Sju hotellnätter i Norrland

Efter förra sommarens begränsning och rädsla för att sprida Corona från det hårt drabbade Stockholm ville vi i år besöka min frus släktingar i Skellefteå. Det blev en kombination av tre nätter i Östersund och fyra i Skellefteå. I Östresund och Hallen på andra sidan Storsjön hade jag länge släkt genom mostrar och kusiner. Nu är de döda, men vår dotter har hittat kärleken i Östersund, som på så sätt åter fått en familjär betydelse.

Storsjöbygden

Vid Häste på Rödön svängde vi ner mot Storsjön. På andra sidan ligger Hallen där min Mor föddes vid foten av Oviksfjällen 1927. Snart hundra år sedan. Tänk så mycket som hänt på bara hundra år och så mycket som ändå är sig likt. Storsjön är fortfarande stor och fjällen tornar upp sig precis som de alltid gjort. Myhltan (Hjortronen) på myrarna lika åtråvärda och myggbetten efter några timmars plockande lika svidande. Även om vi människor under 1900-talet upplevt en teknisk utveckling som saknar motstycke och som bara accelererar är vi fortfarande samma människor där de grundläggande behoven inte förändrats. Leksakerna har förändrats och vi drömmer inte samma drömmar, men det är nog mer som förenar än som skiljer oss åt.

Hitom ladan på bilden som inleder denna betraktelse går den gamla pilgrimsleden till Olof den Heliges grav i Nidarosdomen i Trondheim. På 1100-talet kunde 3-4000 människor vandra de många lederna till helgedomen varje sommar. 1075 skrev den omskrivna resenären och biskopen Adam av Bremen:

Redan 40 år efter Kungens död är vägarna till Nidaros fyllda av pilgrimer från fjärran land

En annan led gick förbi Åre där Åre gamla kyrka fortfarande står och minner om tiden före reformationen och innan Jämtland blev Svenskt. När kyrkan byggdes har fram till 2010 varit höljt i dunkel, men vid en analys av virket i koret och långhuset framkom att bygget tidigast kunnat starta 1156 och senast på 1160-talet. I kyrkan finns en fin men lite udda St Olofsskulptur. Skulpturen är sannolikt ett arbete från Trøndelag gjord någon gång på 1300-talet. Den saknar en kungs kanske viktigaste attribut kronan, vilket gör statyetten lite extra spännande. Kronan ersattes 1719 med en karolinerhatt. Det berättas om en dragon från trakten, som överlevde reträtten efter anfallet mot Norge och nyss hemkommen från Karolinernas dödsmarch över fjällen fick uppgiften att åter sätta en krona på Kungen. Det blev ingen krona utan en hatt. Kanske för att hedra sina kompisar som frös ihjäl på fjället. Av den 6000 man starka truppen dog 4273 på fjället.

Inte långt från Åre ligger Ristafallen. En magisk plats och en utmärkt rastplats. Här finns en kaffestuga högt belägen med en terrass där besökarna har utsikt över dalen nedanför fallen. Det är Indalsälven som här kastar sig ut över berget i flera fall där den högsta fallhöjden är fjorton meter. Redan på medeltiden var detta ett kärt delmål på resan mot Nidaros. Här fanns som på så många andra ställen längs vägen en St Olofskälla där pilgrimmerna kunde stilla sin törst och helas av det heliga vattnet. Idag kan besökarna istället njuta av frasiga nygräddade våfflor med Myhltgröt (Hjortronsylt) och grädde på terrassen.

Dorotea

En avfolkningsbygd med sjunkande invånarantal, men med ett riktigt fik och intresse för amerikanska vrålåk från femtiotalet. Namnet härstämmar från en Eriksgata där Kung Gustav IV Adolf tillsammans med sin hustru Drottning Fredrika Dorotea Vilhelmina av Baden reste runt i Västerbotten. Församlingarna Fredrika, Dorotea och Vilhelmina, som bildades mellan 1795 och 1804 tog sina namn från Drottningen för att påminna om det Kungliga besöket i denna ganska avlägsna del av landet. I dag bildar orterna en triangel i det Västerbottniska inlandet. Än idag avlägsna platser om du inte som vi färdas inlandsvägen E45 från Östersund. E45:an möter E6:an i Nordnorska Alta och fortsätter sedan till Kirkenes vid Ryska gränsen. Vid Olderfjord som är E6:ans nordligaste punkt kan du fortsätta vidare norrut till Nordkap på E69. Kanske något för en framtida sommar med fler semesterdagar. Nu svängde vi av redan i Dorotea för att via Åsele och Fredrika på väg 92 ta oss till Umeå och kusten.

Den stolta ägaren till denna vackra Cadillac Coupé 1957 är Per Göran Johansson hemmavarande i Dorotea. Bilen köptes in förra året och tillsammans med frun har de hunnit med några turer till kusten för att visa upp dollargrinet.

Buddhan i Västerbotten

I Fredrika var vi tvungna att stanna till när vi såg skylten som berättade om ett Buddhistiskt tempel. För sju år sedan började det berättas i media om den stora händelsen i det lilla samhället Fredrika; Buddha kom till Västerbotten, Aftonbladet 2 oktober 2004. Den 4 januari 2006 rapporterade P4 Västerbotten; Buddha-statyn har anlänt, när staty nummer två anlände till platsen. Det är dock inte Buddha som är avbildad på den andra statyn utan munken Luang Pu Thuat, en annan Buddhistisk föregångsgestalt och vägvisare som levde mellan 1582-1682.

Planerna var från början storslagna och handlade inte bara om ett par statyer på en kulle i skogen. Här skulle Europas största Buddhisttempel byggas med plats för 300 besökare och en större konferensanläggning för 800 övernattande gäster. En jättesatsning där kommunen lovade munkarna hjälp med anslutning till komunalt vatten, avlopp, bredband och annan logistik i utbyte mot att Fredrika skulle hamna på världskartan. Det var den Thailändske Theravadabuddhistiske munken Phramaha Boonthin Taosiri som kläckte idén och fick med sig Åseles kommunalråd, Bert-Rune Dahlberg.

Tillsammans hittade de sponsorer och anhängare till projektet vars första budget landade på omkring 60 miljoner kronor. Initialt fanns löften från den Thailändska regeringen om ett omfattande ekonomiskt stöd, men stadskuppen i Thailand förändrade förutsättningarna. Även om det inte hänt så mycket avseende tempelbygget sedan dess har initiativtagarna inte gett upp. I vilket fall som helst är det en magisk plats och ett monument över människans förmåga att övervinna sina tvivel och våga leva ut sina drömmar.

Ett exempel på detta är Bert-Rune Dahlberg, som inte gett upp planerna trots att han inte längre är kommunalråd. 2020 hade han planerat en resa till Thailand för att hjälpa till i jakten på sponsorer. Pandemin stoppade honom, men sannolikt bara temporärt. Han brinner verkligen för detta. Det har blivit som ett kall att stötta dessa munkar i skogen och deras dröm. 2014 fick han audiens hos Påven och pratade religionsfrihet och berättade om projektet i Fredrika för Påve Franciskus. Snacka om att komma på världskartan.

Stora planer för Skellefteå

Det händer grejer i Skellefteå. Småstaden med ambitioner har fått växtverk efter löften om investeringar på 70 miljarder kronor. Överallt byggs det och det gamla välkända busstorget har förvadlats till en byggarbetsplats för en skyskrapa i trä, Kulturhset Sara. Uppkallad efter traktens drottning Sara Lidman. Ut mot Skellefteå Hamn vid Bergsbyns gamla industriområde pågår bygget som orsakat denna explosion av entusiasm och framåtanda. På 40 hektar industritomt byggs Europas största batterifabrik Northvolt. Fullt utbyggd med fem produktionslinor blir det sannolikt Skellefteås största arbetsgivare och beräknas ge kommunen omkring 2 500 nya arbetstillfällen.

Nybyggarandan är tillbaka. Skogen och malmen lockade investerare till Norrland vid förra sekelskiftet. Nu är det tillgången på billig och grön el som lockar investerare från hela världen till norra Sverige. Efter några år med Elon Musk och introduktionen av Teslas första massproducerade bil Model S insåg Peter Carlsson och Paulo Cerruti hur beroende vi i Europa är av Asien för att förse den växande produktionen av elbilar med effektiva batterier. De insåg också att det nu eller aldrig det är läge att agera. I morgon kan det vara för sent. Detta innebar naturligtvis att de möttes av stor skepsis, som pionjärer alltid gör.

 

 

Tajmingen visade sig vara perfekt när väl investerarna började slanta upp. För fyra år sedan när bolaget sökte en lämplig plats för etableringen fanns inte pengarna. Efter att Skellefteå vunnit kapplöpningen och förhandlingarna med kommunen inleddes byggde allt på Peters förmåga att övertyga att detta enorma projekt faktiskt skulle gå att genomföra och att alla de stora biltillverkarna skulle stå på kö för att skriva kontrakt. Nu hösten 2021 måste även de grinigaste nej-sägarna medge att satsningen var riktig. Volkswagen har beställt litiumjonbatterier till ett värde av 120 miljarder kronor för de kommande tio åren. Totalt har Northvolt säkrat kontrakt till ett värde av 247 miljarder kronor med bland andra BMW och Scania.

Det roliga är att det blir ringar på vattnet. Hela kommunen bubblar. Fackförbundet Visions medlemstidning skrev 20 augusti i år:

Just nu bubblar kommunen av affärsidéer. ­Under förra året startades över 500 nya bolag. Folk ser möjligheterna i Skellefteå och vill vara med på tåget så tidigt som möjligt. I förra veckan träffade jag två unga personer som vill starta ett sommarkafé och en loppis. De är fantastiskt driftiga och har alla möjligheter att lyckas, berättade Roland Eriksson, företagslots på kommunens näringslivskontor, i reportaget.

Och på Kommunens hemsida kan man läsa om alla nystartade byggprojekt. Nya beräkningar har också tagits fram för befolkningsmålen. 90 000 invånare år 2030 och 100 000 tio år senare. Friska mål och en rejäl ökning från dagens 73 000.

En annan solskenshistoria är den om Bea's Rökeri & Hamncafé i Jävre strax söder om Piteå. Ett sommarjobb hos Pappa Anders under sommarlovet där Bea sålde rökt fisk, ledde snabbt fram till ett mäktigt entreprenörskap i restaurangbranchen. När vi efter rekommendationer från min svåger i Skellefteå kom fram till den hästskoformade hamnbassängen och tillslut hittade en ledig P-plats väntade kön som ringlade sig mellan de små fiskebodarna fram till disken där vi kunde beställa storsäljaren, Skärgårdstallrik. Hela anläggningen andades en air av framgång och vi njöt av miljön och allt gott på tallriken. Fick ett litet samtal med Pappa Anders som fortfarande var lite tagen av framgången, men otroligt stolt över sin dotter och vad hela familjen lyckats åstadkomma. Hans fiskeodling på andra sidan viken är naturligtvis grunden till framgången, men utan Beas orädda och engagerande idéer hade det nog fortfarande bara varit en fiskeodling och försäljning av rökt regnbåge. Nedan några bilder från mitt Instagramflöde som minner om vår lunch hos Bea med släkten. Norrlandskustens främsta smultronställe enligt Näringsliv.se. Jag håller med.

Hembygden i Åbyn

Några mil norr om hysterin i Skellefteå ligger Åbyn. Födelseort för min fru Ingela och ännu en typisk avfolkningsbygd trots pendlingsavståndet till stan. Här fanns två affärer, skola, obligatoriskt bönhus och reguljär busstrafik. Nu kunde vi läsa på anslagstavlan vid den uppbyggda retromacken att busstrafiken dragits in.

Trots detta finns det initiativ i byn. Motsträvigt och envist finns det entusiaster som aldrig ger upp och vägrar acceptera landsbygdsdöden.

Sportfisket i Åbyälven lockar fortfarande och gräsytan vid den gamla E4-bron hade vid vårt besök iordningställts för fisketurister som kommer med husvagnar eller de så populära husbilarna. Skolan har byggts om till huvudlager för Sveriges största leverantör av ammunition och tillbehör till Paint Ball.

Vi träffade en av ägarna ammunitionslagret, som var i full färd med att lasta av en stor långtradare fylld med varor. Han beklagade konditionen på bönhuset som ingen förbarmat sig över och att de varit tvungna att ta ner korset av säkerhetsskäl.

Konsumbutiken har fått nytt liv genom en släkting till den gamla mackägaren som skapat ett litet retromuseum och träffpunkt för bilentusiaster. Även i motvind går det att ta sig framåt och på något sätt genom förändrade levnadsvillkor under pandemin har hoppets lampa tänts för landsbygden. Kanske kan fler och fler uppskatta landsbygdens möjligheter nu när vi etablerat digitala lösningar för samverkan. Jag tror framförallt att fler kommer söka efter ett billigare och mer flexibelt boende där du slipper trängas och leta parkeringsplats. Storstäderna framförallt har fått konkurrens genom att nya arbetssätt etablerats.