© Text och bild Tommy Sörstrand för UNIKABOXEN.NET 2012

Fredagen den 17 augusti var det kalas för alla diggare av Pop- och Jazzstandards framförda på klassiskt Crooners* manér. The Bitter Sweet Orchestra med vokalisterna (nedan fr.vä.) Lars Cleverman, Freddie Wadling och Magnus Carlsson beskrev repertoaren innan konserten med en mycket talande mening:

Songs that make the wiseguy weep

*Crooner is an American epithet given to male singers of pop standards, mostly from the Great American Songbook, either backed by a full orchestra, a big band or by a piano. Originally it was an ironic term denoting an emphatically sentimental, often emotional singing style made possible by the use of microphones.

(Förklaringen hämtad från Wikipedea)

Konserten fick en schysst inramning med New York i fonden och Kungliga Operan bakom scenen på Gustaf Adolfs Torg, under årets upplaga av Sthlms Kulturfestival. På scenen stod några av våra giganter inom flera genres. Nu tillsamman för att framföra gråtmilda sånger i nya arrangemang av Kalle Bagge. På 2010 års festival såg jag ett lyckat samarbete med Kalle Bagge och Magnus Carlsson, som resulterade i att jag köpte albumet Magnus Carlsson & The Moon Ray Quintet producerad av Goran Kajfes. Bilder från konserten finns på UNIKABOXEN.NET

Bitter Sweet Orchestra med en präktig stråksektion bestod för kvällen av idel ädel giganter under ledning av Goran Kajfes.

Goran Kajfes - Trumpet, Per "Ruskträsk" Johansson - Sax, Peter Forss - Bas, Carl Bagge - Piano, mfl

Jag och några andra tusen på Gustaf Adolfs Torg hade en minnesrik stund med många fina örhängen framförda på ett nytt och subtilt sätt. Att Freddie Wadling kan sjunga råder inga tvivel om, men det är ändå en speciell känsla när dessa perfekt intonerade toner kommer från denna av sjukdom svårt plågade kropp. En extra värme spreds sig bland publiken så fort Freddie reste sig och satte sig i den stol han använde för att framföra sina sånger.

Magnus är också värd ett extra omnämnande. Hans förmåga att göra låtarna till sina är helt fenomenal. Har också en röst få förunnad, men med tiden har Magnus lärt sig att använda den på ett sparsamt och smart sätt. När rösten väl gråter gråter alla i publiken och det blir aldrig tillrättalagt eller smetigt. Lars Cleverman var en ny upplevelse för mig. Han skötte sin del på ett oklanderligt sätt, men levererade aldrig det där lilla extra. Det där lilla extra som behövs för att tränga in i hjärtat hos publiken och stanna kvar där.

Freddie och Magnus fastnade på två ljudupptagningar från kvällens konsert med förvånansvärt bra ljud. Se, lyssna och njut!

Stay tuned for more experience from UNIKABOXEN.NET