UNIKABOXEN tar en titt på fenomenet STRUTS

Strutsilderna är tagna vid ett besök på Marsjö Gård, Öland, sommaren 2014. Fakta utan källhänvisning är hämtad från föreningen Svensk Struts och Wikipedia.

Struts (Struthio camelus) är en mycket stor, långbent och långhalsad fågelart som har sin naturliga hemvist i Afrika. Arten är den enda medlemmen av släktet Struthio och familjen Strutsar i den biologiska ordningen Strutsfåglar. Andra Strutsfåglar är Nanduer, Emuer, Kasuarer, Kivier och den största kända fågeln någonsin, den nu utdöda Elefantfågeln (Aepyornis). En del forskare anser att Strutsen har en egen utvecklingslinje och därför borde skiljas från övriga arter i ordningen. Den vanligaste beskrivningen av denna ordnings evolution är att den härstammar från Gondwana* under de geologiska perioderna Krita och Jura för ungefär 150 miljoner år sedan, men att de specifika arterna och dess karaktärsdrag utvecklades senare när kontinenten splittrats upp.

*Gondwana var den södra superkontinenten som omfattade de landmassor vi i dag kallar Antarktis, Sydamerika, Afrika, Arabiska halvön, Madagaskar, Indien, Australien, Nya Guinea, Nya Zeeland och Nya Kaledonien. Den motsvarande norra delen kallas för Laurasien.

Strutsen är den största nu levande fågeln och lägger även de största äggen. De är flygoförmögna men kan springa i hastigheter upp till 65-70 km/h. Strutsarna är kända för sina små hjärnor som väger ungefär 40 gram. Strutsens föda består huvudsakligen av olika växtdelar, men den äter även insekter, maskar och larver. Den lever i nomadiska grupper med mellan fem och femtio individer. När strutsen hotas gömmer den sig antingen genom att lägga sig platt på marken eller också försöker den fly. Att den skulle sticka huvudet i sanden är en myt och bara ett av många talesätt vi använder för att visualisera ett mänskligt beteende genom att applicera det på ett djur. Om den blir trängd försvarar sig Strutsen genom att sparka med sina kraftiga ben, något som många uppfödare kan vittna om. En fullvuxen hanne på närmare 200 kg behöver inte sticka huvudet i sanden för en människa. Häckningsbeteendet skiljer sig något mellan olika regioner. Gemensamt för hannarna är att sträva efter ett eget revir och skapa ett harem på mellan två och sju honor.

Strutsar föds upp runt om i världen för produktion av fjädrar, läder, kött och ägg. När jag ser en Struts ser jag ingen fågel utan ett djur som trots sin vackra fjäderdräkt för tankarna till något helt annat, nämligen en dinosaurie och forskare har i skelett och fossiler hittat pusselbitar som visar på släktskapet mellan fåglar och dinosaurier. De flesta har nog likt mig lättare att se det släkskapet hos en Struts än hos en Kanariefågel.

Illustrerad Vetenskap 1 mars 2010

Fåglarna miste tummen

Ett ben från ett fossil visar att en strutsliknande dinosaurie höll på att bli av med sin tumme. Ett litet fingerben från ett nyfunnet fossil stödjer teorin om att fåglarna härstammar från dinosaurierna. Benet kommer från den strutsliknande dinosaurien Limusaurus inextricabilis, och det visar på en utveckling som innebär att ”tummen” är på väg att försvinna. I fågelvingar finns det ingen tumme utan endast pek-, lång- och ringfinger.

Lovisa Waldeck på svt.se 19 mars 2014

Hönan från helvetet

En fyra meter hög hönsfågel – från helvetet. Så beskriver amerikanska forskare en nyupptäckt fågelliknande dinosaurie som skrämde livet ur sina byten för 66 miljoner år sedan.

– Det var en stor raptor-dinosaurie med ett hönsliknande huvud, som antagligen hade fjädrar också. Så det är en ganska bra beskrivning, säger Emma Schachner vid University of Utah, en av forskarna bakom studien.

Skelettdelar från tre dinosaurier från den nyupptäckta arten Anzu wyliei hittades i delstaterna North och South Dakota i USA. Tillsammans utgör skelettdelarna nästan ett helt skelett, vilket har gett forskarna möjlighet att studera hur kroppen är uppbyggd och hur arten förhåller sig evolutionärt till andra arter.

Vassa klor och kraftig näbb

Djuret, som var nästan fyra meter långt och vägde runt 300 kilo, hade flera karakteristiska drag som påminner om dagens fåglar. Förutom sylvassa klor och en kraftig näbb hade den även en stor utväxt på huvudet, precis som de strutsliknande hjälmkasuarer har som lever i dag i Australien och på Nya Guinea.

– Den skulle nog vara både rätt skrämmande och absurd att möta, säger Emma Schachner.

Samma trakter som Tyrannosaurus rex

Dinosaurien levde i vad som i dag är North och South Dakota i USA för 66 miljoner år sedan, det vill säga i samma trakter som Tyrannosaurus rex, ända tills de alla dog på grund av den asteroid som kolliderade med jorden för 65 miljoner år sedan.

Den nya dinosauriens namn är Anzu wyliei, där förnamnet kommer från en fågelliknande demon från den mesopotamiska mytologin, medan efternamnet syftar på Wylie, ett dinosaurieälskande barnbarn till en av dem som stöttat utgrävningarna.

Fakta

Fåglarna härstammar med stor sannolikhet i rakt nedstigande led från dinosaurierna. Allt som i dag är unikt för fåglarna, i första hand fjädrarna, har de ärvt från små rovdinosaurier.

Problemet har varit att dra en tydlig gräns mellan de båda grupperna. Under det tidsskede då fåglarna uppstod, för 150-170 miljoner år sedan i slutet av juratiden, levde flera arter med drag från både fåglar och äkta dinosaurier.

Källa: TT

Ett fascinerande djur som inger respekt

En av anledningarna till att jag tycker att det är en upplevelse att besöka en strutsfarm. I Sverige finns ett hundratal strutsproducenter. Många likt Marsjö Gård går att besöka och har ofta gårdsförsäljning av diverse strutsprodukter. Allt från kött till dammvippor.

Strutsar är spännande djur med sina högsträckta halsar, långa smala ben och vackra ögonfransar. Denna världens största levande fågel kan bli upp emot 80 år gammal. De är produktiva i 20–25 år. En fullvuxen hanne kan bli 3 meter hög och väga upp till 200 kg. Normalvikten är emellertid 120–180 kg. De har en välutvecklad syn och hörsel och kan urskilja föremål stora som en sockerbit på 1,5 km avstånd.

Föreningen Svensk Struts berättar vidare: Hönorna lägger mellan 40 och 60 ägg per säsong, som varar mellan mars och september. Vid god skötsel kan varje höna få 20–30 kycklingar per år. Och vad äter strutsar? Jo, sten – förutom foder, förstås. Stenen är viktig för matsmältningen; för malning av fodret i muskelmagen. De har ett kilo sten i magen. Födan är nyttig; den är vegetabilisk och kan bestå av till exempel en blandning av havre, vetekli och korn samt mineraler och vitaminer; alltså inga konstiga tillsatser! Strutsar trivs i vårt klimat. De klarar kylan – ja, till och med sträng kyla – och våra vintrar i Sverige är därför inga problem. De är flockdjur och trivs att vara både ute och inomhus. Tillsammans med strutsarna blir tiden på farmen spännande och givande. Tänk på att strutsar tycker om att nafsa och tar lätt hand om glasögon och andra ”intressanta” tillgängliga föremål. Välkommen till Sveriges strutsfarmer!

Stay tuned and keep that crazy feeling at UNIKABOXEN.NET...