Januari 2021 kom vintern tillbaka

Efter några milda vintrar utan snö fick vi i januari och februari uppleva riktig vinter även i Stockholm.

Januari 2021 blev en månad då flera intensiva snöfall berörde Sverige. I Norrland var det besvärligt väder med drivbildning då det blåste kraftigt i samband med det intensiva snöandet. Vid stationer i Ångermanland och Jämtland mättes en snödjupsökning på över 50 cm under ett dygn. Även i Götaland snöade det intensivt i början och slutet av månaden, SMHI 7 februari 2021.

Bilderna i detta reportage är från Svealand och Södra Norrland under perioden 12 januari till 6 februari och omfattar områdena i och kring Sunne, Eskilstuna, Östersund och Stockholm. En period med bestående kyla och snöbyar som bäddade in landskapet i ett vitt täcke. Vackert och inbjudande. Äntligen fick vintergarderoben komma ut en vanlig helg och inte bara i samband med en vintersemester i fjällen.

Men medaljen har givetvis en baksida. Logistiken i städerna främst Stockholm påverkas. Stadens strategi för snöröjning blir alltid ifrågasatt. Nu prioriteras cykelbanor framför gångbanor och trottoarer, vilket kan te sig lite lustigt när äldre med rullatorer sneglar avudsjukt på de rensopade för dem förbjudna stråken, när hjulen fastnat i modden.

Måste ändå berömma staden och de entreprenörer som anlitats för snöröjningen i innerstaden. Årets insatser har trots allt förbättrat framkomligheten på ett sätt som sticker ut jämfört med tidigare år. Något annat som förändrats är hur vi prioriterar och värderar nuet, som kanske kan relateras till det rådande läget i landet på grund av pandemin. Viljan att fånga dagen och ta vara på möjligheterna i närområdet verkar helt klart ha ökat. Snökanonen på Gärdet som skapar kullar av snö i det annars så platta landskapet är bara ett exempel. Utomhus har blivit inne. Grillplatser, parkbänkar och annat utomhusmöblemang har flitigt utnyttjats för mindre sammankomster, där människor möter människor och hittar vägar tillbaka till varandra. Isoleringen bryts och flockdjuret i oss får näring, som tillsammans med solen, när den tillslut efter månader av mörker återvände, skänker hopp och tro på en ljusare framtid.

25 årig bröllopsdag

Den 18 januari 1996 vigdes jag och Ingela i Stockholms stadshus. En finstämd tillställning med lite udda detaljer. Det där med vittnen hade vi inte tänkt på, så när den kvinnliga vigselförrättaren insåg detta sa hon helt lugnt: -Ingen fara jag ordnar detta, det ska finnas en elektriker här i närheten, som tillsammans med vaktmästaren får bli era vittnen. Det krävdes ett telefonsamtal och inom några minuter dök han upp i den väldiga salen, rättade till frisyren och ställde sig högtidligt en bit ifrån oss. Efter vi inför den minimala församlingen lovat varandra evig kärlek och trohet möttes vi utanför salen av en större grupp Thailändska turister, som blev helt vilda när de förstod att vi gift oss. Vi kramades, skrattade och de ville bli fotograferade med oss. Det blev en liten försmak av bröllopsresan till Indonesien och Bali. Bröllopsdagen har sedan firats varje år. På lite olika sätt, men i år hadlade det om silverbröllop, så vi hade båda planer på lite extravaganza. Vi hade innan Pandemin slog till pratat om att återvända till Bali, men att det förmodligen skulle vara roligare att resa någon annanstans. Nu var förutsättningarna starkt begränsade när vi satt i december och diskuterade hur vi skulle fira vår stora dag.

En vecka på Spa blev det och inte vilket Spa som helst utan Selma Spa i Sunne. En av de största inom Spa i Sverige och med ett gott renommée hos vänner och bekanta. Goda förutsättningar för en skön och avkopplande vecka tillsammans.

Historien Selma Spa började med Hotell Selma Lagerlöf som invigdes 1982 och var under 1980-talet Sveriges första och största konferenshotell med sina 500 platser. Walter Hedlund var mannen bakom idén med ett hotell som skulle fungera för besök året runt. Skidåkare under vintern och konferensgäster under vår och höst. Sommartid skulle de stora besöksmålen, Mårbacka och Rottneros Park, locka till sig turister. Det funkade! Så bra att han redan i slutet av 1980-talet utvidgade verksamheten med Selma Spa. Det blev Skandinaviens första spaanläggning när det öppnade 1991. 1999 köptes hotellet och spaanläggningen av den norske hotellmagnaten Petter Stordalen. Han startade sitt hotellimperium 1996 och affären här i Sunne var ett av de första förvärven i Sverige. Mellan 2015-2018 hyrdes Hotellbyggnaderna från 1980-talet ut till Migrationsverket och användes som asylboende. Idag är byggnaderna på andra sidan vägen sett från Spaanläggningen övergivna. Kommunen har köpt anläggningen enligt en i personalen på den angränsande Konsthallen på Sundsbergs Gård. Målet är att renovera och skapa ett trivsamt äldreboende.

The White Moose Project - Artscape 2017

Förutom varma bad under stjärnorna, god mat, givande samtal och en natur i vinterskrud fick vi även till oss lite kultur i form av streetart både i Sunne, Torsby och Karlstad. Bilden till höger är från Karlstad och bilden nedan från Sunne tagen vid ett tidigare tillfälle sommaren 2018.

Artscape is a nonprofit organisation that seeks to inspire people and promote public art for everyone. We believe that the dominance of the advertising boards in the modern cityscape needs to be challenged. Great art shouldn’t be confined to only galleries and museums!

We put great pride into producing high quality projects whilst bringing meaningful cultural experiences to local communities. Our aim is to provide a solid platform for artists from all backgrounds and showcase a wide range of expressions and styles.

In 2015 the UN SDGs was adopted by 193 countries as a common effort for sustainable development. The goals aims to include all cities, governments and all parts of the civic society in spreading the sustainable development goals (SDGs). The UN SDGs have played a major role in the Artscape organisation since 2015. We believe in art and creativity as an essential spark for a sustainable future.

Artscape was born from an idea to change the Swedish perception of urban art. By pushing the boundaries of art in the public space, Artscape has become a prominent voice in the global contemporary urban art scene. We are always open to unique ideas and looking for expressions that will allow the art form to thrive.

During the summer (2017) Artscape invited leading international artists to join their Swedish and local counterparts in creating large-scale murals in all of ten different municipalities in the county of Värmland.

2021 är det Malmös tur igen att få besök av Artscape. Det är tredje gången i ordningen. Efter bildandet i januari 2014 har Artscape besökt Malmö 2014, Malmö 2015, Göteborg 2016, Värmland 2017, projektet SAGA som omfattade region Göteborg 2019 och Ljusdal även det 2019.

Många undrar varför jag blivit en så passionerad ambassadör för Streetart eller Publik Konst, som kanske är ett bättre begrepp för konstnärlig utsmyckning av det offentliga rummet. Jag tror att min fascination i mångt och mycket ligger i omfattningen och möjligheterna. I det offentliga rummet finns så många möjligheter och världen är full av duktiga artister. Varför inte utnyttja detta? Vad är vi rädda för? Som galleristen, konstsamlaren och konstexperten Claes Moser sa i en intervju: - Folk kan inte skilja graffiti från klotter. Internationellt sett har graffitin tagit sig in i finrummet på ett helt annat sätt.

Eskilstuna - en lite bortglömd pärla

För att göra hemresan från Värmland lite längre gjorde vi ett stopp i Eskilstuna. Utan att fördjupa mig allt för mycket i historiska skeenden har platsen varit en viktig länk mellan Mälardalen och bygderna kring Hjälmaren under mycket lång tid. Naturens skiftningar genom landhöjningen har förändrat dess betydelse, men har ända sedan bronsåldern fungerat som en viktig handelsplats. Eskilstunaån förbinder Mälaren med Hjälmaren och förutsättningarna för mänsklig etablering skapades redan 6000-4000 år fKr, när landisen smälte och landhöjningen började. Från början en plats för fiskare och jägare. Fynd från omkring 1700-500 fKr visar på en bofast befolkning. Området var rik på bebyggelse och hade redan då en omfattande kommunikation med omvärlden.

Redan under Vikingatiden ingick sannolikt Rekarne eller Rekarnebygden, som denna centralbygd kallats, förmodligen ända sedan bronsåldern, i det maktområde som sedan skulle bli Svearnas välde. Den rika kommunikationen med omvärlden bidrog säkert till områdets tidiga intresse för Kristendomen. Redan under första halvan av 1000-talet förändras gamla traditioner och Kristna gravsättningar införs och de döda begravs på kyrkogårdar istället för i de gamla bygravfälten. Det är också vid den här tiden som de första kyrkorna byggs på var sin sida om Eskilstunaån, Tuna och Fors. Det är den Engelske munken och missionären Eskil som är initiativtagare. Han väljs till Biskop över Tuna stift och Fors kyrka blir hans och stiftets domkyrka. Stiftet blir kortvarigt och den nyblivna biskopen mördas av oliktänkande i Strängnäs.

Förutsättningarna för Tuna förändras när Vikingatiden övergår i Medeltid. Stiftet införlivas med Strängnäs i mitten av 1100-talet, men genom biskop Eskils tragiska död blev Tuna och Tuna kyrka med biskopens reliker snabbt en viktig vallfärdsort, som handelsmännen kunde utnyttja. Att Johaniterorden etablerade ett kloster runt Eskils gravkyrka i slutet av 1100-talet är därför säkert ingen slump utan snarare ett väl avvägt val. Klostret och Eskilskulten växte och någon gång under 1200-talet fick orten namnet Eskilstuna, men stadsprivilegierna dröjde. Först 1659 grundades staden. Torshälla däremot vid Eskilstunaåns mynning i Mälaren fick redan 1317 sina privilegier av Birger Magnusson. De naturliga förutsättningarna hade redan på 1000-talet förändrats genom landhöjningen. Nya forsar och vattenfall vid Torshälla skapade problem för fartygen och ån kunde inte utnyttjas som tidigare för transport till Tuna och Fors.

Idag finns en hel del kvar som minner om ortens historiska betydelse. Klostret och Tuna kyrka lades i ruiner i samband med Gustav Vasas frihetskrig, som vi till vardags kallar reformationen, trots att det snarare handlade om en revolution. Fors kyrka står alltjämnt kvar även om utseendet förändrats genom åren och bebyggelsen runt Köpmangatan ger en liten antydan om den ursprungliga klosterstaden. De bevarade torrdassen (bild nedan) är ett pitoreskt inslag.

Streetart och skapa med sprejburk

Vinter, snö och kyla påverkar det ständiga skapandet i Stockholms frizoner för laglig graffiti. Artisterna fryser och det är endast de mest inbitna entusiasterna som trotsar elementen och ger sig ut i kylan. Det är händerna som utsätts värst och de är svåra att skydda. Jag kan känna av det också när jag är ute med kameran. Tjocka vantar funkar liksom inte, så det gäller att ha varma fickor i jackan eller nära till bilen.

Men resultatet är värt mödan. Målningarna lyfter i snön och färgerna framträder på ett magiskt sätt. Det gäller faktiskt det mesta. Allt får en ny gnistrande lyster i snön. Det skyddande täcket döljer alla skavanker och skapar en renhet, men det som göms i snö kommer fram i tö, tänk på det.

Storsjöbygden med Östersund

Bilderna från Östersund med omnejd bjuder på extra allt. Snön i kombination med kylan hade skapat ett sagolandskap. Ett gigantiskt konstverk skapat av naturen mötte mig och min dotter redan när vi svängde upp på Europaväg 14 mot Trondheim. Storsjöbygden har alltid funnits i mitt hjärta eftersom min Mor föddes i Hallen på den västra sidan av sjön. När jag var liten fanns både mostrar och kusiner här. Det enda som nu finns kvar är några gravstenar på Hallens kyrkogård. Kusinerna har flyttat, men minnena finns kvar. Kul då att Östersund åter blivit en viktig plats för familjen. Nu har jag en svärson där och det var anledningen till att jag skjutsade upp dottern.

Bitande kyla och bedårande vackert. Ullsockor, ylletröja och långkalsonger letades fram och kom verkligen till sin rätt när jag promenerade runt med kameran. Bilen var däremot inte lika rustad. I Stockholm har restriktionerna mot dubbdäck och de milda vintrarna lett till att många kör dubbfritt och så även jag. Funkar för det mesta bra, men på is biter det inte. Det blev lite chockartat när styrningen inte fungerade i den första rondellen i Bräcke. Det blev inte bättre i Östersund som är en stad med många rondeller, för att inte tala om alla backar som polerats av spinnande däck till iskanor. Det gick bra, men ska vi fortsätta med den här typen av vintrar behöver jag omvärdera mina däckval.

På vägen hem vid Gällö stannade jag för att plåta vinterlandskapet och mötte några på OKQ8-macken med mer passande fordon. De tankade sina skotrar för en tur ut på vidderna. En lördagsutflykt med packade släpkärror där inget lämnats åt slumpen. Både grill och lämpligt att grilla hade packats ner. Det såg så otroligt härligt ut. Jag fick åtminstone en liten pratstund och några bilder.

Men hur härligt det än är med riktig vinter och hur mycket roligare det än blir med snö jämfört med regn, så längtar jag redan efter vår. En riktig vår. Även om vi fortfarande måste vara försiktiga och tänka på varandra längtar jag efter en jazzkonsert med publik, en öl efter 20:00 och allt annat som gick att göra innan vi lamslogs av Pandemin. Kanske får vi snart uppleva lättnader när vaccinet börjar verka. Den som överlever får se.