UNIKABOXEN besöker Lets Make Love Great Again på Gärdet sommaren 2018

Evelina Carlsson läste dikter från scenen

Fredagen den 11 augusti inleddes med diktläsning från stora scenen av den unga poeten Evelina Carlsson. Fyndiga poem om kärlek och livet, som fick mig att tänka tillbaka till när jag själv var i den åldern, bodde i Köpenhamn och skrev dikter på caféer i en rödrandig anteckningsbok köpt på Brugsen. Jag fick en pratstund med Evelina och berättade om min diktsamling som jag lät trycka upp i 100 exemplar i början av 1980-talet och som sedan sågades av Morten från Roskilde. Det spelade ingen roll hur många rosor jag fick av andra det var Mortens ord som ekade i min skalle. Det underbart lite naiva och direkta som skapas i livets början är så sårbart och det är lätt att växa ifrån det. De som lyckas behålla det blir konstnärer.

Ett naturligt inslag

Om det är någon som får anses som självskriven till en kärleksfestival så måste det väl ändå vara Thomas Di Leva. En kille som genom trender och influenser lyckats behålla sin stil och identitet. Hans musik och särpräglade framtoning passar utmärkt på Gärdet, denna särling inom svensk musik. De oskuldsfulla, drömmande och naivistiska texterna i kombination med den visuella framtoningen skapar närmast kosmisk närvaro som påminner om 1960-talets flower power-kultur och dåtidens musikfestivaler. Sättningen är enkel; Thomas med gitarr och en assistent som rattade bakgrunderna. Med dagens teknik räcker det ganska långt och tillsammans lyckades de skapa riktigt maffiga arrangemang. Ljuset blir alltid lite klent dagtid och stundtals såg scenen ut som ett enormt stort svart hål. I och för sig ganska passande.

Skapade lite Woodstock från lilla scenen

Vånna är ett dialektalt skånskt uttryck med betydelsen orka eller lyda, hedra. Bandet med sina rötter i Malmö uppmanar genom sitt namn till källkritik skulle man kunna säga och att ifrågasätta normer och oskrivna lagar - Lyd inte blint det som sägs. En klart punkig inställning med inslag av progg.

Vånna Inget har sedan starten 2011 varit ett band som berört publik i både småstäder och metropoler, står det att läsa på sajten United Stage. Karolina Engdahls poetiska texter har nått rakt in i hjärtat på publiken. Bandets förföriska popmelodier och en påtagande punkintensitet har gjort liveframträdanden till något helt annat än bandets studioinspelningar. Den där speciella känslan av live-konserterna har fram tills nu enbart kunnat upplevas just live. Vi tar alla minnen härifrån - en liveskiva spelades in under 2016 på en turné där bandet förevigade sin kanske starkaste styrka, mötet med publiken…

Lite glest i publikhavet

Skivan Vi tar alla minnen härifrån släpptes senare i november 2017. Nu 2018 står de här på klassisk mark och jag tror att både jag och bandet hade förväntat oss bättre förutsättningar. Suget från bandet fanns och repertoaren var det inget fel på; energi, känsla med insiktsfulla texter, men var fanns publiken? Träffade Kristin Amparo lite senare på kvällen och frågade varför publiken uteblivit. Gratis, sommar, inget regn, alla förutsättningar för en folkfest. Den alltid så positiva Kristin svarade: -Det är inte så konstigt, det är första året, folk har inte lärt sig än, det tar tid att skapa traditioner. Och kanske måste vi ha lite mer tålamod. Nästa sommar har fler nåtts av budskapet och arrangemanget vuxit. Hoppas bara att sponsorerna är lika positiva som Kristin.

Vånna Inget består av:
Karolina Engdahl, sång | Tommy Tift, gitarr | Niklas Joelsson, bas | Andréas Almqvist, trummor | *Joel Nevrup, orgel och synt

*Joel kom inte med på idolbilden nedan

Medborgarbandet - ett projekt med visioner

Medborgarbandet är en rörelse som vill få igång samtalet om demokrati, medborgarskap och vikten av att bry sig om samhället. Initiativtagare är Gudrun Hauksdottir och Nina Persson. Nina Persson behöver kanske inte någon närmare presentation, känd som hon är från sina framgångar med Cardigans och senare som soloartist, men hur hamnade hon i detta sammanhang. Under sin tid i New York var Nina Persson med i The Citizen Band en politisk cabaret som bland annat blev känt under presidentkampanjen 2008 när de uppmanade folk att gå och rösta.

–Det var musiker, skådespelare och dansare och vi gjorde politiska föreställningar, säger Nina när hon för Skånska Dagbladet och Gunilla Wedding beskriver sitt engagemang i New York inför Medborgabandets första arrangemang Vinnaren tar allt på Malmö Stadsteater 9 mars i år - När jag sedan flyttade tillbaka till Malmö för två år sedan föreslog Gudrun att vi skulle göra något liknande här.

– Ja, det kändes viktigt när världen ser ut som det gör och det snart är val och så var det en form som lockade, säger Gudrun Hauksdottir.

Gudrun Hauksdottir är sedan länge en profil i kulturkretsar senast genom sitt engagemang i Inkonst, en fristående kulturscen i Malmö för scenkonst, musik och andra konstformer, där Gudrun var verksamhetsledare 2015-2016. Tidigare har hon erfarenheter som projektledare i olika sammanhang bland annat SVT och medieföretaget Studio Total, men kanske mest känd som arrangör där hon stått bakom flera projekt; Schlagerklubben Euphoria på Slagthuset, festivalen Shemusic och allsångsprojektet Malmö i mitt hjärta, för att nämna några Malmöprojekt.

Etapp ett i Medborgarbandets projektplan var cabaretföreställningen på Malmö Stadsteater i våras. Under sommaren deltog ensamblen på flera festivaler. Här i Stockholm bland annat på Europride och Lets Make Love Great Again på Gärdet med olika gästartister. Ett soundtrack finns och den 17 augusti visades dokumentären Vinnaren tar allt i SVT- K-special. Finns fortfarande på SVT Play.

Stilstudie nedan med Angelica Radvolt och trumpetaren Nadia Hamouchi i grunduppsättningen.

Maxida Märak

Stockholmsrapparen med de stålblå ögonen. Samer förknippar vi kanske med vida nordliga vidder, jojk och renar. Glöm det. Stockholm är faktiskt den kommun i landet där det bor flest Samer. Maxidas skivbolag Summit Music Management beskriver henne med följande ord på sin hemsida:

Maxida Märak har äntrat det offentliga rummet med dunder och brak. Det är få som kan ha undgått hennes frekventa närvaro på spellistor och livescener, så väl som i våra TV-apparater och dagstidningar. Hon producerar hiphop på ett unikt och nyskapande sätt där Sápmi alltid är normen. Hon blandar hård rap, hookiga refränger och tunga elektroniska beats med sin magiska jojk. Något som ytterst få i världen experimenterat med förut.

Hennes deltagande i Medborgarbandet känns som ett naturligt ställningstagande för denna medvetna artist med utpräglat civilkurage.

En härlig blandning manifesterar mångfald

Den Sydafrikanska rapparen Kanyi Mavi och Kristin Amparo jagade bort demonerna och öppnade upp för en lovsång till demokratin.

Hur tycker du att demokratin i dagens Sverige mår?

– Den mår väl som den förtjänar. Det var väl som Frank Zappa sa om jazzen på 70-talet: den är inte död, den bara luktar lite konstigt. Och det är samma sak med demokratin. Den behöver att vi öppnar rutorna i alla fyra väderstrecken och att det kommer in tvärdrag, så att det får blåsa igenom, sa Bob Hund sångaren och en av huvudrollsinnehavarna Thomas Öberg till TT inför premiären av Vinnaren tar allt på Malmö Stadsteater.

Titiyo

Härliga Titiyo som i år blev invald i ärovördiga Swedish Music Hall Of Fame visade med inlevelse publiken varför hon engagerat sig i detta samtidigt som hon rättfärdigade än en gång utnämningen och gav oss alla ett smakprov på hennes storhet som artist. En musikalisk magiker i världsklass.

Är mellanmjölkens land ett minne blott

Är lagom inte längre eftersträvansvärt? Har polariseringen ökat så pass att gråskalan mellan svart och vitt succesivt suddats ut? Efter valet den 9 september blev osäkerheten om möjligt ännu tydligare. Knappast beroende på Medborgarbandets uppmaningar att gå och rösta, men kanske beroende på den politiska gråa massan i mitten som inte tillräckligt lyssnat på vad väljarna vill ha. Idag är det ytterligheterna som har makten och skapar oreda. Så pass oreda att när jag skriver detta i mitten av oktober en dryg månad efter valet är det fortfarande en övergångsregering som styr landet. En viss oro är befogad tycker jag.

Dagens ensamble bestod av följande artister och musiker:
Från vänster Joakim Svensson - gitarr, Oscar Johansson - klaviatur/kapellmästare, Nadia Hamouchi - blås, pads, Sakib Zabbar, Angelica Radvolt, Kanyi Mavi, Nina Persson, Kristin Amparo, Maxida Märak, Titiyo, verksamhetsledaren Gudrun Hauksdottir, skymd bakom Gudrun Amanda Savbrant - trummor, pads och längst ut till höger Laszlo Dancs -bas

Rapparen och musikproducenten från Göteborg

För mig var detta ett första möte med artisten, låtskrivaren och producenten från västkusten, som sedan 2015 släppt musik under namnet Stina Velocette. Innan dess har hon genom olika samarbeten gjort sig känd i musikkretsar. Tillsammans med Matilda Sjöström i bandet Äkta Kärlek mellan åren 2005-2008 och senare i bandet Serengeti där hon tillsammans med Zany Lou även känd som Mästerkatten skapade reggae/dancehall orienterad musik från 2008 och fram till 2014. Låtskrivande har funnits med länge och hon har skrivit låtar tillsammans med Roffe Ruff, Syster Sol, Etzia och Kapten Röd för att nämna några, men också producerat musik åt SVT, poddar och åt artister som Chloe Gisele och Kristin Amparo. Stina har turnerat i Sverige, Europa, Sydafrika och Jamaica med de egna grupperna Äkta Kärlek, Serengeti och som körsångerska och förband till bland annat Public Enemy, Looptroop Rockers och Kapten Röd. Som novis trodde jag att detta var några ungdomar på väg upp, men i själva verket fick jag möta en veteran med mycket skinn på näsan. Trots all erfarenhet och en fast plats i Svenskt musikliv var det genom solodebut-EP:n Motljus från 2017, som Stina Velocette blev ett namn känd för en bredare publik. Skivan fick mycket uppmärksamhet för hennes målande, starka och på en del låtar feministiska texter.

100% attityd från Sveriges bästa liveband

Ingen officiell utmärkelse, men kamraten framme vid scendiket, som följt dem på varje livespelning, hävdade bestämt att detta är Sveriges bästa liveband. Bandet bildades i Helsingborg 1999 av klasskamraterna Maja Ivarsson, Felix Rodriguez, Johan Bengtsson och Fredrik Nilsson. Kort efter bildandet engagerades Jesper Anderberg av en ren tillfällighet när de möttes på Hultsfredsfestivalen. 2002 släppte de sin debutplatta Living In America på Warner Music Group. Albumet gav dem priset Bästa nykomling på Grammisgalan samt en fjärde placering på den svenska albumlistan, vilket introducerade bandet inte bara för Sverige, utan även i USA. Uppmärksamheten i USA ledde till att bandets andra platta som släpptes 2006 spelades in i Studio 880 i Oakland, Kalifornien, där Jeff Saltzman ansvarade för produktionen. Genom framförallt Majas extravaganta och provocerande scenspråk, det tuffa tempot och den energi som hela bandet bygger upp live har man lyckats bygga upp en internationell fanbase, där kändisar som Quentin Tarantino, Dave Grohl från kultbandet Nirvana nu i Foo Fighters och Britney Spears gärna hjälper till att marknadsföra bandet.

Fuck you and fuck your lies!

Maja sparar inte på något utan går all in. Hon fräser och spottar på publiken som får agera männen i hennes drama. Ett ofta vildsint drama med spår av feminism och kvinnans rätt till sex på lika villkor. Det är spännande och lika vitalt träffsäkert som när Silvana Imman predikar; Alla ni kan snacka, men det slutar med ridå - Jag svär på min mamma, jag ska ge dem vad dom tål. Det är dock med en annan kontext och bilderna jag ser framför mig liknar scener från någon film av David Lynch. Att vara med om detta är en upplevelase och efter konserten förstår jag vad grabben bredvid mig menade när han sa: Sveriges bästa liveband. Jag är benägen att hålla med och skulle gärna se dem igen på någon svettig klubbscen.

En slipad diamant

När Darin antogs till Idol 2004 drev jag en livsmedelsbutik i Stockholms innerstad. En av mina anställda gjorde mig uppmärksam på programmet och berättade att en av hennes kompisar hade kommit in. -Han är jätteduktig och slår alla när vi sjunger karaoke på puben, sa hon. Det visade sig snart att denna trevliga och ödmjuka grabb från Husby utanför Stockholm skulle få en betydligt större beundrarskara. När Sverige var värd för Eurovision Song Contest 2013 efter Loreens vinst året innan i Baku, framförde Darin i mellanakten låtarna Nobody Knows och So Yours för omkring 108 miljoner TV-tittare världen över. På knappt tio år hade råmaterialet som sjöng för kompisarna på puben förvandlats till en gnistrande diamant.

En mästare i många kategorier

Idag är Darin en världsstjärna. Det märks även här. Scenarbetarna är många, bygget komplicerat och när showen väl startar hyffsat försenat blir resultatet magiskt. En scen värdig en mästare. Och han är en mästare som obehindrat går från genre till genre. Känslofyllda ballader växlar sakta upp till en magnefik avslutning med råa beats och klubbkänsla, efter ett snabbt klädbyte där pojbandskostymen fått ge plats för en mer passande clubsuite.

Stay tuned and keep that crazy loving feeling at unikaboxen.net