckte någon att dösen var en utmärkt grillplats och gjorde upp en eld varvid takhällen sprack. Att på just denna plats anlägga ett militärt skjutfält känns inte heller speciellt vörnadsfullt. Vi beter oss lite konstigt ibland vi människor. Vissa överträdelser straffas med döden andra bedöms mer som pojkstreck. Frågan är vad som egentligen är mest spännande; förstå vad som hände för tusentals år sedan eller förstå samtiden och vårt sätt att hantera rätt och fel oavsett om det gäller en Coronapandemi eller mer övergripande förhållanden och normer. Kan vi lära oss någonting av historien som hjälper oss att förstå samtiden?