UNIKABOXEN besöker Pride Park och tar del av invigningen 31 juli 2024

Färgstarkt med Country

Nu har Countryn tagit sig in i regnbågssfären. Under öppningskvällen fylldes Östermalms IP av countrymusik, cowboyhattar och boots. Den Countryboom, som mycket tack vare Beyoncé, rört om i kulturetablissemanget har skapat en helt ny syn på genren och breddat dess fanbase, men innan Yippie Aye Yay´ fullständigt tog över scenen fick vi lite traditionell Pride med Liam Teasems Dragkings, Stockholms gaykör, Tove Jaarnek och några tankeveckande invigningstal.

Det var Stockholm Prides nya ordförande Michal Budryk som iklädd spännande kofta och cowboyhatt öppnade parken och presenterade årets invigningstalare. Först ut var Lee Christiernsson, som kom med tipset att börja om. Istället för att fastna i konflikter låt oss börja om och tillsammans lösa de utmaningar vi har. – Börja om med allt som inte funkar, särskilt skola och miljöpolitik, sa hon i sitt tal. Något som får mig att referera till en av mina egna tankar kring konflikter och ett ständigt ifrågasättande om vem som har rätt och vem som har fel. Sluta debattera och starta en dialog. Den ädla konsten att lyssna främjas på ett annat sätt i dialogen. Det skapar också rätt förutsättningar för att börja om, som jag tyckte lät som ett utmärkt initiativ.

Transsammans förbundsordförande Signe Krantz stod för det andra invigningstalet. Hon tog upp det infekterade tonläget i debatten kring könstillhörighetslagen och hur svårt det fortfarande är att få till en vettig dialog, fri från syndabockar och fantasifulla hot. Signe tog även upp turerna med den utvisningshotade Davita i sitt tal, för att synliggöra det absurda i att bevisa sin sexuella läggning i en rättssal. Davita och hennes fru Ebba presenterades och till publikens jubel uppmanade Ebba oss alla att stå upp för det stora antalet utvisningar som HBTQ+personer drabbas av: -Om inte min fru är lesbisk är inte jag heller lesbisk, sa hon.

Den 7 september tittade Jon Voss i backspegeln och publicerade sina reflektioner i QX : Pride skapas av hela stans spretande community. Insikter som bekräftar mina känslor och min upplevelse av att första dagen av årets Pride Park var en besvikelse. Inte för att utbudet var dåligt eller valet av Country kändes fel, utan för att jag saknade besökare. Det var glest i Champagnebaren och även framför scenen. Det måste till en radikal förändring om inte Stockholm Pride som organisation och sammankallande institution ska tyna bort. Istället för att slåss om publiken och konkurera med alla andra aktörer som vill fira Pride, borde det skapas en gemensam agenda som förenar och stärker budskapet, samt underlättar för besökarna att välja i det allt större utbudet, som kallas Pride City. Det blir dyrt med alla inträden och allt svårare att kombinera.

Konstnärer och designers

Inget Pride utan en ordentlig regnskur och när himelen öppnade sig och regnet vräkte ner njöt jag med vännerna i konstnärstältet. Spralliga och uppfinningsrika Regina Lund har alltid idéer kring hur hon vill bli fotograferad och hjälpte mig även när det kom till samling för gruppbild.

Förutom Regina fanns Susanne Cederlund i tälten. En konstnär jag följt under ganska lång tid och sett hennes utveckling. Hon säger själv att hon porträtterar tankar, känslor, upplevelser, drömmar och livets alla nyanser, vilket jag tycker sammanfattar hennes arbete bra.

Övriga artister i tältet var Hanna Wendeler, Jaymie Stellmar-Wright, Jonas Augustsson, Katarina Thomassen, Jonas Pehrsson (ej på bild), Otto Hargne och Phil of Sweden (ej på bild).

På andra sidan, i nästa gränd i detta tältläger, hittade jag en av våra framgångsrika designers Jannike Sommar, till vardags bosatt i Paris med sin fru Renata Souto. Träffade paret redan förra året på Pride. Ett härligt par som gärna ställer upp framför kameran.

Jannikes collection är spännande och särskilt omtyckt av regnbågsartister. Hennes plagg syns ofta på artister som vill sticka ut lite extra, både på scen och privat.

Själv hamnade jag också helt ovetande på bild vid boktälten, när jag vandrade runt för att insupa atmosfären och letade bilder till mitt reportage. Bilden hittade jag i programmet för Stockholm Pride.

Ingen VIP-lounge i år

De traditionella VIP-inbjudningarna uteblev i år, men några välbekanta ansikten samlades ändå i Champagnebaren av gammal vana. Det var betydligt enklare att mingla runt med kameran i år, eftersom antalet besökare var så få, men känslan av att intresset för Stockholm Pride och Pride Park svalnat kändes inte bra. Särskilt inte nu när det känns extra viktigt att manifestera våra mänskliga rättigheter. Jag kände en viss besvikelse eftersom mina förväntningar var så höga och jag hade längtat så länge efter detta som tidigare år varit en av Prides höjdpunkter, för vimmelfotografer, kändisar och wannabes.

Joakim Richardson - Go Country

2024 års Stockholm Pride hade genom ett samarbete med radiokanalen Go Country och Joakim Richardson skapat en unik countrykväll i Pride Park. Kanalen sände live från platsen med både musik och intervjuer och ett uppbåd av artister underhöll från scenen. Syftet med samarbetet, enligt ledningen, var att bredda festivalens musikaliska utbud och erbjuda en kväll som kombinerade countrymusiken med Priderörelsens värden av gemenskap och kärlek. -Stockholm Pride behöver förändring och i år prövar vi lite nya idéer, vi får sedan utvärdera och vädra våra idéer i en dialog med resten av communityn, sa Michal Budryk när jag samtalade med honom senare i veckan.

Joakim fick i somras som första svensk utmärkelsen CMA International Broadcast Award för sitt engagemang och brinnande intresse för Country i sin radiokanal Go Country. Detta internationella pris delas sedan 1997 ut av Country Music Association of America till en radiomedarbetare utanför USA som har gjort stora insatser för countrymusiken i sitt land.

-Joakims passion för countrymusik går långt utöver den traditionella radioverksamheten. Hans arbete med att inkludera countrymusiken i Stockholm Pride är bara ett exempel på hur han aktivt arbetar för att bredda genrens publik i Sverige, sa Christer Modig, chef för Viaplay Radio i en intervju med Radionytt.se den 29 augusti i år.

Vid en första anblick kan det verka oväntat att countrymusik förknippas med Pride, men musikgenren har gradvis blivit mer inkluderande och relevant för alla. Traditionellt sett har countrymusik varit kopplad till konservativa och normorienterade värderingar, men på senare tid har det skett en förändring. Flera skivbolag och artister har omfamnat countryn och dessa olika attribut. I Sverige är det inte bara Joakim som marknadsfört genren. Jill Johnson och hennes veranda har betytt mycket för att inkludera och skapa förståelse för Countryns betydelse i musiken generellt.

Artister som Orville Peck, en öppet gay countrysångare, har gjort stora framsteg för att bryta normerna inom countrymusiken och skapa plats för mångfald och queera berättelser. Dessutom är countrymusik känd för att beröra teman om kärlek, frihet, självständighet och individualism, vilket verkligen går hand i hand med de värden som Pride står för: rätten att vara sig själv och leva fritt, samt att Kärlek är Kärlek och behöver inga begränsningar eller principer. Så även om countrymusik historiskt sett kanske inte varit nära förknippad med Pride, har genren öppnat upp sig och blivit en del av en bredare musikscen där alla stilar kan vara med och fira kärlek, mångfald och rättvisa. Stockholm Pride 2024 inkluderade country i sitt program, vilket speglar den ökande mångfalden inom både musiken och festivalen.

Det blev en härlig blandning där artisterna på scen inspirerade publiken och tillsammans skapades en härlig feststämning. Det blev en bra invigning av parken trots att alla inte var där. Saknade naturligtvis min ständiga Pride Partner Jan-Erik Persson aka Micke, Marie Claudette, Rosetta Baybay, som av ekonomiska skäl skippat parken. Han messade under kvällen att han bara skulle delta i lördagens parad och såg fram mot att träffas då.

Kvällens hemliga gäst - Jill Johnson

Så kom hon då tillslut. Allas vår Jill Johnson och ytan framför scenen blev till ett publikhav av förväntasfulla fans och respektfulla åskådare. Det som Jill gjort för att lyfta countryn i Sverige och bredda intresset är förmodligen ovärderligt och jag tror att de allra flesta har en ömsint relation till henne. Hon är helt enkelt lätt att älska, även om du inte är helt torsk på musiken.

Hennes biografi är innehållsrik och har hela tiden rört sig om musik, om än i olika former. Redan som tolvåring började hon sjunga i ett Countryband och som fjortonåring deltog hon på sin första Countrygala i Danmark. Sedan har musikstilarna växlat. Country har inte alltid varit så hett. Robin Bengtsson berättade hur svårt han haft med att övertyga skivbolag och att det egentligen fram till nu i princip varit omöjligt att få sin countrymusik utgiven. Nu är det helt plötsligt annorlunda.

get more like this on unikaboxen.net - your guide to all the fun things in life